Plåster på såren.

 
Vid sisådär 17:30 igår fick jag tagit mig ur Marias soffa; det vill säga över 4 timmar senare än när jag satte mig i den. Vi skulle ju "bara" fika lite, men tiden flög visst iväg!? Det kan lätt bli så när man inte ses så ofta och har tusen saker att prata om. Och särskilt när det finns en ny liten människa som snor all uppmärksamhet typ. En liten Freja som är hur söt som helst. ♥
 
Åkte från härliga Läjet till sist och landade hemma där jag dök in i herr sambos famn. Bomschackalack och IN YOUR FACE, din vrånga läkare som jag träffade på vårdcentralen i höstas. Du undrade vad jag gjorde där? Vad jag trodde jag skulle få ut av att göra en medicinsk bedömning? Jaaa du, jag funderar starkt på att skicka en kopia till dig på mailet jag fick igår, så kanske du tar ett varv runt huset och tänker om, tänker rätt? Eller åtminstone så överväger jag att ringa till dig och upplysa dig om att ditt bemötande inte var särskilt proffsigt, och att jag hoppas du inte utsätter fler, redan söndergråtna, människor för samma pissiga attityd.
 
Pengar är absolut inte allt, och jämfört med kärlek så kan dom slänga sig i väggen. Så tack gode Gud för den bäste sambon ever. Han som står ut med mig i ur och skur. Och särskilt efter olyckan med bilen för 1,5 år sedan. Så mycket blod, svett och tårar som han fått stå ut med under den resans gång. Hade jag varit honom hade jag nog checkat ut för längesedan. Men som tur är finns han kvar vid min sida, och igår skålade vi med lite bubbel här hemma. Efter att jag brutit ihop ännu en gång. Det var som om luften bara gick ur mig, samtidigt som jag blev så jäkla glad över beskedet jag fick från Volvia tidigare under dagen; en ersättning som ger lite plåster på såren och som jag tänker att vi ska unna oss något riktigt härligt för. En resa till något varmt land så småningom, till exempel. ♥ ♥ ♥
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0