The sound of silence.

 
Dags att bryta tystnaden. Att försöka sammanfatta vad som hänt dom senaste 2 månaderna är dock omöjligt, då livet bjudit på såna jäkla härliga highfive-tillfällen gång på gång. Ni vet såna där stunder som man liksom aldrig riktigt vill ska ta slut? Stunder som man nästan får nypa sig i armen för att se om man ens är vaken egentligen, då hela livet känns som ett disco och som en enda stor dröm. Som för två helger sen till exempel;
 
efter nattjobb på det sjuka huset vaknade jag upp till ännu en solig och varm eftermiddag, som sedan följdes av en kväll nere på stranden med fina vänner. Grill, snacks, ett par goa' öl, sand mellan tårna. Och som avslutning en kall grogg på grannens altan, för att sedan cykla hem i den helt ljumna sommarnatten för att vara pigg och laddad inför söndagen. Som ett litet barn på julafton satte jag mig på tåget upp till Göteborg där det rådde total Håkanfeber i hela staden. En god surdegspizza och ett glas rosé slank ner till tonerna av olika trubadurer som tolkade Håkans låtar. Därefter lite gött häng i parken i Trädgårn' och sedan vidare till Ullevi och 3 timmars eufori. "Explodera!" ropade han från scenen flera gånger om, och vi gjorde som han sa. 70 144 personer - nytt publikrekord - som fullkomligt tjöt av lycka och dansade oss kvällen igenom. Kanske att en och annan tår letade sig fram emellanåt med. Håkan, Håkan, Håkan... Du är och förblir den mest magiska jag vet, flera gånger om. ♥
 
Och imorgon för en vecka sedan fyllde världens bästa mamma 60 år. Det firades i Ästad med bubbel, snittar, ost och kex, jordgubbar, bad, 3-rättersmiddag med vinpaket, en drink eller två, övernattning i storstuga samt frukost dagen efter. Hur mysigt som helst och jag hade lätt kunnat stanna ett dygn till. Istället ägnade vi dagen åt att fixa och trixa med hur vi skulle ta oss till Stockholm på söndagen. Herr sambo skulle till Finland och hämta hem en ny betongpump och jag fick äran att följa med. Fantastiskt lägligt bara att SAS passade på att gå ut i strejk och att flyget till huvudstaden blev inställt. Det fick bli tåg istället; ett med tekniska problem vilket i sin tur ledde till försening. Och så blev vi sinkade på bussen ut till Arlanda då en bärgare blockerade vägen. Väl framme var det för sent att checka in men vi fick lov att försöka ta oss till gaten ändå. Och vi hann, efter ett maratonlopp inne på flygplatsen där vi parerade folk till höger och vänster, samt försökte att inte välta flaskor i Taxfreen när vi sladdade igenom den.
 
Till Finland kom vi till slut. Närmare bestämt till Tampere där vi bodde på ett flott hotell med skybar på 25:e våningen. Där tog vi varsin drink och tittade på utsikten, innan vi gick ner till restaurangen och åt en 3-rättersmiddag och drack rödtjut. Dagen efter bjöds vi på en härlig frukostbuffé innan vi blev hämtade av Reijo vars företag är det som byggt ihop betongpumpen. Resten av dagen tillbringade vi sedan i Pori och Ulvila, och efter sisådär 5 timmar på SARAKA kände jag att det kanske vore läge att byta karriär!? Dom där 5 timmarna skulle egentligen bara varit ett par, var tanken från början. Teknikern och elektrikern på företaget stod dock och kliade sig i huvudet en bra stund då dom inte förstod varför pumpen krånglade, så ett tag blev det tal om att vi skulle boka om hemresan och bli kvar i Finland ytterligare ett dygn. Men helt plötsligt fungerade allt som det skulle och vi gasade på mot Åbo och färjan som skulle lämna hamn 20:55. Sisådär 5 minuter innan var vi framme och vi hann väl egentligen bara köra ombord lastbilen innan luckan stängdes bakom oss... Harregud, sicken resa!
 
Grill och mys vid havet med fina vänner.  ♥
 
Håkan!
 
Hipp hurra och grattis, världens bästa mamma!
 
Mot Finland.
 
 

RSS 2.0