Krasslig och klen.

 
Det blev inget vin i lördags. Däremot en förbannat äcklig whiskey som åkte hiss upp och ner i halsen några gånger innan den till slut tog sats och landade i magen dit resan var planerad. Redan i fredags kände jag mig lite krasslig men inbillade mig att det kanske var lite sviter efter IVA-festen. Lördagen gick dock i samma tecken och när mamma och jag hade varit i stan kände jag mig inte alls pigg och alert, men bestämde mig ändå för att åka till Gabbe och Åsa en sväng på kvällen. Förutom ett rivjärn i halsen var det något som inte riktigt stämde, och när jag tog en temp så visade den 38,2 grader. Eftersom jag typ känner mig döende vid 37,7 så var det ju inte så konstigt att jag mådde lite dåligt kanske. Därav whiskeyn som jag försökte ta som någon form av botemedel, men den gjorde ingen större nytta.
 
Så istället för att åka och jobba i söndags blev jag hemma. Och ångesten var precis lika total som vanligt när jag ringde och sjukanmälde mig. Fy fasen vad jag hatar den känslan. Försöker dock inbilla mig att det väl är ett tecken på att man är lojal mot sin arbetsplats; om man tycker det är jobbigt att ringa och säga att man inte kommer dit. Min plan var att jag kanske skulle kunna orkat dit igår kväll, men jag insåg att det nog var rätt korkat. Och tur var väl det eftersom jag fick feber igen. Och därmed blev jag även ofrivilligt ledig fram tills på söndag.
 
Idag mår jag lite bättre; peppar, peppar. Jag har sovit ungefär hela dagen. Halsen känns något bättre och någon feber tror jag inte att jag har. Just nu laddar jag inför en promenad runt kvarteret. Jag har ju trots allt inte varit utanför dörren sedan i lördags, så lite frisk luft känns som en bra idé, även om det inte blir någon långpromenad.
 
 

Kommentarer
Postat av: Mamma Yvonne

Usch, det blev så illa. Hoppas du snart blir piggare. Krya på dig kramar. Mamma.

2015-10-21 @ 10:32:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0