Krasslig och klen.

 
Det blev inget vin i lördags. Däremot en förbannat äcklig whiskey som åkte hiss upp och ner i halsen några gånger innan den till slut tog sats och landade i magen dit resan var planerad. Redan i fredags kände jag mig lite krasslig men inbillade mig att det kanske var lite sviter efter IVA-festen. Lördagen gick dock i samma tecken och när mamma och jag hade varit i stan kände jag mig inte alls pigg och alert, men bestämde mig ändå för att åka till Gabbe och Åsa en sväng på kvällen. Förutom ett rivjärn i halsen var det något som inte riktigt stämde, och när jag tog en temp så visade den 38,2 grader. Eftersom jag typ känner mig döende vid 37,7 så var det ju inte så konstigt att jag mådde lite dåligt kanske. Därav whiskeyn som jag försökte ta som någon form av botemedel, men den gjorde ingen större nytta.
 
Så istället för att åka och jobba i söndags blev jag hemma. Och ångesten var precis lika total som vanligt när jag ringde och sjukanmälde mig. Fy fasen vad jag hatar den känslan. Försöker dock inbilla mig att det väl är ett tecken på att man är lojal mot sin arbetsplats; om man tycker det är jobbigt att ringa och säga att man inte kommer dit. Min plan var att jag kanske skulle kunna orkat dit igår kväll, men jag insåg att det nog var rätt korkat. Och tur var väl det eftersom jag fick feber igen. Och därmed blev jag även ofrivilligt ledig fram tills på söndag.
 
Idag mår jag lite bättre; peppar, peppar. Jag har sovit ungefär hela dagen. Halsen känns något bättre och någon feber tror jag inte att jag har. Just nu laddar jag inför en promenad runt kvarteret. Jag har ju trots allt inte varit utanför dörren sedan i lördags, så lite frisk luft känns som en bra idé, även om det inte blir någon långpromenad.
 
 

Härlig är jorden.

 
Hej lördag! Jag plockade upp mamma i förmiddags och så åkte vi in till staden en sväng. Efter ett par ärenden gick vi till Lilla Träslövs Finbageri & Café och fikade med varsin räkmacka, alldeles för mycket kaffe och kaka. Väldigt mysigt. Och eftermiddagen/kvällen fortsätter i samma anda, då jag har bjudit in oss till Gabbe och Åsa. Hembakt pizza står på menyn. Kanske att det blir några droppar rödtjut upptill, även fast jag nog egentligen fick för mycket av den varan häromdagen. (I hate alcohol. Oh look... alcohol.) I torsdags hade vi IVA-fest; förfest hos en kollega och sedan vidare till John's Place. Vi som fyller jämt i år blev bjudna på maten, och dessutom fick jag drickan betald då en fin jobbarkompis ville bjuda mig på vin. Sådan generositet tackar man ju inte nej till. Mycket skratt, prat, tokigheter och en oerhört trevlig kväll med dom bästa kollegorna man antagligen kan ha på denna jord. ♥
 
Och vilka härliga tjejer jag tillbringade förra lördagen med då. Vi var ett gäng på sisådär 16 stycken som hade en heldag tillsammans. Först ut var det lunch på Bruket följt av lite bowling. Sedan åkte vi vidare och spelade paintball. Sååå himla roligt. Vilken pulshöjare. Snacka om att man blir helt galen och typ går in i krigsrollen totalt!? Som avslutning hade vi hyrt en bastu här i Bua, precis vid havet. Där åt vi massa gott, bastade såklart, badade i det fryskalla havet. Och när alla andra gick hem och la sig fortsatte Åsa, Anja och jag hem till mig, vilket resulterade i en oerhört seg söndag. Men vad gör det om hundra år!?
 
 

Kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva.

 
Tisdag och klämdag. Jag jobbade ju hela helgen och imorgon är det dags igen. Skönt då att komma upp i tid imorse och inte sova bort hela den här dagen också. Visserligen har jag inga planer på något alls om sanningen ska fram, men det kan ju vara skönt att bara glida omkring här hemma och göra ingenting också. Särskilt med tanke på helgen som var. En oerhört tuff och känslosam sådan. Något bisarr. Svår att sätta ord på. Och ännu en gång en känsla av maktlöshet av att inte kunna göra något. Att kunna ställa saker till rätta. Att kunna säga att allting kommer bli bra. När tråden mellan liv och död är så tunn. När stämningen i rummet nästan går att skära sig igenom. När varje andetag kan vara det sista. 
Jag är typ kär i mitt jobb, men vissa saker hade jag garanterat kunnat klara mig utan.
 
Åkte och simmade igår kväll. Skönt att bara släppa alla tankar och göra något annat en stund. Var faktiskt där förra veckan med, i Veddige, för första gången på flera år. När jag bodde där simmade jag faktiskt en hel del. Och det har jag nog tänkt mig att försöka göra nu en gång i veckan. Simma sisådär 45 minuter och sedan sätta sig i bastun en stund. Finfint och man blir sådär skönt mosig i både kroppen och huvudet efteråt.
 
Jag är ensam hemma några dagar. Herr sambo är iväg på jobb i Södertälje. Just dagtid är jag ju van vid att vara själv, men inte på kvällarna och framförallt inte på nätterna. Stort hus och ingen hemma. Ingen vidare behaglig känsla. Minsta lilla ljud och jag låg på helspänn. Men jag somnade ju till slut, och antagligen blir jag själv inatt med. Får tro att det går lika bra då och att spökena håller sig på avstånd. "Pökena" som Viggo säger. Fast deras bor tydligen på vinden så där behöver man inte vara rädd. Kanske att jag får hyra in mig där inatt om det blir för illa.
 
 Dagens sanning.
 

RSS 2.0