November.

 
Man skulle ju kunna tro att den där förkylningen tog livet av mig med tanke på att jag inte skrivit något här på två veckor. Men icke, I'm still alive. Fast jädrar så envis den var. Jag trodde ärligt talat jag skulle avlida av rastlöshet till slut. Med ett rivjärn i halsen, en näsa som konstant rinner och febertoppar så är det konstigt nog ingen som vill umgås med en!? Så jag gjorde inte mycket mer än att var hemma och typ sov bort mer eller mindre hela dagarna. Nu mår jag betydligt bättre, men helt hundra är jag inte riktigt än. Kroppen går på sparlåga och jag är sååå trött hela tiden. Fast det har säkert mycket med det här jäkla mörkret att göra. Jag fullkomligt hatar den här tiden på året. Lika mörkt som det är ute, lika mörkt blir det inom mig. Jag överväger därför att flytta utomlands under den här perioden, till något varmt land där solen skiner hela dagarna. Jag inbillar mig att det hade gjort gott. Kanske nästa år?
 
Tur för mig att jag har andra ljusglimtar i mitt liv. Lyckopiller, som jag kallar dom; fantastiske herr sambo, hela min härliga familj, mina älskade syskonbarn, mina underbara vänner. ♥
I förra veckan träffade jag söstra mi och barnen. Dom bjöd med moster på cykeltur till en lekplats. Varje stund med dom små liven får hjärtat att slå volter av lycka. Och dom där vännerna; guld värda. Jag skrattar så jag får ont i magen när jag är tillsammans med dom, vare sig det är en galen kväll på Joddla med Siv, en fantastisk afterwork på Gästis, eller "bara" över en frukost där man utan tvekan kan bjuda in sig hur som helst i sitt numera andra hem. Att man blir kallad loser och bajskorv av 3-åringen i familjen får man väl hellre ta i ett sådant läge...!? Sådana där mornar är guld värda när herr sambo befinner sig ute i skogen på jakt och man inte riktigt har lust att sitta hemma själv med ensamheten som sällskap. Och så kan man ju även passa på att bjuda in sig till samma kväll och bli serverad pulled pork, dessert och ett glas vin!
 
#tvåguldkornfråndensenastetiden
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0