Stormen ryter och åskan går.

 
Helgen som var; vilken fantastisk sådan. En riktig guldhelg med skratt, kärlek och värme. 
När oförståeliga och fruktansvärda saker händer skrämmande nära är man oerhört glad och tacksam över att ha så fina människor omkring sig. ♥
 
På fredagkvällen körde Åsa och jag en spontantripp in till Varberg med barhoppning, bara vi två. Vi började på Harrys där vi åt och skålade med öl och vin. Sedan gick vi vidare till Black Pearl där det visst var liveband kvällen till ära. Ett par goda drinkar slank ner där, innan vi rörde oss vidare till Nyfiket på en öl. Som avslutning toppade vi kvällen med Grappa och ett par av deras sinnesjukt goda passionsfruktsdrinkar. Och det var först när vi åkte hem som vi förstod att något hänt i Paris. Fredag den 13:e gjorde verkligen skäl för sitt namn... #prayforparis
 
Lördagen startade med en god långfrukost tillsammans med herr sambo. Sedan en promenad och massor av catch up med Sara; 8 km i blåsten som emellanåt gjorde så att vi knappt kom någonstans alls. En varm dusch och lite förberedelser hanns med efteråt sedan knackade det på dörren och familjen Erik Börjesson kom hit. Barnen åkte till farfar efter en stund, och vi vuxna hade en förträffligt trevlig afton ihop. Asti Cinzano (fint ska det va' när fint folk kommer på besök), tacos, rödtjut, kaffe och ananaspaj med glass, Mojitos, gamla godingar på stereon. Och skratt, mängder av skratt. Så mycket att jag fick ont i magen. Dom är så himla fina, Erik och Emma, och jag trivs så bra i deras sällskap. Därför är det så synd att dom bor 45 mil bort. Förhoppningsvis ändrar sig det avståndet en vacker dag.
 
Även på söndagen startade vi med långfrukost här hemma. Det är så mysigt tycker jag, då vi aldrig kan göra sådant på veckodagarna, plus att jag ju jobbar vissa helger. Så när vi båda är lediga och hemma känns det så lyxigt att kunna sitta och äta frukost tillsammans.
Rastlösheten tog över under eftermiddagen och till slut bestämde vi oss för att åka till Veddige. Vi köpte ett par rosor på Växtboden och några gravljus inne på Karlsson, sedan körde vi till kyrkogården. Vidare därifrån blev det en tur till Johans jobb där vi (läs han) tvättade av bilen. Den lilla hungern gjorde sig påmind för min del, så vi tog en sväng om Burger King och köpte chili cheese, allt för att vi båda skulle överleva. Hangry är mitt andranamn.....
Söndagkvällen tillbringade vi sedan i Gabbe och Åsas soffa med varsin pizza från Campino. Fint som snus och en bra avslutning på en fantastiskt trevlig helg.
 
Och snart är vi där igen!? Redan imorgon är det fredag och då ska jag gå upp okristligt tidigt. Allt för att hinna med tåget till Göteborg som går sisådär 07:08. Tre kollegor och jag ska på utbildning hela dagen lång, på Gothia. Well hello, hotellfrukost och lunch och eftermiddagsfika med massor av goda bakverk!? Det kommer garanterat bli en bra dag, med förhoppningsvis givande föreläsningar och intressanta möten med undersköterskor från andra IVA-ställen.
 
Men än så länge är det bara torsdag, och jag glider omkring här hemma och sörplar kaffe i väntan på att klockan ska gå, så jag kan åka till Spannarp och busa med mina goa' syskonbarn. Nu är det längesedan vi sågs och jag längtar efter dom tokigt mycket!
 
Fredagsmys med min fina Åsa. ♥
 
 Inte var kväll man har sånt här finbesök i baren här hemma.
 
 Söndagsnöje. Johan tvättade bilen och jag hejade på!
 
 Mitt andranamn...
 

Waiting for the sun.

 
När man kan sova huuur länge som helst utan att någon klocka ringer och väcker en, och så vaknar man ändå tidigt; är det inte typiskt så säg? Det har bland annat stått barnpassning, jobb, sjukgymnastbesök och besiktning av bilen på schemat den senaste veckan, så varje dag har jag blivit väckt och bara velat vända på mig och somna om. Och så idag, när ingenting fanns på agendan, så vaknade jag och var pigg som en mört tidigt imorse. Jag var uppe en vända, tittade ut på det gråa vädret, gick och la mig igen. Slumrade till efter en stund och nästa gång jag kollade på klockan hade den åtminstone blivit lite mer.
 
Jag hade bestämt mig för att springa idag, så det har jag laddat för mer eller mindre hela dagen. Förra veckan var jag ute och sprang sisådär 6,65 km helt utan vidare. Körde samma runda idag men det där flytet fanns icke i stegen denna gången. Jag höll på att ge upp ungefär tusen gånger, men tog mig ändå runt och hem. Blev därför smått förvånad när tiden faktiskt visade densamma som sist. Det kändes som om att jag var ute och sprang flera timmar idag, minst.
Ett gäng övningar här hemma efteråt och sedan kom den där goa' känslan i kroppen. Nöjd och mycket belåten över att jag inte gav upp!
 
Jobb inatt alltså och så även imorgon. Dessutom fyller svåger Gustav 25 år så det blir lite kalas för honom imorgon kväll. Sedan en helt ledig helg som antagligen kommer fyllas med trevligheter. På fredag siktar Åsa och jag på en afterwork, bara vi två. Ibland behöver man sådant. Och sedan ska jag försöka träffa Sara lördag eller söndag, eller kanske både och? Dessutom hörde jag rykten om att familjen Erik Börjesson kommer ner från Skultuna, och dom vill jag ju såklart också passa på att kramas lite med. ♥
 
 
Fredag-lördag passade vi Charlie. Vi hämtade henne på förskolan, mutade henne med lite godis i affären, hade fredagsmys framför "Trassel" på Disney Channel, och sedan somnade hon på 2 sekunder efter att vi sa att det var läggdags.
 
I söndags var det alla fina pappors dag.
Tänk ändå att jag har den allra bäste? ♥
 

November.

 
Man skulle ju kunna tro att den där förkylningen tog livet av mig med tanke på att jag inte skrivit något här på två veckor. Men icke, I'm still alive. Fast jädrar så envis den var. Jag trodde ärligt talat jag skulle avlida av rastlöshet till slut. Med ett rivjärn i halsen, en näsa som konstant rinner och febertoppar så är det konstigt nog ingen som vill umgås med en!? Så jag gjorde inte mycket mer än att var hemma och typ sov bort mer eller mindre hela dagarna. Nu mår jag betydligt bättre, men helt hundra är jag inte riktigt än. Kroppen går på sparlåga och jag är sååå trött hela tiden. Fast det har säkert mycket med det här jäkla mörkret att göra. Jag fullkomligt hatar den här tiden på året. Lika mörkt som det är ute, lika mörkt blir det inom mig. Jag överväger därför att flytta utomlands under den här perioden, till något varmt land där solen skiner hela dagarna. Jag inbillar mig att det hade gjort gott. Kanske nästa år?
 
Tur för mig att jag har andra ljusglimtar i mitt liv. Lyckopiller, som jag kallar dom; fantastiske herr sambo, hela min härliga familj, mina älskade syskonbarn, mina underbara vänner. ♥
I förra veckan träffade jag söstra mi och barnen. Dom bjöd med moster på cykeltur till en lekplats. Varje stund med dom små liven får hjärtat att slå volter av lycka. Och dom där vännerna; guld värda. Jag skrattar så jag får ont i magen när jag är tillsammans med dom, vare sig det är en galen kväll på Joddla med Siv, en fantastisk afterwork på Gästis, eller "bara" över en frukost där man utan tvekan kan bjuda in sig hur som helst i sitt numera andra hem. Att man blir kallad loser och bajskorv av 3-åringen i familjen får man väl hellre ta i ett sådant läge...!? Sådana där mornar är guld värda när herr sambo befinner sig ute i skogen på jakt och man inte riktigt har lust att sitta hemma själv med ensamheten som sällskap. Och så kan man ju även passa på att bjuda in sig till samma kväll och bli serverad pulled pork, dessert och ett glas vin!
 
#tvåguldkornfråndensenastetiden
 

RSS 2.0