En soldans på din grammofon.

 
Min man han kan. Igår kväll roddade han ihop baconlindad kycklingfilé med gorgonzolaost. Smakade finfint med ett glas rött upptill. Sedan somnade han i soffan och jag fick zappa mellan tv-kanalerna ensam. Ungefär som vanligt en fredagkväll på Hultavägen.
 
Efter en natt med på tok för lite sömn har jag redan hunnit hälla i mig en dygnsmängd av kaffe. Att vända tillbaka efter nattpass är inte alltid det enklaste. Och så säger kroppen ifrån att det varit lite mycket jobb i veckan. Dags att ta sig en funderare på om jag ska gå ner i tjänst kanske? Fast då vinner ju den där förbaskade värken efter olyckan, och det har jag ingen lust med. Ska den någonsin ge med sig tro? Känner mig så jäkla uppgiven och blir grinig och gnällig och ledsen då det tar så himla mycket onödig energi från mig.
 
Men va' tusan, ingenting blir bättre av att sitta här och beklaga sig. Ytterligare en kopp kaffe får slinka ner samtidigt som jag sätter på lite musik som får det att kännas bättre. "En soldans på din grammofon håller regnet härifrån" sjunger Gyllene Tider, och jag hoppas innerligt att dom har rätt. Jag har verkligen ingen lust att åka till Halmstad i ösregn...
 
Word.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0