En soldans på din grammofon.

 
Min man han kan. Igår kväll roddade han ihop baconlindad kycklingfilé med gorgonzolaost. Smakade finfint med ett glas rött upptill. Sedan somnade han i soffan och jag fick zappa mellan tv-kanalerna ensam. Ungefär som vanligt en fredagkväll på Hultavägen.
 
Efter en natt med på tok för lite sömn har jag redan hunnit hälla i mig en dygnsmängd av kaffe. Att vända tillbaka efter nattpass är inte alltid det enklaste. Och så säger kroppen ifrån att det varit lite mycket jobb i veckan. Dags att ta sig en funderare på om jag ska gå ner i tjänst kanske? Fast då vinner ju den där förbaskade värken efter olyckan, och det har jag ingen lust med. Ska den någonsin ge med sig tro? Känner mig så jäkla uppgiven och blir grinig och gnällig och ledsen då det tar så himla mycket onödig energi från mig.
 
Men va' tusan, ingenting blir bättre av att sitta här och beklaga sig. Ytterligare en kopp kaffe får slinka ner samtidigt som jag sätter på lite musik som får det att kännas bättre. "En soldans på din grammofon håller regnet härifrån" sjunger Gyllene Tider, och jag hoppas innerligt att dom har rätt. Jag har verkligen ingen lust att åka till Halmstad i ösregn...
 
Word.
 

Guess I won't be coming to church on Sunday.

 
Fredag och tre nätter på det sjuka huset i bagaget. Ledig helg stundar och vi kör fredagsmys på vårt vis ikväll; genom att påbörja projekt riva-ut-golv i ett av rummen i källaren. Lägg till lite god mat, ett par droppar rödvin och soffhäng därefter så stavas kvällen perfekt.
 
Imorgon ska det tydligen regna hela dagen och kvällen och natten. Det ska nog inte stoppa oss från att ha roligt ändå. En soldans, grill under paraply i värsta fall, en och annan mojito, möjligtvis en regnponcho på och sedan sticker vi söderut till Halmstad och Rockabilly Night med finfina vänner. Några av dom glada människor som vi tillbringade förra lördagen med bland annat. Då var det tjo och tjim och klackarna i taket. Förfest hos Helena & Mikael, sedan raggarbil upp till Solbacken och Arvingarna. En himla massa rosévin, skratt, sång, dans och fullt av känningar överallt. Kvällen gick på tok för fort och jag ville helst inte åka hem. Sedan kände jag av den där aftonen i sisådär ett par dagar. Slut som artist så att säga, och ännu en gång en insikt om att jag inte är någon ungdom längre... men vad gör det om hundra år?
 
Fint dukat på förfesten!
 
Ett par av dom bästa jag har i mitt liv.
 
Suddigt var det här...
...men såhär glad blir man om man springer på en Johan!
 

Man har aldrig roligare än man gör sig.

 
17:e maj i söndags; det vill säga norrmännens nationaldag. Och med en norsk jobbarkompis så måste man ju såklart fira denna dag!? Så det gjorde vi med pompa och ståt under nattpasset. Hon tyckte vi skulle klä oss i samma färger som den norska flaggan, så vi använde fantasin för att få till detta. Sedan fikade vi med rabarberpaj och glass, kaffe och kakor. Sockerchock!
 
Gratulerer med dagen, Norge!
 

Men jag lär ju mig aldrig av mina misstag.

 
Say what? Att man kanske ska vara lite klokare nu när man fyllt 30? Och inse att man kanske inte riktigt kan komma hem sent på natten och sova uruselt för att sedan åka och jobba dagen efter, med ett ton ångest och tankar som att "jag ska aldrig mer göra såhär"? Just det där lyckades jag med i fredags, då planerna för kvällen kastades omkull och jag hamnade på Gästis i Väröbacka istället, där det var afterwork med livebandet 3 & ½ män. Oerhört trevlig afton med massa goa' människor, skratt och öl. Jag är väl visserligen inte förvånad över min dåliga karaktär gällande att cykla hem i tid, men blir ändå lite trött på mig själv. Jag vet ju att jag aldriiiig kan sova när jag druckit alkohol, och så var även fallet denna gång. Vilket alltså resulterade i en rätt mör Carolin på jobbet natten mellan lördag och söndag. Men tack vare kaffeautomaten gick natten finfint, och helt plötsligt hade jag gjort tre nätter på rad.
 
Av igår, på imorgon igen. Enda lediga dagen idag alltså, och jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra med den. Jag borde åka in till staden för några ärenden men funderar på att ta det lite senare, då jag eventuellt tänkt gå på yoga ikväll. Och då känns det lite onödigt att ligga och köra fram och tillbaka. Får klura lite på saken, och fram tills dess glider jag omkring i mysbrallor här hemma och surplar kaffe. Alldeles lagom aktivitet en onsdagförmiddag!
 
3 & ½ män på Gästis i fredags.
 

Tiden står stilla. Det är vi som rör oss åt fel håll.

 
Torsdag och det känns precis som igår jag skrev här sist, trots att det redan gått över en vecka sedan dess. Kan man bli fartblind när det gäller dagar? I så fall är jag villig att ansluta mig till den kategorin. Oerhört förvirrande att det dessutom idag är en röd dag, fastän det är torsdag!? Nåja, oavsett färg på dagen så är jag ledig. Idag och imorgon är jag fri som en fågel från det sjuka huset, och på lördag åker dom gröna kläderna på igen. Är inne i en rätt intensiv jobb-bubbla för tillfället, men snart får jag också vara ledig och fira helg. Två på raken till och med. Och dom är bokade med roliga saker båda två. Nästa lördag är det Solbacken och Arvingarna som gäller, och helgen efter det väntar Rockabilly Night i Halmstad. Då blir det tjo och tjim och klackarna i taket och ta igen missad tid med finfina vänner. ♥
 
Ikväll tar träningsvärken min och jag oss ett glas vin eller två i soffan. Det är vi värda efter en tuff vecka. I måndags lurade söstra mi med mig på crosstrainingpass i Påskbergsskogen, och numera har jag ont i delar av kroppen jag knappt visste existerade. Hellre sådan här värk än den jag är van vid dock, så det är nog inte helt omöjligt att jag hänger med henne fler gånger. Kul med lite annan träning upptill springandet; som det för övrigt blev en sväng av nu ikväll i det helt underbart, fantastiska vädret. Hej hej, solen! Om ett par veckor börjar dessutom uteträningen här i Bua. Måndagar och onsdagar, 10 spänn/gång. Som hittat!
 
Lite nervarvning efter springturen tidigare ikväll.
Efteråt blev det grill och några droppar rödtjut.
 

Och kärleken förde dom samman.

 
Jag började nästan gråta bara av att komma in i kyrkan i lördags; stämningen, hur fina alla var, förväntan som låg i luften. Och så kom brudparet till sist och då åkte näsdukarna fram. Fina Sara och Roger. Så himla ärofyllt att ta del av deras stora dag. Och vilken härlig fest dom bjöd på efteråt. Champagne och snittar, god mat och dessert, öl och vin, fina tal som resulterade i fler tårar, musik och skratt, grogg, fuldans, nattamat. Och sen var kvällen plötsligt över. Det kändes så snopet; ska vi redan åka hem, typ. Fast sådär är det väl nästan alltid med saker man sett fram emot en längre tid, att allt går så fort och är över på ett litet kick.
 
Redan onsdag idag och vi har firat lill-lördag hos pappa och A-L med pizza, kaffe och kaka. Jag hade planer på att ge mig ut och springa tidigare idag, men det kändes lite ovärt när jag visste vad vi skulle äta ikväll. Kanske hade det varit då jag egentligen skulle tagit mig ut, så kunde jag ätit med gott samvete. Men undanflykterna är alltför många nu för tiden. Motivationen till att träna verkar ha bestämt sig för att leka kurragömma, och jag orkar inte riktigt leta. Förkylningen sedan förra veckan sitter dessutom fortfarande i lite smått och jag är så sinnessjukt trött hela tiden. Dessutom har värken sedan bilolyckan kommit åter som ett brev på posten.
 
Tröttsamt med en kropp som inte känns helt hundra, för det påverkar sinnet minst lika mycket. Men imorgon är en ny dag med nya möjligheter, som det så fint heter. Då ska jag försöka att inte sova bort hela dagen. Och om lusten finns kanske jag sticker ut på en springtur då istället!
 
♥ ♥ ♥
 

2015-05-01.

 
Jag veeet att jag ständigt påpekar hur fort tiden går, men det är ju faktiskt så!? Helt sjukt att det redan är 1:a maj idag. Och ännu en fredag. Var vi inte där alldeles nyss? Svar ja, om du frågar den bortglömda kebabrullen jag hittade i kylskåpet innan. Den har legat där en vecka nu, då jag köpte den som nattamat efter afterworken med jobbet förra veckan; som var precis lika kul som alltid med det där härliga och smått galna gänget. Många goa skratt och en hel del tokigheter bjöds det på i blandningen av både undersköterskor, syrror och läkare. Så oerhört värdefullt och roligt att kunna ses utanför det sjuka husets väggar, utan dom där gröna kläderna vi alltid annars har. Sedan att det oftast mer eller mindre spårar ur på ett eller annat sätt varje gång, det är väl en annan femma...? Någon sa till mig en gång att sjukhusfolk är det värsta folket när det gäller fest och party, och jag är nog villig att hålla med.
 
Nässpray och kaffe, kaffe och nässpray; så ser denna glamourösa fredag ut hittills. Hänger med mina bästisar och ber till en högre makt att jag ska känna mig tusen gånger piggare imorgon. Och på tal om bästa vänner så ska vi hem till Gabbe och Åsa om ett par timmar och grilla. Innan dess ska jag ta ett varv med dammsugaren med stereon på högsta volym så jag kan rocka loss ordentligt i mina mysbrallor och högklackade skor. Ska ha dom på bröllopet imorgon (skorna alltså) och försöker gå in dom lite för att undvika skoskav!
 

RSS 2.0