Turning page.

 
Med förra veckan i bagaget schemamässigt, och denna som pågår just nu, så hade jag lika gärna kunnat flytta in på det sjuka huset ett tag. Eller vad sägs om jobb måndag till tisdag och tisdag till onsdag, ledig onsdag till torsdag, sedan jobb igen torsdag till fredag och fredag till lördag. Rörigt? Hej, och välkommen till min värld. Att jag sedan dessutom går av på lördag och enbart är ledig då samt söndag innan det är dags att jobba igen är ju fantastiskt. Jag blir yr bara jag tänker på det...
 
...och det finns ingen annan än mig själv att skylla på i detta läget. Det är jag som lagt schemat och som nu får bita i det sura äpplet. Det positiva i allt är att jag nu bara har fyra nätter kvar att jobba innan det är dags för en efterlängtad semester. Hur underbart?! 
Häromdagen var jag inne i staden och laddade upp med solglasögon, solkräm och en ny bikini. Vad mer kan man tänkas behöva? En bra bok kanske. Tiden nu innan resan är nästan den bästa tycker jag; längtan och förväntan.
 
Det ska bli så jäkla härligt att kliva på det där planet. Lämna alla tråkiga tankar hemma som snurrar runt i skallen och börja om på ny kula. Kan man bli en annan människa på bara en vecka? Jag är villig att försöka. Sol, bad och värme lär göra underverk på ett eller annat sätt. Det märker jag ju bara här hemma nu när vädret visar sig från sin bästa sida; så himla bra jag mår. I eftermiddags satt jag ute och drack kaffe i solen. Sedan kom mamma hit och vi tog en kort promenad. Såg havet på håll och tänkte att jag borde haft kameran med mig då det var sagolikt vackert, men jag får spara den bilden i minnet istället.
 
Kvällen har tillbringats i hemmets lugna vrå. Mamma stannade kvar på kvällsmat och vi åt frallor, drack kaffe och hade det mysigt. När hon åkt blev det soffhäng framför tv'n och nu ska jag snart försöka krypa ner under täcket. Imorgon sover jag antagligen bort förmiddagen för att orka med en natt på jobbet igen. Innan dess ska jag på massage. Chansade och slängde iväg ett sms till kollegan imorse och frågade om hon hade tid att klämma lite på mig, och det hade hon. Välbehövligt då värken tar på krafterna mer än vanligt just nu. Mycket jobb, mycket i vardagen, för lite sömn på kontot; ingen bra kombo. Är väl kroppens sätt att säga ifrån skulle jag tro. Hang in there, bara drygt en vecka kvar tills du får vila upp dig nu, kära kroppen min!
 
Semesterredo!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0