Organiserat kaos.

 
Jag fick för mig att jag inte skulle gå och lägga mig efter jobbet imorse, utan hålla mig vaken hela dagen så jag kan somna i tid ikväll. Vet inte vem jag försökte lura när jag tänkte så, för jag lär ju inte somna ändå. Dessutom gick det inte riktigt som planerat, då jag var helt slut efter en intensiv natt och behövde sova några timmar. Har sedan ägnat hela eftermiddagen och kvällen åt att försöka packa. Har dock insett att det är väldigt lätt att komma på en massa andra saker som jag ju bara måste göra helt plötsligt, istället för att ägna mig åt resväskans innehåll. Som att städa, eller måla tånaglarna till exempel. Det gjorde jag alldeles nyss. Och nu blir det nog en dusch, sedan ska jag skärpa till mig...
 
Om sisådär 12 timmar lyfter planet! Fjärilar i magen, deluxe!
 

Sällsynt är vackert.

 
Ågrenska är ett nationellt kompetenscentrum som ligger strax söder om Göteborg, där barn med sällsynta diagnoser får hjälp att leva livet efter sina egna förutsättningar. Surfar in på deras hemsida lite då och då, senast häromdagen och hittade då orden "sällsynt är vackert", klickade mig vidare och fann fyra fina planscher som jag idag var inne och beställde. Tänker mig att dom ska få pryda någon av våra väggar hemma. Känns fint att för en realtivt billig peng bidra och stödja. Särskilt när vi har en alldeles egen sällsynt, vacker och alldeles tokigt underbar liten grabb bland oss. Mosters finaste! ♥
 
Honom och hans älskade lillasyster träffade jag igår. Och jag fick världens finaste födelsedagspresent av mina hjärtan; ett halsband som jag blev så himla glad för. Riktigt samma sak kan jag väl knappast säga om skämtpresenten jag först fick av söstra mi; ett par gåstavar. Sjukgymnasten har sagt att det är bra för cirkulationen och min värk att promenera med såna, medans jag själv väl är lite skeptisk och tycker att det känns lite... hm... lillgammalt. Vilket söstra mi väääldiiigt väl visste om och då såg sin chans att skoja lite. Sjysst; spä på 30-årskrisen ännu mer vettja!? (With love!)
 
Tänka sig, nu är det bara fem dagar kvar tills the big day is coming up. Och endast två fjuttiga dagar kvar tills planet lyfter till Kap Verde. Och som grädde på moset: bara EN enda natt kvar att jobba. Tjohoo! It's the final countdown!
 
Det fina halsbandet jag fick av Ludvig & Freja. ♥
 

Turning page.

 
Med förra veckan i bagaget schemamässigt, och denna som pågår just nu, så hade jag lika gärna kunnat flytta in på det sjuka huset ett tag. Eller vad sägs om jobb måndag till tisdag och tisdag till onsdag, ledig onsdag till torsdag, sedan jobb igen torsdag till fredag och fredag till lördag. Rörigt? Hej, och välkommen till min värld. Att jag sedan dessutom går av på lördag och enbart är ledig då samt söndag innan det är dags att jobba igen är ju fantastiskt. Jag blir yr bara jag tänker på det...
 
...och det finns ingen annan än mig själv att skylla på i detta läget. Det är jag som lagt schemat och som nu får bita i det sura äpplet. Det positiva i allt är att jag nu bara har fyra nätter kvar att jobba innan det är dags för en efterlängtad semester. Hur underbart?! 
Häromdagen var jag inne i staden och laddade upp med solglasögon, solkräm och en ny bikini. Vad mer kan man tänkas behöva? En bra bok kanske. Tiden nu innan resan är nästan den bästa tycker jag; längtan och förväntan.
 
Det ska bli så jäkla härligt att kliva på det där planet. Lämna alla tråkiga tankar hemma som snurrar runt i skallen och börja om på ny kula. Kan man bli en annan människa på bara en vecka? Jag är villig att försöka. Sol, bad och värme lär göra underverk på ett eller annat sätt. Det märker jag ju bara här hemma nu när vädret visar sig från sin bästa sida; så himla bra jag mår. I eftermiddags satt jag ute och drack kaffe i solen. Sedan kom mamma hit och vi tog en kort promenad. Såg havet på håll och tänkte att jag borde haft kameran med mig då det var sagolikt vackert, men jag får spara den bilden i minnet istället.
 
Kvällen har tillbringats i hemmets lugna vrå. Mamma stannade kvar på kvällsmat och vi åt frallor, drack kaffe och hade det mysigt. När hon åkt blev det soffhäng framför tv'n och nu ska jag snart försöka krypa ner under täcket. Imorgon sover jag antagligen bort förmiddagen för att orka med en natt på jobbet igen. Innan dess ska jag på massage. Chansade och slängde iväg ett sms till kollegan imorse och frågade om hon hade tid att klämma lite på mig, och det hade hon. Välbehövligt då värken tar på krafterna mer än vanligt just nu. Mycket jobb, mycket i vardagen, för lite sömn på kontot; ingen bra kombo. Är väl kroppens sätt att säga ifrån skulle jag tro. Hang in there, bara drygt en vecka kvar tills du får vila upp dig nu, kära kroppen min!
 
Semesterredo!
 

Thank God it's Friday.

 
Fullt ös, medvetslös. Hur tusan har jag tänkt när jag lagt mitt schema på jobbet tro? Tydligen att jag är en superkvinna som kan jobba hur mycket som helst verkar det som. Men nu är det helg och jag är ledig. En helg som redan är fullproppad av äventyr. Bland annat fyller lillasyster Lina 25 år och firar med kalas imorgon kväll. Denna kvällen spenderas dock i hemmets lugna vrå.
 
Soffhäng, ostbricka och några droppar rödtjut står på agendan. En alldeles lagom aktivitet om man frågar mig. Jag är helt slut och skulle nog kunna gå och lägga mig och somna redan nu, trots att jag redan sovit bort mer eller mindre hela dagen. Några minuter av solen fick jag dock stulit innan, då jag satte mig i garageöppningen med en kopp kaffe och njöt av dess underbara strålar. Det fick mig att längta så galet mycket till Kap Verde; då man slipper en stor jacka och en filt för att hålla värmen. Bikini, varma vindar, kalla drinkar. Mindre än 2 veckor kvar nu! ♥
 

Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna.

 
Det är knappt så jag törs skriva det, men förutom att städa ett förråd i ungefär en timma natten mellan söndag och måndag på jobbet, gjorde jag ingenting. I-n-g-e-n-t-i-n-g. På 10 timmar. Om det inte räknas att slå världsrekord i att dricka kaffe, fika och prata strunt med kollegorna? Under dessa tre år jag jobbat på IVA har jag nog aldrig varit med om en sådan natt förr; en patient (som inte var "min") och nio personal. Tyst som i graven. Och känslan av att vara överflödig infann sig gånger tusen ungefär. Samtidigt kunde man ju inte bara lämna stället och dra hem, för det vänder ju lika snabbt. Dock hann det aldrig göra det innan jag flexade ut vid 06:30. Återstår att se imorgon om lugnet hållit i sig eller om det bara var ren tillfällighet. Skulle tippa på det sista. Allt eller inget verkar vara mottot på min arbetsplats.
 
Klämdag idag för min del; gick av jobbet igår morse och hoppar på tåget redan imorgon igen. Det brukar därför bli så att jag sover bort den här dagen, då det inte är någon större idé att försöka vända tillbaka dygnet. Men så var icke fallet denna morgon. Jag gick upp vid 9-tiden, käkade frukost och begav mig sedan till sjukgymnasten i Veddige. Fick med mig lite övningar hem som jag ska göra sisådär 3-4 gånger i veckan. Inga avancerade sådana, men ändå så att jag sakta men säkert börjar bygga upp ländrygg och bål till att börja med, innan vi går vidare med andra delar av kroppen. Passade på att fråga idag igen angående att springa, om det är något hon rekommenderar, eftersom det i stort sett är den enda träningen jag sysslar med. Sist var hon tveksam, men idag föreslog hon att jag kan satsa på intervaller i så fall. 5 minuter gång, 5 minuter spring, i sisådär 2-3 km. Det där med intervall lyssnade jag på, men rebellen i mig tyckte tydligen 5 km var mer lagom när jag var ute innan. Och som tack för det så gled mobiltelefonen ur fickan och landade rakt i asfalten när jag hade typ 50 meter hem. Eehh, joråsåatte.... någon som försökte säga fröken trotsig något??!
 
Alla säger till mig att jag måste ha tålamod, att det här kommer ta tid innan det här blir bra. Tyvärr äger jag inte så mycket av den varan. Både positivit och negativt skulle jag tro?!
Frustrationen är fortfarande ett faktum. Jag är arg och besviken på honom som körde på mig. Att det inte var med flit är jag vuxen nog att förstå, men det hindrar mig inte från att känna som jag gör. Så sjukt jäkla onödigt och så himla mycket det fört med sig. Men som jag skrivit innan så är det åtminstone fler bra stunder än dåliga nu för tiden, och det känns ju bra förstås. Och dom bra stunderna ska ta över helt och hållet, det har jag bestämt. För visst är det väl så att allting löser sig förr eller senare? Oftast senare, men huvudsaken är att det blir bra.
 
 

RSS 2.0