So no one told you life was gonna be this way?

 
Hej 2015. Jag firade in dig genom att lämna nyårsfesten med dom finaste vännerna för att hoppa i dom gröna kläderna på jobbet och skåla i Pommac vid tolvslaget. Det kunde lika gärna varit vilken annan natt som helst; vadå nyårsafton? Den känslan hade jag inte alls.
 
Jag trodde och hoppades på att 2015 skulle bli ett bättre år, på många olika sätt. Ändå bjöd det på det sämst tänkbara slutet och en tung start på det nya framför oss, ännu en gång. Död och begravning. Inte direkt så man jublar högt och hoppar upp och ner av förväntan. Och även om det den här gången inte är någon som stod mig så nära, så betydde han mycket för andra i min närhet. Svärfar har förlorat sin pappa, herr sambo sin farfar. Och även om han var gammal och det var mer eller mindre väntat så kan man aldrig förbereda sig nog. Det värsta för mig personligen är nog ändå att det drar upp så mycket annat till ytan dessutom. Saker som man kanske trodde man hade bearbetat någorlunda men som visar sig vara precis tvärtom.
 
Jag känner mig tom och likgiltig. Trött, uppgiven, ledsen. Jag önskar att jag kunde ta semester från mig själv ett par, tre månader och sedan komma tillbaka; pigg, utvilad och glad. Jag vet ju att den där glädjen finns där någonstans inom mig, men just nu kan jag inte riktigt hitta den. Och det gör ont, för jag gillar inte riktigt den jag blivit.
 
Dom sista dropparna rödtjut är slut för ikväll och jag ska krypa ner under täcket jämte herr sambo. Imorgon när jag vaknar hoppas jag på en bra dag. Jag ska göra det till en bra dag!
 
 ♥
 
Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och tillslut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga "Nu har hon lämnat oss."
 
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit mindre och tillslut försvunnit är ju bara som du ser det.
I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg på stranden!
Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon annan på en annan strand, som ser henne dyka upp vid horisonten;
någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.
 
 ♥
 

Kommentarer
Postat av: mamma Yvonne

Så fint skrivit, man riktigt ser hur skeppet kommer in i land och många står och väntar på stranden på just en eller fler älskade.<3

2015-01-04 @ 00:42:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0