Aldrig ensam, alltid ensam.

 
En rastlös själ har jag nog alltid varit mer eller mindre. Jag vill gärna att det händer saker runt omkring mig mest hela tiden. Men jag kan också njuta av att vara ensam, att ha egentid som det så fint heter. Att bara ha mig själv att tänka på och kunna göra precis vad jag vill och känner för. Men just nu är det bland det värsta som finns, och jag gör allt för att undvika att vara själv. För när jag är ensam känner jag mig så jäkla liten och ynklig. En olustig känsla sprider sig i min kropp, gör mig illamående, får hjärtat att banka så hårt att jag nästan tror det ska hoppa ur kroppen. Ska jag sitta, ligga, stå, gå? Ingenting hjälper. Att bara andas känns jobbigt.
 
Det här med sömn är numera överskattat. När jag väl kommer till ro och lyckas somna vaknar jag oftast med ett ryck kort därefter, genomsvettig, och med en gång kommer den olustiga känslan och tar ett obehagligt grepp om mig. Att somna om i det läget är nästintill omöjligt. Och mat. Det glömmer jag liksom bort att stoppa i mig. Ikväll till exempel förstod jag först inte varför magen fullkomligt skrek, tills att jag kom på att jag visst inte ätit mer än en smörgås och druckit en kopp kaffe. Vid lunch. Men jag är nästan aldrig sugen på något och det jag äter smakar oftast ingenting. Kroppen verkar ha ställt in sig på någon form av sparlåga.
 
Skönt att jag har många fina människor i mitt liv, som finns där och fångar upp mig, och som får mig att se solen bakom molnen istället för molnen framför solen. Och tacksamt att jag har ett sådant bra jobb som jag verkligen trivs med. Vad skulle jag göra annars?
Tänk så många som har det lite jobbigt i livet ibland, men som inte har någon att vända sig till? Ingen som ser? Ingen som lyssnar? Ingen som bara finns där? Värdefullt som tusan. ♥
 
Idag har varit en bra dag. Fina Jessica kom hit strax efter jag vaknade. Vi tog en härlig långpromenad i det underbara vädret, pratade, pratade och pratade lite till. Herr sambo och jag åt kvällsmat tillsammans och nu ska jag alldeles strax hoppa in i bilen och köra till jobbet.
Enkelnatt står på schemat sedan ledig ett par dagar igen. Hoppas på att solen väljer att titta fram fler dagar framöver. Det får allting att kännas lite lättare.
 

Kommentarer
Postat av: Linda

<3

2015-02-11 @ 21:41:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0