My head's under water but I'm breathing fine.

 
Håll i hatten, för här blåser tydligen två veckor iväg lika fort som man hinner blinka!? Helt sinnessjukt att det är såpass längesedan jag skrev här sist. Det känns ju typ som igår? Men nu är det redan plötsligt december och om bara några fjuttiga veckor är det jul, och om ytterligare några är det nyår. Men hallå, STOPP! Jag är inte riktigt med på det där tåget. Var vi inte där alldeles nyss!? Jag förstår verkligen ingenting... ungefär som vanligt med andra ord.
 
"Oroa dig inte. Håkan förstår." Det där läste jag någonstans häromdagen. Jag log och tänkte att precis så är det. Jag lyssnar mer än vanligt på hans texter och musik just nu. Den där Håkan Hellström som så många inte förstår sig på, han som i alla lägen kan sätta ord på mina tankar och känslor. Särskilt när jag inte själv riktigt kan, som nu, när allting är lite... upp- och ner. Igen. Humöret åker berg och dalbana och livet sviktar. Inte på något extremt vis, men ibland är det liksom inte så mycket som krävs för att jag ska rasa. Jag är nog ganska instabil, rent känslomässigt. Allt eller inget, typ. Och så är jag nog i behov av förändring. Jag blir för rastlös när allt ska se likadant ut hela tiden. Och så blir jag arg på mig själv som inte gör något åt saken, istället för att lägga över problemet på andra. Frågan är väl bara vad för sorts förändring det är jag söker? Det kan ju vara bra att ta reda på innan jag ger mig iväg för att leta upp den. "Lite lätt" kaos i skallen såhär en torsdag i december, joråsåatte... man tackar.
 
Bla bla bla. Allt som susar runt i skallen skulle lätt kunna bli en tjock novell som ingen vill läsa. "I huvudet på en förvirrad 30-åring" skulle jag kunna döpa den till. Tror knappast den skulle bli en storsäljare dock. Skämt å sido. Livet är ju fint som snus egentligen och har allt sina ljusa sidor med guldkant i vardagen dessutom. Som för en vecka sedan då vi hade vårt årliga julbord med nattgänget från IVA. Grönkålen, som jag stekte och kokade i flera timmar, och jag tog oss dit. Vi var hemma hos en kollega och drack glögg och åt pepparkakor, käkade julmat tills vi nästan sprack, hade julklappslek, fikade med ris á la malta och kakor och godis. Jag rullade hem därifrån, med massor av härliga skratt bubblandes inombords. Fina, fina jobbarkompisar.
 
Och häromdagen hade vi julbak i Spannarp. Som den eminente moster jag är åkte jag dit lite tidigare och satte två degar på jäsning. Så lagom tills att söstra mi och barnen kom hem var dom färdiga och vi kunde börja baka lussekatter. Även pepparkakor hanns med, både vanliga och skurna. En god kvällsmat bjöds jag på också innan jag åkte hemåt. Mysig dag/kväll. ♥
 
Imorgon är det fredag och jag går av efter två nätter på jobbet. Hela helgen är jag ledig och i vanlig ordning är den redan fullbokad. Imorgon eftermiddag ska jag på massage, sedan blir det antagligen en efterlängtad träff med Åsa. Vi har inte setts på flera veckor nu och jag längtar efter henne. På lördag står det granhuggning med diverse trevliga tillbehör i Spannarp på schemat. Och på söndag blåser vi iväg på julbord ute på Getterön med delar av la familia. Det låter väl onekligen som en trevlig helg? "Ska bara" se till att göra upp med det där kaoset i skallen någonstans längs vägen också... 
 
Ser ni krokodilen längst upp i mitten?
Made by Freja.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0