Ring in det nya och ring ut det gamla.

 
Sista dagen på 2015 är här. Älgen är i ugnen sedan tidigt imorse, och den står för varmrätten i afton. Pulled moose tillsammans med klyftpotatis, sallad och coleslaw. Innan dess serveras en toast med en röra på räkor och kräftstjärtar. Och till efterrätt om någon orkar en cheesecake med mariannetårta ovanpå en browniebotten. Det mousserande står på kylning och raketerna ligger redo i garaget. Vi ska vara här hos oss på Hultavägen tillsammans med fina vänner. Förhoppningsvis blir det en relativt lugn kväll så vi orkar med imorgon med. Då är vi nämligen bjudna på 30-årskalas till Sara. Bygdegårdsfest med massor av kul folk. Och sedan på lördag ska vi fira jul hos pappa i Läjet. Fullt ös med andra ord, och den där ledigheten som jag sett fram emot så länge lär försvinna i ett naffs. Jobbet har tagit mycket tid och energi den senaste tiden, men det lugnar som tur är ner sig en aning i början på nästa år.
 
2016 alltså. Ett helt nytt år med helt oskrivna blad. Onekligen spännande. En nystart är alltid välkommen. Skönt att på något vis kunna lägga saker bakom sig, vare sig dom är tråkiga eller ej, och istället blicka framåt mot nya äventyr.
 
Gott slut och gott nytt! Skål och välkommen 2016!
 
 

Körförbud.

 
Den där lediga helgen jag skrev om sist försvann lika snabbt som den kom, och nu har ytterligare en rasslat förbi. Den som gått har jag tillbringat på jobbet och har därmed inte gjort mycket mer än det klassiska äta, jobba, sova. Förutom i fredags innan jag gick på; då var jag i Spannarp hela dagen hos mina guldkorn till syskonbarn. Massor av mys och kärlek i utbyte av att få passa dom själv några timmar när deras mamma jobbade. Som bomull för själen. ♥
 
Tisdag idag och min dag började väl vid sisådär 04:30. Då vaknade jag nämligen, efter att ha sovit typ 3-4 timmar. På tok för lite med andra ord, och tydligen helt jäkla omöjligt att somna om. Så där låg jag och vred och vände på mig i några timmar innan jag gav upp och erkände mig besegrad. Det är så sjukt jobbigt för jag har kommit in i någon ond cirkel gällande det där med sömnen. När jag jobbar går det hur fint som helst att sova; jag hinner knappt lägga huvudet på kudden innan jag däckar, antagligen av ren utmattning. Men dom där nätterna när jag är ledig och hemma, då funkar det inte riktigt lika bra, om vi säger så. Det tar lång tid innan jag kommer till ro och när jag väl gjort det vaknar jag upp efter bara några timmar och kan inte somna om, hur jag än bär mig åt. Och så den där jädra värken efter olyckan, den gör ju knappast saken bättre. Jag tror inte det är den jag vaknar av, men när jag väl gjort det så är det liksom kört. Då smyger den sig sakta men säkert på och tar ett stadigt tag om mig och vägrar släppa taget.
 
Imorse tyckte jag ärligt talat så himla synd om mig själv att jag grät en skvätt. Dels av smärtan och dels av sömnbristen skulle jag tro. "Besvären ter sig som whiplashskada" är orden som klingar i skallen. Samma ord som läkaren skrev i sina papper efter en ny bedömning av mig för ett tag sedan. Jag gick inte igenom besiktningen med andra ord, och just nu känns det lite som om att jag inte orkar reparera något för att få klartecken till att köra igen. Och jag antar att det får lov att kännas sådär emellanåt. Huvudsaken är att jag inte stannar där nere på botten, som någon klok människa i min närvaro sa till mig. Men det är lättare sagt än gjort och jag orkar liksom inte riktigt med mig själv nu för tiden. Jag står mest i pausläge och får typ ingenting vettigt gjort får jag känslan av. Finns liksom tusen saker jag egentligen borde ta tag i, men "jag gör det en annan dag" tänker jag hela tiden...
 
Och annars då? Jorå. Den där julen har sakta men säkert börjat flytta in i vårt hus. Ikväll får granen antagligen komma in från garaget och igår kom några av tomtarna från förrådet i källaren fram. Dom flesta klapparna är köpta. Finliret fixas antagligen till helgen då vi ska ut på äventyr, herr sambo och jag. Mitt i allt julkaos har jag nämligen ordnat en hotellnatt fredag-lördag åt oss i Göteborg. Välbehövligt för oss båda skulle jag tro. Igår slog jag dessutom till och bokade bord på Texas Longhorn åt oss, så dit ska vi och käka på fredagkvällen. Lördagen ska vi tillbringa med H & Mikael samt Galenskaparna & After Shave. Jag fick biljetter till deras senaste föreställning i present när jag fyllde 30; "Spargrisarna kan rädda världen". Ser onekligen fram emot helgen med andra ord. Ska bli skönt att bryta vardagen lite.
 
Nu: kaffe, kaffe och mer kaffe. Det är nog det enda som kan rädda mig idag. Och ett besök hos kiropraktorn efter lunch. Känner på mig att jag lär bryta ihop hos henne idag, men då får det väl bli så. Hon har sett mig gråta förr.
 
 

My head's under water but I'm breathing fine.

 
Håll i hatten, för här blåser tydligen två veckor iväg lika fort som man hinner blinka!? Helt sinnessjukt att det är såpass längesedan jag skrev här sist. Det känns ju typ som igår? Men nu är det redan plötsligt december och om bara några fjuttiga veckor är det jul, och om ytterligare några är det nyår. Men hallå, STOPP! Jag är inte riktigt med på det där tåget. Var vi inte där alldeles nyss!? Jag förstår verkligen ingenting... ungefär som vanligt med andra ord.
 
"Oroa dig inte. Håkan förstår." Det där läste jag någonstans häromdagen. Jag log och tänkte att precis så är det. Jag lyssnar mer än vanligt på hans texter och musik just nu. Den där Håkan Hellström som så många inte förstår sig på, han som i alla lägen kan sätta ord på mina tankar och känslor. Särskilt när jag inte själv riktigt kan, som nu, när allting är lite... upp- och ner. Igen. Humöret åker berg och dalbana och livet sviktar. Inte på något extremt vis, men ibland är det liksom inte så mycket som krävs för att jag ska rasa. Jag är nog ganska instabil, rent känslomässigt. Allt eller inget, typ. Och så är jag nog i behov av förändring. Jag blir för rastlös när allt ska se likadant ut hela tiden. Och så blir jag arg på mig själv som inte gör något åt saken, istället för att lägga över problemet på andra. Frågan är väl bara vad för sorts förändring det är jag söker? Det kan ju vara bra att ta reda på innan jag ger mig iväg för att leta upp den. "Lite lätt" kaos i skallen såhär en torsdag i december, joråsåatte... man tackar.
 
Bla bla bla. Allt som susar runt i skallen skulle lätt kunna bli en tjock novell som ingen vill läsa. "I huvudet på en förvirrad 30-åring" skulle jag kunna döpa den till. Tror knappast den skulle bli en storsäljare dock. Skämt å sido. Livet är ju fint som snus egentligen och har allt sina ljusa sidor med guldkant i vardagen dessutom. Som för en vecka sedan då vi hade vårt årliga julbord med nattgänget från IVA. Grönkålen, som jag stekte och kokade i flera timmar, och jag tog oss dit. Vi var hemma hos en kollega och drack glögg och åt pepparkakor, käkade julmat tills vi nästan sprack, hade julklappslek, fikade med ris á la malta och kakor och godis. Jag rullade hem därifrån, med massor av härliga skratt bubblandes inombords. Fina, fina jobbarkompisar.
 
Och häromdagen hade vi julbak i Spannarp. Som den eminente moster jag är åkte jag dit lite tidigare och satte två degar på jäsning. Så lagom tills att söstra mi och barnen kom hem var dom färdiga och vi kunde börja baka lussekatter. Även pepparkakor hanns med, både vanliga och skurna. En god kvällsmat bjöds jag på också innan jag åkte hemåt. Mysig dag/kväll. ♥
 
Imorgon är det fredag och jag går av efter två nätter på jobbet. Hela helgen är jag ledig och i vanlig ordning är den redan fullbokad. Imorgon eftermiddag ska jag på massage, sedan blir det antagligen en efterlängtad träff med Åsa. Vi har inte setts på flera veckor nu och jag längtar efter henne. På lördag står det granhuggning med diverse trevliga tillbehör i Spannarp på schemat. Och på söndag blåser vi iväg på julbord ute på Getterön med delar av la familia. Det låter väl onekligen som en trevlig helg? "Ska bara" se till att göra upp med det där kaoset i skallen någonstans längs vägen också... 
 
Ser ni krokodilen längst upp i mitten?
Made by Freja.
 

RSS 2.0