Trea nolla, and still going strong.

 
Hörrni, det här med att fylla 30 visade ju sig inte vara så himla farligt ändå!? Särskilt inte när man befann sig på en ö ute i Atlanten. Jag väcktes på min födelsedag av sång och presenter och kickade sedan igång den stora dagen med en enorm frukostbuffé; där det dagen till ära bjöds på mousserande. Något väl visserligen alla hotellets gäster fick - men jag inbillade mig ändå att det var för min skull! Under dagen blev det sol och bad och goda drinkar. När vi kom till hotellrummet på eftermiddagen stod en flaska mousserande och väntade på mig; en fin present av personalen. Den korkades upp och sedan gjorde vi oss iordning inför kvällen. Vi hade fått ett tips av en av reseledarna om en mysig fisk- och skaldjursrestaurang precis vid havet inne i Santa Maria, så dit åkte vi och åt och drack tills vi nästintill rullade därifrån. Förutom grymma mojitos, vin, dom godaste räkorna jag någonsin ätit samt ett par Irish Coffee, åt jag grillad tonfisk till varmrätt. Den var så god att jag nästan dog, kom till himlen och återvände!
 
Och vilken fantastisk vecka vi hade i övrigt, förutom min härliga födelsedag. Så jäkla välbehövligt och bara alldeles underbart. Sol, bad, god mat och dryck, enormt hotellområde, fina stränder, fantastiskt hav, uppladdning av kropp och själ. Det finns inte så mycket att göra på ön Sal där vi var, så det var bara till att ta deras motto "no stress" på allvar. En förmiddag var vi på en liten utflykt med jeep runt ön, i övrigt var det bara lata sig och ha det gött som gällde. Precis vad jag behövde; bara ligga i en solstol och läsa, smutta på en kall drink, njuta, vila.
 
Vädret kan man aldrig styra över, och det var väl det enda som var lite sisådär under veckan. När solen var framme var det hur underbart som helst, men när molnen drog in blev vinden på tok för kall; för det blåser alltid på det stället. Och sen kan man ju tycka att vi kunde varit utan att våra magar rasade dom sista dagarna. Inte särskilt jättetrevligt...
 
En vecka går på tok för fort och helt plötsligt var vi hemma igen. Då var det bara till att ladda om och förbereda inför 30-årsfest här hemma med kompisarna förra lördagen. Fördrink, smörgåstårta, öl, vin, cider, kaffe(gök) och kaka, grogg, fuldans och en allmänt galet underbar kväll/natt med fantastiska människor. Och som plus i kanten väldigt fina presenter. Dagen efter var jag inte så tuff, men det är väl precis så det ska vara efter ett hejdundrade kalas!?
 
Semester efter semestern har jag bjussats på sedan vi kom hem, då jag var ledig en hel vecka till. En vecka som plötsligt blev mer än så, då farbror doktorn som jag träffade på vårdcentralen tidigare i veckan tyckte att jag skulle hålla mig hemma från jobbet. Som sagt, våra magar mådde inte så bra dom sista dagarna på semestern, och har väl inte rättat till sig riktigt ännu, så då tyckte han det var dumt att chansa. Ligger man som patient på IVA är man oftast väldigt sjuk och därmed oerhört mottaglig för infektioner, så jag kan förstår tänket. Samtidigt sa han till mig att jag inte behöver isolera mig från folk då det inte ska vara något som smittar; och då blir det hela väldigt dubbelt för mig. Och det kändes så jäkla dumt att behöva ringa chefen och berätta läget. Jag skämdes som en hund, trots att jag vet att jag inte kan hjälpa det, men det känns som jag sätter kollegorna i trubbel när jag inte kommer och jobbar. Särskilt då det är storhelg och jag själv har valt att jag ska befinna mig på jobbet just denna helgen...
 
Istället för jobb blev jag alltså "ledig" hela påsken. Först hade vi ingenting planerat, just på grund av att jag räknat med att äta, jobba och sova bort helgen, men det blev snabbt ändring på. I torsdags körde vi grillpremiär här hemma, i fredags var vi hos mamma och Jonny the Rocker, och igår var vi på påsklunch hos svärföräldrarna och sedan middag hos ett par kompisar här i Bua på kvällen. Dessutom har vi hunnit med diverse förberedelser samt förvandla vårt vardagsrum till en festlokal inför kvällen. Dags för kalas igen och nu kör vi hela tjocka släkten och dundrar på med sisådär 35 vuxna och 4 barn här hemma. Man fyller bara 30 en gång!!?
Och dagen till ära fyller även herr sambo år, hurra och grattis! Fast han är inte så noga med att bli firad. Jag frågade imorse om han inte ville ha frukost på sängen, men det tackade han nej till. Ett litet påskägg med smått och gott i fick han i present i alla fall. ♥
 
 
 Födelsedag på Kap Verde; joråsåatte... helt okej!
Kan tänka mig att göra om det faktiskt...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0