Krank.

 
Efter en hel del jobb den senaste tiden såg jag verkligen fram emot den här veckan med endast två enkelnätter på schemat. Vad jag inte riktigt räknat med däremot var att bli krasslig. I måndagskväll blev jag så sjukt trött och under natten på jobbet kände jag mig inte alls fräsch. Fram emot morgonen fick jag plötsligt världens huvudvärk som en blixt från klar himmel. Flexade hem lite tidigare på order av kollegorna, sov några timmar och vaknade upp till en tät näsa, värkande bihålor, en ömmande hals och ett tjockt huvud. Så jäkla typiskt. Känner mig fortfarande inte helt hundra men är inte heller så pass dålig att jag behöver vara hemma från jobbet inatt. Får väl stoppa i mig lite värktabletter innan jag åker, och packa ner nässpray och avsvällande piller, så ska jag nog överleva. Och tack gode Gud för kaffe.
 
Är lite sugen på att ge mig ut att springa, men det råder delade meningar om man ska träna när man är förkyld eller inte. På dom flesta sidor jag läst rekommenderar dom det dock inte, så kanske får bli en promenad istället. Jag vill ju knappast förvärra mitt tillstånd i alla fall, för på lördag är det bröllop och då vill jag må bra. Blir tårögd bara jag tänker på det; måste komma ihåg att lägga ner näsdukar i väskan. Förutom en finfin klänning har jag dessutom inhandlat en vattenfast mascara, vilket nog är ett måste för en sådan blödig typ som mig! Sara ♥ Roger.
 
 

1095 dagar.

 
Stoppa tiden! Inte nog med att hans lillasyster fyllde 1 för ett par veckor sedan, tänk att den här lille plutten i min famn idag blir 3 år...!? Jag minns vårt första möte som igår och blir alldeles gråtig när jag tänker på det; hur han låg där på sin pappas bröst. Så liten, så underbar, så fin. Han erövrade en stor del av mitt hjärta den stunden, och jag upplevde en sorts kärlek som jag inte känt förr. Och idag fyller han alltså 3 år. Grattis fantastiska Ludvig på din dag! Moster älskar dig till månen och tillbaka, tusen gånger om. ♥
 
 

Här kommer jag med hjärtat i handen.

 
Nu går tiden sådär fasligt fort igen och jag hinner inte riktigt med. Och helt plötsligt fyller världens bästa Freja 1 år; och då blir man ännu mer medveten om hur snabbt allting går. Det känns ju som häromdagen jag träffade henne och söstra mi i korridoren utanför BB?! Och nu är lilla fröken 1 år. 1 år, 1 vecka och 1 dag till och med, då det är den 15:e april hon är född. ♥
 
Förutom att fira fröken förra veckan hade jag varenda dag uppbokad, precis som den här. Torsdag idag och det enda jag hade planerat var en efterlängtad massage i eftermiddag, tills jag kom på att jag nog måste åka in till stan och byta lite födelsedagspresenter innan det är för sent. Med andra ord har jag kört fram- och tillbaka dit sedan förra måndagen...
 
...och även imorgon blir det en svängom dit. Utbildningsdag på jobbet står på schemat. Okristligt tidigt, klockan 07, ska vi befinna oss på det sjuka huset. Lunchen intas på Havanna, där vi tydligen sedan ska dansa salsa. Och när dagen är avslutad blir det afterwork på stammishaket Grappa. Vi verkar vara ett gott gäng som ska dit. Jag hade faktiskt tänkt vara en duktig flicka och åka hem i tid för en gång skull, men det får man visst inte fick jag reda på. "Förbered dig på en helkväll" var det enda jag fick höra när jag sa det. Frågor på det?
 
 
Freja 1 år!
Alltså... hur sockersöt är inte den här lilla damen?!
Mosterhjärtat svämmar ju över av kärlek.
 

The bride to be.

 
Det gick bra att jobba mina nätter förra veckan, men hjälp så trött jag var efter midnatt, och för att inte tala om fram på morgonen. Inte riktigt optimalt att sätta sig i en bil när man är så galet trött kan tyckas. Helt klart en av nackdelarna med nattpass att ha en bit att köra för att krypa ner under täcket. Men med kall luft från fläkten och hög volym på stereon så löser sig det mesta.
 
Ikväll är det dags igen; enkelnatt står på schemat och jag har laddat upp med att försöka sova under förmiddagen. En kopp kaffe eller två intas nu, och sedan blir det en promenad för att ruffsa till i skallen lite och sno åt mig några av solens strålar.
 
Jag har alltså varit ledig i helgen och det har varit en makalöst bra sådan. På något magiskt sätt sov jag typ bara 4 timmar efter jobbet torsdag-fredag, för att sedan bli hämtad och körd till Karlsbergs Gård utanför Tvååker. Där vankades det möhippa för fina Sara, som ett gäng tjejer varit och kidnappat tidigare på hennes jobb. Kaffe, kaka och lite mingel blev det först, innan vi delades upp i två grupper. Den ena skulle göra stenugnsbakat bröd och den andra egen tvål. Jag hamnade i brödgruppen. När aktiviteterna var avklarade fram emot kvällen lekte vi lekar, åt middag, badade tunna och skrattade så mycket att jag hade ont i magen dagen efter!
Efter en god natts sömn var frukosten serverad, och sedan tackade vi för oss och körde hemåt.
Supermysigt ställe, så det rekommenderar jag varmt. Lugn och stillsam möhippa; precis så som bruden önskat, och jag tror att hon var väldigt nöjd med dagen/kvällen/natten. ♥
 
Hann inte mer än hem på lördagförmiddag, innan det bar iväg igen. En annan Sara än bruden Sara, och jag, stack till Kungsmässan för att kika på klänning till bröllopet. Och vi hittade faktiskt varsin! Efter obligatorisk middag och fika förstås. Väl hemma slängde jag mig på sängen och tog en kort, men ack så behövlig, powernap. Kvällen tillbringades sedan hos Gabbe och Åsa, tillsammans med herr sambo och Jessica. Vi grillade, drack vin, spelade lite spel, tog varsin mojito. Sedan funderade vi över hur vi skulle komma hem och insåg vi att antingen fick ta bussen vid 01 eller också vid 02:45. Vi hoppade på den första; Jessica följde med. Herr sambo gick hem och la sig medans vi gick till en kompis här i Bua som hade fest. Träffade ett par roliga personer som jag inte sett på ett bra tag, så det var kul. Vi stannade väl nån timma eller två, och traskade sedan hemåt i blåsten. Tanken var att Jessica skulle stanna och sova över då hon inte hittade någon skjuts hem till staden, men sedan löste det sig ändå så hon åkte härifrån.
 
Dagen efter, igår alltså, blev det lite städ och tvätt och allmänt fix här hemma. Sedan fick jag för mig att springa och hämta bilen hos Gabbe och Åsa. Det är inte mer än runt 4 km, men det räckte och blev över. Jag trodde seriöst jag skulle dö på vägen dit. Hög musik i lurarna och att fokusera på att räkna antal bilar jag mötte fick mig att orka. Kanske inte den bästa förutsättningen att ge sig ut när man druckit alkohol både fredag och lördag...? Men äh, jag klarade ju det i alla fall. Och som belöning blev det grill hos svärföräldrarna efteråt, och soffhäng med film och lite sötsaker här hemma på kvällen!
 
Fina Sara. ♥
 
Här sov jag!
 
Brödbak.
 
Lekdags!
Lappar med skrivna kroppsdelar på drogs och så gällde det att fixa detta.
Till exempel knä mot huvud, fot mot vad eller rumpa mot knä. Löjligt roligt!
 
Tunnbad.
 
Hela gänget från möhippan!
 
 
 Klänningen jag köpt till bröllopet.
Godkänd?
 
 
En helt vanlig hemmafest i Bua;
något suddigt kan tyckas...
 

Tillbaks på banan.

 
Sent igår eftermiddag fick jag reda på att odlingen jag lämnade förra veckan på vårdcentralen inte visade någonting. Perfekt besked att få efter en härlig löprunda! Därmed kan jag jobba som planerat inatt och imorgon. Känner mig nästan lite pirrig över det. Det är typ 3(!) veckor sedan jag var där sist nu. Tänk om jag glömt bort allting...?!
 
Idag har varit en härlig dag! Jag sov inte alls lika länge som planerat; lite svårt att vända om dygnet och återgå till att bli en nattuggla efter en längre ledighet. Har sedan bara suttit ute i solen och haft det gött. Nu ser det ju nästan ut som om vi varit på Kap Verde igen! Solbrännan försvann så fort vi klev på planet hem kändes som, men efter en dag med näsan i solens strålar har det gjort gott. Tog en go' promenad med fina Sara med efter lunch, för att sedan återgå till solstolen på altanen. Har nu läst ut boken "438 dagar" och fy, vilken hemsk historia. Läsvärd! Herr sambo kom hem i tid idag så vi fikade på trappan med kaffe och glass. Och ikväll har vi ätit en delikat måltid bestående av makaroner och fiskpinnar. Underskattad rätt om man frågar oss.
 
Nu dags att packa ihop mig och köra mot jobbet. Ska bli SÅ kul. Älskar mitt jobb! Håll bara tummarna för att jag inte somnar i ett hörn någonstans. Skulle ju vara lite pinigt...
 
 

Trea nolla, and still going strong.

 
Hörrni, det här med att fylla 30 visade ju sig inte vara så himla farligt ändå!? Särskilt inte när man befann sig på en ö ute i Atlanten. Jag väcktes på min födelsedag av sång och presenter och kickade sedan igång den stora dagen med en enorm frukostbuffé; där det dagen till ära bjöds på mousserande. Något väl visserligen alla hotellets gäster fick - men jag inbillade mig ändå att det var för min skull! Under dagen blev det sol och bad och goda drinkar. När vi kom till hotellrummet på eftermiddagen stod en flaska mousserande och väntade på mig; en fin present av personalen. Den korkades upp och sedan gjorde vi oss iordning inför kvällen. Vi hade fått ett tips av en av reseledarna om en mysig fisk- och skaldjursrestaurang precis vid havet inne i Santa Maria, så dit åkte vi och åt och drack tills vi nästintill rullade därifrån. Förutom grymma mojitos, vin, dom godaste räkorna jag någonsin ätit samt ett par Irish Coffee, åt jag grillad tonfisk till varmrätt. Den var så god att jag nästan dog, kom till himlen och återvände!
 
Och vilken fantastisk vecka vi hade i övrigt, förutom min härliga födelsedag. Så jäkla välbehövligt och bara alldeles underbart. Sol, bad, god mat och dryck, enormt hotellområde, fina stränder, fantastiskt hav, uppladdning av kropp och själ. Det finns inte så mycket att göra på ön Sal där vi var, så det var bara till att ta deras motto "no stress" på allvar. En förmiddag var vi på en liten utflykt med jeep runt ön, i övrigt var det bara lata sig och ha det gött som gällde. Precis vad jag behövde; bara ligga i en solstol och läsa, smutta på en kall drink, njuta, vila.
 
Vädret kan man aldrig styra över, och det var väl det enda som var lite sisådär under veckan. När solen var framme var det hur underbart som helst, men när molnen drog in blev vinden på tok för kall; för det blåser alltid på det stället. Och sen kan man ju tycka att vi kunde varit utan att våra magar rasade dom sista dagarna. Inte särskilt jättetrevligt...
 
En vecka går på tok för fort och helt plötsligt var vi hemma igen. Då var det bara till att ladda om och förbereda inför 30-årsfest här hemma med kompisarna förra lördagen. Fördrink, smörgåstårta, öl, vin, cider, kaffe(gök) och kaka, grogg, fuldans och en allmänt galet underbar kväll/natt med fantastiska människor. Och som plus i kanten väldigt fina presenter. Dagen efter var jag inte så tuff, men det är väl precis så det ska vara efter ett hejdundrade kalas!?
 
Semester efter semestern har jag bjussats på sedan vi kom hem, då jag var ledig en hel vecka till. En vecka som plötsligt blev mer än så, då farbror doktorn som jag träffade på vårdcentralen tidigare i veckan tyckte att jag skulle hålla mig hemma från jobbet. Som sagt, våra magar mådde inte så bra dom sista dagarna på semestern, och har väl inte rättat till sig riktigt ännu, så då tyckte han det var dumt att chansa. Ligger man som patient på IVA är man oftast väldigt sjuk och därmed oerhört mottaglig för infektioner, så jag kan förstår tänket. Samtidigt sa han till mig att jag inte behöver isolera mig från folk då det inte ska vara något som smittar; och då blir det hela väldigt dubbelt för mig. Och det kändes så jäkla dumt att behöva ringa chefen och berätta läget. Jag skämdes som en hund, trots att jag vet att jag inte kan hjälpa det, men det känns som jag sätter kollegorna i trubbel när jag inte kommer och jobbar. Särskilt då det är storhelg och jag själv har valt att jag ska befinna mig på jobbet just denna helgen...
 
Istället för jobb blev jag alltså "ledig" hela påsken. Först hade vi ingenting planerat, just på grund av att jag räknat med att äta, jobba och sova bort helgen, men det blev snabbt ändring på. I torsdags körde vi grillpremiär här hemma, i fredags var vi hos mamma och Jonny the Rocker, och igår var vi på påsklunch hos svärföräldrarna och sedan middag hos ett par kompisar här i Bua på kvällen. Dessutom har vi hunnit med diverse förberedelser samt förvandla vårt vardagsrum till en festlokal inför kvällen. Dags för kalas igen och nu kör vi hela tjocka släkten och dundrar på med sisådär 35 vuxna och 4 barn här hemma. Man fyller bara 30 en gång!!?
Och dagen till ära fyller även herr sambo år, hurra och grattis! Fast han är inte så noga med att bli firad. Jag frågade imorse om han inte ville ha frukost på sängen, men det tackade han nej till. Ett litet påskägg med smått och gott i fick han i present i alla fall. ♥
 
 
 Födelsedag på Kap Verde; joråsåatte... helt okej!
Kan tänka mig att göra om det faktiskt...
 

RSS 2.0