Kärlek på lasarettet.

 
En regnig tisdag och det var faktiskt med lite sorg i hjärtat som jag gick ut genom dörrarna på IVA tidigare idag. Min sjukskrivning går antagligen ut imorgon och därmed är mina dagpass gjorda, och det är dags att återgå till the dark side. Både på gott och ont känner jag. Tidiga mornar är inte min melodi, men att ha gått och lagt sig i tid och klivit upp okristligt tidigt ett antal veckor har ändå fått kroppen att komma i någon sorts balans. Det är slitsamt att jobba natt, och framför allt trist att sova bort dagarna. Det finns ju så mycket annat att göra! Som att jobba dagtid på IVA till exempel. Det har varit så fantastiskt roligt, och arbetet då är ett helt annat. Även om det kan ske akuta situationer på natten är det ändå inte alls samma sak. Då ska man ju helst sova, och det är såklart vad vi eftersträvar för våra patienter också, så då blir tempot automatiskt lägre och allting går liksom mer på sparlåga. Jag har sagt det till mina chefer förr, och ännu en gång nu, att om en dagtidstjänst blir ledig får dom gärna ha mig i tankarna. Samtidigt känner jag att jag inte vill överge mina nattugglor helt. Jag saknar dom efter alla dessa veckor. Vi är ett gott gäng och 10 timmar tillsammans med dom går oftast väldigt fort. Så jaa, lite blandade känslor en dag som denna alltså...
 
Imorgon har jag telefontid med läkaren från vårdcentralen. Jag hoppas och tror att hon kommer köpa mitt förslag: att sjukskriva mig på 50 % veckan ut. Då får jag chansen att jobba en natt, istället för tre, till helgen. Mina chefer tyckte nämligen att det var lite väl häftigt att starta med det. Och jag håller med. 10 timmar istället för 5 som jag gjort nu lär kännas i kroppen. Och att då köra tre nätter på raken kanske är lite väl att ta i. Den som lever får se.
 
Annars då, vad har hänt sedan sist tro. Helgen kom och försvann lika snabbt i vanlig ordning, och fredagen bjöd på tacomys i soffan med herr sambo. Vi gick och la oss ganska tidigt. Han stack iväg i ottan på lördagmorgonen medans jag tog lite sovmorgon. Sedan åkte jag till Veddige en sväng. Köpte ett par rosor på Växtboden och besökte kyrkogården och viskade ett stilla hej till ett par änglar som ligger begravda där. Sedan åkte jag vidare till mamma där jag bjöds på middag. Och så påbörjade jag min outfit som jag ska ha om några helger då vi är bjudna på maskerad här i Bua. Efter många om och men, och efter ett besök på Buttericks i Halmstad förra veckan, har jag bestämt mig för vad jag ska vara. Temat är film, och neeej... jag ska inte vara en teletubbie som lillasyster Lina så vänligt föreslog. Haha!
 
Lördagkvällen tillbringade jag sedan med ett gäng fina flickor här ifrån Bua. Vi drack fördrink, åt lite snacks och sedan åkte vi in till Varberg och åt på restaurang Zorba. Matkoma deluxe infann sig så ingen av oss var sugen på någon fortsättning, så istället åkte vi hem och la oss allihop, efter mycket fnitter och prat. Det kändes som ett smart drag på söndagen. Då gled jag bara omkring i mysbrallor här hemma och gjorde absolut ingenting. Sådana dagar behöver man också ibland, särskilt efter en vecka fullbokad med saker varje dag.
 
Och lite så är det framöver i almanackan med; att det händer något hela tiden. Jag satt och skrev in en massa saker igår och insåg att först i december kommer det antagligen lugna ner sig lite, innan det är dags för jul och nyår och hela den biten. Busy doin' nothin' at all.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0