Emergency call, this is my code red.

 
Katastrofalt dåligt med sömn; det har den här helgen bland annat bjudit på. Jag jobbade ju natten mellan fredag och lördag; den första på över sju veckor. Det gick bra, men vi hade det så lugnt att jag som resurs mest kände mig överflödig då ingen behövde min hjälp, vilket resulterade i att jag höll på att somna ståendes. Vid 06:30 flexade jag ut och var på riktigt bekymrad om jag var kapabel till att köra hem utan somna bakom ratten. Men det gick bra. Dök ner under täcket direkt när jag kom hem, och efter sisådär 4 timmars oavbrutet uppvaknande minst en gång i timmen gav jag upp och insåg att jag inte klarade att av sova längre. Skönt och tacksamt att jag faktiskt bara smygstartade med en natt istället för tre, för då gjorde det inte så mycket att John Blund valde att hålla sig på flera mils avstånd från mig.
 
Jag minns knappt vad jag gjorde under dagen sedan, förutom att mamma och Jonny the Rocker kom hit på eftermiddagen och fikade. Och sedan kom den eviga frågan; vad ska vi göra ikväll? Herr sambo var inte sugen på något alls efter en hel dag ute i skogen med jakt. Jag själv kände precis tvärtom och ville inte "bara" sitta hemma. Till slut bestämde Åsa och jag oss för att ses och dricka lite vin och sedan se vart kvällen tog oss. Anders var också med och en annan grabb vid namn Johannes. Vi tog oss in till stan med hjälp av herr sambo som släppte av oss vid Bruket där det skulle vara någon Uggla-kväll. Men döm om vår förvåning då det var ungefär 0 personer inne i lokalen när vi kom dit. Så vi ringde snabbt Johan igen som var snäll och vände och körde oss till Harrys istället. Tyvärr inte så många känningar ute, men ett par öl slank ner tillsammans med prat och skratt, sedan tog vi bussen hemåt igen strax efter 02.
 
Söndag igår och då hade herr sambo som önskemål att vi skulle åka till Skårsgård och äta brunch, så det gjorde vi. Massor av gott och äta och mysigt att göra något bara vi två. ♥
Proppmätta for vi sedan hemåt igen och jag gjorde absolut inget mer vettigt under hela dagen. Alternerade lite mellan ryggläge i soffan och sängen, kollade ikapp lite missade program, tyckte synd om mig själv. Värken har varit värre nu under helgen. Skulle gissa att det har att göra med ett 10-timmarspass och alltför lite sömn. Kroppen som anpassat sig till ett liv i dagljuset är inte så förtjust i att gå tillbaka till the dark side, men vad gör man när inget annat alternativ finns?
 
Ny vecka idag, nya möjligheter. Lite bättre sömn natten som var, lite sovmorgon imorse. Bestämde mig redan igår för att ge mig ut och springa idag, oavsett dagsform eller väder och vind. Sagt och gjort; tog mig ut tidigare i eftermiddag och det var sååå skönt. Plus i kanten att det faktiskt gick så bra som det gjorde med, trots att jag höll på att avlida den sista biten. Men jag tog mig hem och totalt blev rundan cirka 5 km. Inte illa för någon som faktiskt knappt tränat någonting överhuvudtaget dom här senaste månaderna?!
 
"That's one small step for man, one giant leap for mankind."
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0