Lights will guide you home.

 
Lördag, men röd dag; som om det inte vore snurrigt nog i skallen?! Min stackars kropp gillar inte alls det här med att ha börjat jobba natt igen, och visar det ganska tydligt genom att slå bakut med alldeles för lite sömn, en konstant bakiskänsla och en mage som rasar. Fjuttiga 5 timmar sov jag häromdagen, mellan två nätter. Inte riktigt optimalt och den kvällen hade kärt barn många namn; trött, grinig, gnällig, tjurig. Stackars herr sambo.
 
Att jobba har ändå gått bra som tur är. Det är sömnen som är boven i dramat. Jag hoppas att det rättar till sig snart. Det sjuka är att jag nog brukar må ungefär såhär i vanliga fall, bara det att jag inte har tänkt på det tidigare. Jag har aldrig haft chansen att ge kroppen möjligheten att ställa om sig till dagtid under en sådan här längre period tidigare, så det är först nu jag inser sviterna med att jobba natt faktiskt. Tyvärr är det dock bara till att gilla läget, för så som det är just nu finns ingen annan möjlighet än att befinna sig on the dark side.
 
Lördag idag alltså, vilket innebar fredag igår. Då stod det tjejkväll i Läjet på schemat, hemma hos pappas fru. Bubbel, god soppa, kaka och kaffe, godis och film. Hur mysigt som helst i höstmörkret. Och vi kör på med samma mysiga anda till kvällen. Då ska vi ääääntligen träffa H och M och deras Viktor. Vi har inte setts på en hel evighet och jag längtar ihjäl mig efter dom!
 
Allhelgonadagen idag dessutom, och här hemma brinner ljusen för saknade personer. Det finns många man önskar fanns här istället för någon annanstans. Några utav dessa gravar besökte vi i tisdags, mamma och jag. Vi var i Gällstad en sväng och gick till kyrkogården där morbror har sin gravsten. Den finaste platsen av dom alla tror jag minsann, under trädet med åkern och skogen bakom. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att det snart är 1 år sedan han togs ifrån oss. 1 helt år av saknad av en fantastisk man, pappa, bror, morbror, svåger. ♥
På hemvägen körde vi inom kyrkogården i Tranemo där mormor och morfar ligger begravda, och trots att det nu är många år sedan dom dog är saknaden efter dom stor.
 
Ta hand om varandra, alltid. ♥
 
 

Kommentarer
Postat av: mamma Yvonne

Älskar dig mitt lilla hjärta. <3

2014-11-02 @ 18:27:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0