Vingar på ryggen.

 
Resultatet av en helg på jobbet med galet mycket att göra kan bli att man irrar omkring på parkeringen, i regnet, på måndagmorgonen och inte minns var man ställde bilen kvällen innan. Men det är verkligen då jag trivs som bäst på min arbetsplats; när det är sådär mycket att göra så att nattens timmar bara rusar iväg. Så himla roligt!
 
Jag hittade bilen till slut, körde den hem, och dök ner under täcket och sov bort hela dagen. Kvällen tillbringade vi sedan hemma hos mamma och Jonny the Rocker som varit på Gran Canaria och gottat sig. Så vi uppdaterade oss lite om resan, åt kvällsmat och fikade.
 
Igår var det tisdag och då hade jag bestämt mig för att springa på förmiddagen, vilket jag också gjorde i solens efterlängtade strålar. Det blev den numera klassiska rundan på sisådär 5 km, och väl hemma lite övningar. Efter det intogs en snabblunch och en dusch, sedan körde jag in till Varberg där jag bokat tid hos frisören. Sist jag var där var samma dag som jag krockade när jag var på väg hem. Som väl är så upprepades inte detta under gårdagen...
 
Efter att ha blivit fin i håret tog jag en svängom in på Intersport för att kolla på nya löpskor. Jag köpte mig ett par Asics förra året när vi var i USA, men dom börjar sjunga på sista versen nu. Det är hål längst fram i bägge skorna, vilket innebär att det åker in en och annan sten när jag är ute och går eller springer, och det är "lite" lätt störande.
 
För första gången gjorde jag en löpanalys igår, vilket innebär att man fotar fötterna underifrån samt springer på löpband under tiden man blir filmad, för att se hur man belastar foten. Väldigt intressant och bra, för det visade sig nämligen att jag haft fel sko i över ett år, vilket väl var mindre bra förstås. Det är ingen dålig sko jag haft, men med tanke på hur mina fötter ser ut så bör jag ha en annan typ. En sko som kostar skjortan och som jag antagligen aldrig köpt om det inte vore för presentkorten jag hade från när jag fyllde år och fick en massa sådana. Att vara klubbmedlem gjorde också sitt på priset, som till slut landade på 499 riksdaler. Vilket kap!
 
Nu ser jag fram emot första rundan i dessa dyrgripar. Kanske att det blir på fredag eller lördag. Dagarna fram tills dess är nämligen fullbokade. Onsdag idag och inatt väntar jobbet igen. Imorgon sover jag en stund för att sedan till kvällen åka på julfest med nattgänget. Och på fredag är det jobb som gäller återigen; hej hej, varannan natt. Helgen är lite oklar ännu. Det är rockkväll nere på Marina Baren här i Bua på lördag, men vi har inte riktigt bestämt oss för om vi ska gå. Som jag känner just nu hade det varit skönt med en helg hemma, då det är en massa grejer på gång framöver, men vi får väl se vad vi kommer fram till.
 
 

Sugar rush.

 
Att vakna efter nattjobb, fixa till sig litegrann och sedan åka på kalas och bli serverad både mat och fika innan nästa pass är inte fy skam! I fredags fyllde nämligen världens bästa Maja (Charlies storasyster) 5 år, och henne firade vi igår kväll.
 

Födelsedagsbarnet, som dagen till ära var iklädd rosa prinsessklänning med diverse tillbehör, hade önskat tacos och tårta så det bjöds vi på. 3 stycken olika tårtor till och med, men jag åt faktiskt bara av en, plus en hel hög med lösgodis. Sockerkick gånger tusen och så lite kaffe på det så var jag ready to go, så att säga.

 

Mira, som är äldst av systrarna, visade några av sina läxböcker för oss under kalaset; bland annat sin mattebok. Då fick vi oss ett gott skratt när vi såg vad hon valt då hon skulle rita 3 saker som tillsammans kostar ungefär 100 kronor. Skoldisco, potatisskalare och... eh... en snusdosa. Skulle tro att pappan spelat in lite där, haha. Dessa underbara ungar!  ♥

 

 

Run you fools.

 
Egentligen hade jag bestämt mig för att ge mig ut och springa igår eftermiddag, men så ringde lillasyster Lina och undrade om vi ville följa med henne och Göstav på julmarknad på Tjolöholm. Och det lät ju betydligt roligare, så det gjorde vi, efter att jag tillbringat mer eller mindre hela dagen i Spannarp med söstra mi och barnen. Hon och Luddis var på förskolan en sväng, och jag hängde med Freja. Sisådär 2 minuter efter att dom gått vaknade hon; klart man inte kan ligga och sova när moster är på besök liksom?! ♥
 
På kvällen var det julmarknad alltså. En väldigt mysig sådan. Vi fick köpt lite smått och gott och provsmakat det mesta som bjöds. Jag har inte alls varit sugen på jul hittills, men igår fick jag lite känsla i alla fall. Tänk att det snart bara är 1 månad kvar till själva julafton. Crazy.
 
Den där springturen tog jag förresten idag istället, efter en välbehövlig sovmorgon. Det blev den vanliga rundan på drygt 5 km och det kändes riktigt bra och skönt. När jag kom hem blev det även lite armhävningar, rygglyft, situps och plankan, övningar jag måste komma igång med igen efter olyckan för att stärka musklerna i ländryggen framför allt.
 
Ikväll är herr sambo är på afterwork med Anders och Gabbe, så jag tillbringar den på egen hand med en kycklingsallad och vatten i glaset. Och jag tycker det är ganska skönt att bara vara ensam innan en hel helg på jobbet stundar. 3 nätter har jag framför mig nu och försvinner därmed in i bubblan. Vi ses på andra sidan!
 

Freak.

 
Måndag och det stundar enkelnatt på jobbet kvällen till ära. Sedan väntar hela helgen; fredag, lördag och söndag. Jag har varit lite bortskämd med att inte jobba helgpass sedan olyckan hände, förutom någon enstaka fredag-lördagnatt, så det känns lite tungt. Inte för att det inte är kul på jobbet, utan mer för att det är trist att sova bort en hel helg typ.
 
Förutom jobb inatt har jag ingenting planerat fram till helgen, och så ska jag nog försöka hålla det också. Kroppen säger ifrån, magen framför allt, att jag nog bara ska vara. Illamående, mer värk i axel och skuldra än vanligt, trött, känslig. Skulle tippa på att det låter som att jag är gravid, men nej. Man kan faktiskt ha dom där symtomen ändå. Jag tror mer att dom senaste månaderna kanske kommit ikapp litegrann och att detta är kroppens sätt att reagera på allting.
 
Helgen var i alla fall bra, riktigt superduperbra. Den hemliga personen vi skulle till i lördags visade sig vara Jessica, en kompis från förr. Jag hade det faktiskt på känn, att det var dit vi skulle, men vågade inte riktigt hoppas. Förfest hos henne, Arvingarna på Bruket med massor av känningar och på tok för mycket groggar och öl, efterfest på samma plats som förfesten, sedan en taxi hem. Och igår var vi slut som artister. Herr sambo mer än mig faktiskt, så jag fick gjort en del här hemma, medans han sov bort mer eller mindre hela dagen. På kvällen beställde vi klassikern pizza; perfekt när man känner sig lite backdrunk. Ett par filmer senare förflyttade vi oss till sängen där vi däckade istället för framför tv'n.
 
Och i den där sängen har jag försökt tillbringa förmiddagen för att orka med nattens jobb. Men det har inte gått riktigt som planerat. Vid 08-tiden vaknade jag och var pigg som en mört. Var uppe och tassade en sväng innan jag tvingade mig själv att åtminstone försöka sova lite till. Ett par timmar till blev det, sedan gav jag upp. Vi får tro att koffeinet gör god nytta inatt!
 
Bilder som gör mig varm i hjärtat;
världens bästa Jessica och jag i lördags. ♥
 

Que?

 
Med risk för att dra alla över samma kam nu; men vad är det för okompetenta människor som jobbar på Försäkringskassan?! Jag skickade in mitt schema till dom gällande min sjukpenning (som jag inte fått ännu, trots att olyckan hände i september), och var dessutom extra tydlig så att dom verkligen skulle förstå hur jag jobbat under tiden jag var sjukskriven. Jag skrev veckor, datum, markerade med överstryckningspenna och grejer. Likt förbannat ringde min handläggare igår och sa att hon inte förstod någonting överhuvudtaget. Hon påstod att hon aldrig sett ett sådant schema förr, och att allting var så oklart. Jag försökte på ett vänligt, men bestämt sätt, förklara för henne hur hon skulle utläsa det hela, och sa att jag faktiskt inte förstod hur tydligare jag kunde vara, men hon vägrade lyssna. Men det är klart, att räkna ihop vad till exempel 5 + 5 blir kanske är för mycket begärt. Grattis, du har vunnit en tegelsten! hade jag lust att säga...
 
Hur som helst så hänvisade jag henne till min chef, vilket jag också skrev i brevet som följde med schemat, men det lät oerhört besvärligt att ringa henne. Till sist fick jag nog, och sa att jag faktiskt inte var hemma och därför inte kunde svara på hennes frågor, och att det var hennes enda alternativ om hon ville lösa problemet. Då suckade hon mest och sa att hon skulle ge det ett försök, annars skulle hon återkomma. Det gjorde hon dock aldrig så förhoppningsvis kunde min chef ge henne svar på tal. Varför krångla till det så förbannat?!
 
Oh well, tur mosters guldklimpar var med så jag kunde fokusera på något annat efter det där tråkiga samtalet. Jag mötte upp dom och söstra mi vid sjukhuset på morgonen då Luddis skulle ta blodprov. Sedan tog vi en härlig promenad efteråt. Jag är helt hundra på att det ska finnas en motionsslinga där bakom det sjuka huset, men igår hittade vi den inte i alla fall. Någon som vet?
 
Jag var hemma lagom till lunch igen så fixade till lite lätt att äta, sedan cyklade jag bort till Anja en sväng och drack kaffe. Väl hemma igen hade herr sambo också kommit, så då stack vi ner till affären och handlade fredagsmys; tacos och smågodis a'la svensk standard. Soffhäng all in med lite rötjut och en relativt tidig kväll för oss båda två.
 
Och idag är det tydligen lördag igen. Dagen ser ut att bli lugn för min del. Herr sambo däremot är igång och grejar med allt möjligt som vanligt. Tidigt imorse åkte han ner för att lyfta upp båten ur hamnen, lite senare ska han iväg och jobba. Ikväll är det party. Arvingarna spelar på Bruket inne i Varberg och dit ska vi. Innan dess är det förfest i stan hos någon hemlig person och jag håller på att dö av nyfikenhet. Det här med överraskningar är inte min starka sida. Att fixa dom själv har jag inga problem med, men när det är tvärtom kan jag få en lättare hjärnblödning...!
 

Love life, it's deliciuos.

 
Tre nätter på jobbet förra veckan gick som hejsan, och är man inne i den där jobb-bubblan finns som bekant inte tid, eller ork, till så mycket annat än just jobba, äta och sova ungefär. Men det har jag nog tagit igen dom senaste dagarna. En hel ledig vecka framför mig och almanackan gapade först tomt varenda dag, men så småningom fylldes den med smått och gott.
 
Först ut i lördags var det ju maskerad, och jag förvandlades till Pippi Långstrump för en kväll. Lillasyster Lina hjälpte mig med mitt hår och det blev grymt bra. Många andra hade också tänkt till på festen, och vi fick oss en hel del goa' skratt av alla utklädnader.
 
Söndagen tillbringades till största del i sängen för att ladda upp krafterna efter en kul kväll, med en efterfest hemma hos oss där herr sambo hade konsert nere i källaren. En massa gamla cd-skivor letades upp och spelades så att hela huset vibrerade. Stackars grannar. F'låt.
På kvällen besökte jag världens bäste pappa då det ju var farsdag. Vi blev bjudna på god mat och tårta, och han fick lite blommor och blader, trisslotter och present. ♥
 
Och sedan kom måndagen och jag grejade lite här hemma under dagen, för att sedan spendera ett par timmar på "Tecken som stöd"; en kurs vi gått två måndagar i rad inne på sjukhuset. Jag läste teckenspråk på gymnasiet, så litegrann kommer jag ihåg, men det är ju några år sedan så jag känner mig lite ringrostig. Men det är bara till att öva, öva och öva lite till!
 
Tisdag igår och av någon anledning tackade jag ja till att följa med mamma till Gekås. Förr tyckte jag det var roligt att åka dit, men nu känner jag inte riktigt likadant. Folk överallt och ingen som tar hänsyn till någon annan, utan alla ska fram först och gör vad som helst för att nå det målet. Det första som hände när vi klev innanför dörrarna till det gula varuhuset var att någon körde på mig med sin vagn bakifrån, rätt över hälen. Det där la nog ribban vill jag påstå.
Förutom ett antal svordomar och arga blickar, så var det en trevlig dag med mamma. Och det var väl kanske lite därför jag följde med, för att det alltid är kul att hitta på något med henne. Shopping, middag och dessutom fika hann vi med under vår tur. Äta bör man, i alla fall om man heter Carolin Nilsson, annars kommer det dåliga humöret som ett brev på posten. Och plånboken hade tydligen hål i sig igår, för även om jag inte hittade något särskilt inne på Gekås gick där x antal kronor, och sedan råkade jag visst köpa ett par skor också.
 
O som i onsdag denna dag, och jag har inte gjort något vettigt överhuvudtaget. Igår kväll var jag inte det minsta trött, så då kollade jag ikapp lite olika program, vilket ledde till att klockan blev en del innan jag kom i säng. Vilket i sin tur resulterade i att jag sov bort en del av förmiddagen idag, och det känns som om jag håller på att hamna i mina gamla, sämre, rutiner igen.
I eftermiddag väntar en härlig massage, och senare ikväll ska vi fira Gurra Q som fyller år, eller Göstav som han också kallas. Kärt barn har många namn. Hipp hurra, käre svåger!
 
 
 

Förr eller senare exploderar jag.

 
Onsdag och regnet faller utanför. Den här dagen har jag tillbringat inomhus, bortsett från en liten tur till affären tidigare. Passade då även på att köpa fina rosor till en lika fin vän. Hon behövde dom idag och jag ville genom en enkel gest visa hur mycket hon betyder för mig, och hur glad jag är över att hon finns i mitt liv. ♥
 
Inatt är det dags för jobb, första natten av tre. Sömnen inför detta har väl varit sisådär, men med en hel del koffein i min kropp ska jag nog fixa detta. Har en del saker att be mina chefer om när vi ses imorgon bitti. Dels ett schema att skicka in till Försäkringskassan angående mina timmar jag jobbat när jag varit sjukskriven. Fel person på fel plats, skulle man väl lätt kunna utrycka att människan jag pratade med därifrån förra veckan var. Hon fick mig att bryta ihop totalt. Vilken skillnad på dom som sitter där och dom på Volvia som jag även varit i kontakt med ett antal gånger. Senast idag, och kvinnan jag pratade med var så himla underbar. Inga otrevliga ord eller suckande i luren där inte. Mer en uppriktig känsla av förstående och en ärlighet när hon frågade hur det är med mig nu. Dom i sin tur ska betala ut mellanskillnaden av inkomsten jag förlorar genom att ha varit hemma. Så ett intyg på det behöver jag med.
 
Herr sambo jobbar sent idag och kommer inte hem innan jag åker. Därför passade jag på att hyra en film tidigare, som jag vet att han inte var intresserad av att se. "Förr eller senare exploderar jag"; en amerikansk dramafilm. Såå fin och bra, och en himla tur att jag inte fixat iordning mig inför jobbet innan jag såg den, för oj så sorgset det var emellanåt. Se den!
 
 

So tell my love I'm leaving.

 
I mars nästa år fyller jag 30. Fy för bövelen vad jag får ångest över det. Hur tusan kan det ens vara möjligt?! Jag känner ju mig inte en dag äldre än 25 ungefär. Och i den lilla bubblan skulle jag gärna vilja stanna kvar ett tag, för 30 ger mig ångest. Dödsångest. På riktigt. Jag mår illa och blir yr och vill bara lägga mig ner i en liten grop och sluta andas för ett tag. Jag är inte redo för att bli så vuxen och ta livet på så stort allvar. Det är inte riktigt min grej...
 
...men om jag nu MÅSTE fylla 30, så skulle jag kunna tänka mig att göra det på Mauritius. Det skulle antagligen lindra min dödsångest litegrann i alla fall. Så just nu håller jag på att bearbetar herr sambo angående detta. Jag har även sagt att Florida fungerar bra, men han verkar lite skeptisk till detta. Han själv kom med Gran Canaria som förslag. Ehm, joråsåatte...
- Ursäkta, men vill du att jag ska dö här och nu?! undrade jag då. Inget ont om Kanarieöarna, jag åker gärna dit, men INTE på min 30-årsdag. Visserligen kanske det är typ hälften så dyrt att åka dit som till Mauritius, men det struntar jag i. Börjar jag spara nu ska vi nog ha råd.
 
Möjligtvis får jag ta mig ner till typ hamnen i Varberg på lördagkvällarna och sälja min kropp, för att få ihop lite extra cash, men det får det väl vara värt? Eller det kanske finns någon vänlig (rik) själ där ute som inte vet vad han/hon ska göra med alla sina pengar; då kan man gärna skänka en slant till mig. Tack på förhand! //Tjej_med_åldersnoja_1985
 
 

The days.

 
I söndags var det tydligen 25-årsjubileum av Bingolotto och gäst i programmet var självaste Loket. Därför tyckte herr sambo att vi verkligen skulle spela. Så det gjorde vi, tillsammans med Gabbe och Åsa. Jag blev full i skratt; vadå "lite" vuxenpoäng att sitta och spela Bingolotto en söndagkväll?! Haha. Men kul var det, och både Åsa och jag tyckte det var synd att det inte var lördag istället, för glaset med vin till maten smakade förträffligt gott. Men lördagen var fin och trevlig den med. Då var vi hemma hos H och M, där vi blev bjudna på 3-rätters. Härligt att träffa dom då det gått alldeles för längesedan sist. ♥
 
Almanackan visar tisdag idag, och även den enda dagen på hela veckan som inte är bokad för jobb eller annat festligt. Så det tar jag vara på och glider mest omkring i mysbrallor här hemma och gör ingenting. Jag blev väckt av en tant från Försäkringskassan som ringde imorse. Funderade ett tag på att gå upp efter vi lagt på, men jag ångrade mig och sov ett par timmar till. Och vips, så hade nästan hela förmiddagen försvunnit. Sena kvällar och långa sovmornar; back to life, back to reality, back to the dark side...
 
Planen är att jag ska ta mig ut på en springtur om en stund. "Jag ska bara" låta maten landa lite i magen, köra igång en maskin tvätt och kanske ta ett varv med dammsugaren. I övrigt står det alltså inget särskilt på schemat. Skönt, särskilt med tanke på att jobbet kallar imorgon och tre nätter framöver. Både enkelnatt och dubbelt upp har jag provat efter sjukskrivningen, men tre på raken är något nytt. Jobbet i sig kommer gå galant, det vet jag, men jag oroar mig för sömnen. Nåja, man ska inte måla fan på väggen innan han är där.
 
Belöningen efter tre nätter kommer på lördag; då är det höstfest som gäller. Maskerad här i Bua anordnat av tre tjejkompisar. Temat är film och jag ska gå som Pippi Långstrump. Kläderna är fixade, Herr Nilsson är på plats, guldpengar inskaffade och igår övade lillasyster Lina och jag på att fläta mitt hår. Med lite ståltråd till hjälp, och en och annan sprayburk med orange färg, kommer det nog bli hur bra som helst. Dokumentation i form av en eller annan bild dyker väl antagligen upp här skulle jag tro...! 
 

Lights will guide you home.

 
Lördag, men röd dag; som om det inte vore snurrigt nog i skallen?! Min stackars kropp gillar inte alls det här med att ha börjat jobba natt igen, och visar det ganska tydligt genom att slå bakut med alldeles för lite sömn, en konstant bakiskänsla och en mage som rasar. Fjuttiga 5 timmar sov jag häromdagen, mellan två nätter. Inte riktigt optimalt och den kvällen hade kärt barn många namn; trött, grinig, gnällig, tjurig. Stackars herr sambo.
 
Att jobba har ändå gått bra som tur är. Det är sömnen som är boven i dramat. Jag hoppas att det rättar till sig snart. Det sjuka är att jag nog brukar må ungefär såhär i vanliga fall, bara det att jag inte har tänkt på det tidigare. Jag har aldrig haft chansen att ge kroppen möjligheten att ställa om sig till dagtid under en sådan här längre period tidigare, så det är först nu jag inser sviterna med att jobba natt faktiskt. Tyvärr är det dock bara till att gilla läget, för så som det är just nu finns ingen annan möjlighet än att befinna sig on the dark side.
 
Lördag idag alltså, vilket innebar fredag igår. Då stod det tjejkväll i Läjet på schemat, hemma hos pappas fru. Bubbel, god soppa, kaka och kaffe, godis och film. Hur mysigt som helst i höstmörkret. Och vi kör på med samma mysiga anda till kvällen. Då ska vi ääääntligen träffa H och M och deras Viktor. Vi har inte setts på en hel evighet och jag längtar ihjäl mig efter dom!
 
Allhelgonadagen idag dessutom, och här hemma brinner ljusen för saknade personer. Det finns många man önskar fanns här istället för någon annanstans. Några utav dessa gravar besökte vi i tisdags, mamma och jag. Vi var i Gällstad en sväng och gick till kyrkogården där morbror har sin gravsten. Den finaste platsen av dom alla tror jag minsann, under trädet med åkern och skogen bakom. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att det snart är 1 år sedan han togs ifrån oss. 1 helt år av saknad av en fantastisk man, pappa, bror, morbror, svåger. ♥
På hemvägen körde vi inom kyrkogården i Tranemo där mormor och morfar ligger begravda, och trots att det nu är många år sedan dom dog är saknaden efter dom stor.
 
Ta hand om varandra, alltid. ♥
 
 

RSS 2.0