Repeat i mitt huvud.

 
Måndag och fredag; ibland funderar jag på om det existerar några andra veckodagar? I min värld verkar det inte så i alla fall. Måndagen kommer, veckan rusar förbi, fredagen dyker upp och helt plötsligt är helgen över utan att jag hunnit blinka, och så börjar karusellen om igen.
 
Efter att ha jobbat tisdag, onsdag och torsdag förra veckan var en ledig helg hjärtligt välkommen. Och den började fint med att fira världens bäste pappa som fyllde år; blommor och presenter, god ananasdrink, hemmagjord pizza, rödvin, kaffe och tårta samt ett par omgångar frågespel. Lille far, lille söte faren, en sån karl, det är tur vi har han. ♥
 
I lördags var herr sambo uppe med tuppen för jobb. Jag själv låg kvar under täcket ett tag till, grejade lite hemma, var ute på en promenad, kollade lite OS och sedan var det dags att fixa till sig inför kvällen. Förfest här, Marina Baren för ett par öl, efterfest här. Gamla goda bitar på stereon och som avslutning en svängom bugg i källaren med herr sambo. Det hör inte till vanligheten, utan är en väldigt sällan skådad syn ska jag be att få tala om...!
 
Och så var det söndag. Då var vi faktiskt bara hemma, ensamma. Kollade på hockey, zappade runt bland dom andra kanalerna, åt chips och choklad, beställde kinamat. Ibland vill man ha sådana dagar och bara få vara, utan någon anledning, särskilt då vi jobbat om varandra hela veckan innan och sedan varit på turné under helgen.
 
M som i måndag idag enligt almanackan. Jag har sovit bort förmiddagen för att orka hålla mig vaken på jobbet inatt. I övrigt har jag inte åstadkommit så värst mycket, förutom en go' promenad på drygt 5 km. Imorgon ska jag försöka ta mig i kragen och springa samma runda!
 

Liten på jorden.

 
Ibland får man helt och hållet ta söndagen på allvar som vilodagen och inte röra sig mer än nödvändigt. Detta eftersom man seriöst tror att det skulle orsaka en massiv hjärnblödning då det bultar och bankar i huvudet så fort man flyttar sig en endaste centimeter. Jag tror faktiskt jag skulle kunna extraknäcka som död i en film efter min insats i att ligga alldeles stilla i soffan mest hela dagen, så är det någon som vet om en sådan roll kan ni ju alltid tipsa om mig!
 
Med andra ord; tjejkvällen i lördags var lyckad. Vi åt ost och kex och vindruvor, drack öl och vin, pratade och skrattade så jag fick ont i magen. Sedan var vi några stycken som bestämde oss för att åka till krogen, där jag mer eller mindre bara var och vände. Stackars herr sambo som fick köra fram- och tillbaka, men lyckos mig som har honom. ♥
 
Efter soffhäng hela söndagen med diverse onyttiga intag, fick det bli en härlig långpromenad i solen igår på nästan 5 km. Jag tog samma runda idag fast jag sprang istället, i dimman och regnet. Snacka om kontraster. Och snacka om att det blir tungt i kroppen efter en helg som denna, men jag gav mig tusan på att ta mig runt trots att benen knappt bar mig utan mest kändes som två enorma stockar. Nu kan jag i alla fall ta det lugnt med gott samvete resten av kvällen innan jobbet kallar. Tre nätter har jag framför mig nu och inför första passet laddar jag upp med lasagne. En supergod vegetarisk sådan som jag blev bjuden på hos lillasyster Lina en gång, och som vi sedan gör titt som tätt här hemma. Mums!
 
Fina Bua igår under min promenad.
 

På en spårvagn nånstans.

 
Det finns 364 andra dagar på året att visa att man tycker om någon, så varför det ska finnas ett särskilt datum till det tycker jag egentligen är lite fånigt. I min värld spelar det ingen roll vilken dag det är för jag älskar herr sambo lika mycket ändå, och alla andra nära och kära jag har med för den delen. Så det så. Trots detta blev jag givetvis väldigt glad över rosorna herr sambo kom hem med idag, och han tackade för biltidningen och chokladen han fick av mig. Mer än så firar vi inte i detta hushåll, men det finns annat att fira minsann och det är att mormor Lally fyller 85 år idag, hurra! Till henne åker vi om ett par timmar och äter smörgåstårta och dricker kaffe!
 
Jag och mannen i mitt liv, som jag älskar alla dagar på året. ♥
Här på en cable car i San Francisco förra året.
 

Full av liv.

 
Vilken bra vecka det här har varit, och än är den inte över! Om några timmar åker jag för att jobba min första, sista och enda natt för veckan. Vilken lyx med enkelnatt och sedan få fira helg helt utan jobb med i schemat. Istället står 85-årskalas för herr sambos härliga mormor uppskrivet i almanackan imorgon, samt ost- och vinkväll med fina tjejer på lördag.  ♥
 

Keep it up.

 
"Jag vet inte vad du tycker, men jag måste säga att det är en ren fröjd att jobba tillsammans med dig. Allting flyter på så bra, det är inga bekymmer överhuvudtaget." Med dom orden och en stor portion feel-good-känsla inombords gick jag hem från jobbet häromdagen, fast besluten om att bli bättre på att själv säga sådana saker till mina fantastiska kollegor efter ett arbetspass.
 
Även igår fick jag höra fina ord innan jag gick hem, vilket gav mig den där lilla extra energin som behövdes för att ta mig ut och springa. Motion är en färskvara och det gäller att underhålla den. 5 km blev det igår och det kändes så jädra gott i kroppen när jag kom innanför dörren efteråt.
 
Tisdag idag och det betyder ledigt från jobbet, och nu har jag lite mer luft i schemat efter en intensiv, men väldigt rolig, period. Jag satsade på lite sovmorgon dagen till ära, och sedan fick jag besök av H och Viktor vid lunch. Vi har busat, ätit våfflor och tagit en härlig promenad.
Ikväll blir det bio tillsammans med lillasyster Lina; Frost i 3D. Innan dess tänker jag nog slänga upp fötterna i soffan en stund med en god kopp kaffe i handen!
 
 

Fångad av en stormvind.

 
Att försöka sova jämte herr sambo är en utmaning. Vissa nätter känns det som att man går en tuff match, och när man vaknar på morgonen sitter det fortfarande i. Idag hade jag till exempel tänkt ta mig upp i tid, då det är min enda lediga dag på hela veckan, men jag orkade inte helt enkelt inte. Istället sov jag ett par timmar längre än planerat och så var den förmiddagen borta.
 
Jag hade lätt kunnat ligga kvar under det goa' täcket än, men jag mer eller mindre tvingade mig själv att kliva upp, för annars hade det dåliga samvetet kommit som ett brev på posten. Jag har knappt sett dagsljus sedan i fredags, då jag jobbat och sovit mig igenom hela helgen. Därför hade jag hoppats på lite solsken idag, men strålarna verkar få kämpa för att bryta sig igenom. Termometern visar ett par plusgrader, snön är borta från gatorna igen och jag tänker ge mig ut och springa en runda så snart gröten landat i magen.
 
Redan imorgon är det dags för jobb igen. Ingen ro och ingen vila. Dessutom har jag äran att få gå dit i helgen igen. Hur jag lagt mitt schema kan man ju diskutera, men förhoppningsvis blir det lite mer luft i det efter att den här veckan gått. Och förhoppningsvis kan jag då trycka på play gällande den sociala biten; det står tyvärr och tuggar i pausläge för tillfället. En negativ effekt av nattjobb helt klart, men jag har ju själv valt det så det finns inte så mycket att beklaga sig över.
 
Nu: dags för frisk luft och endorfiner! 
 

RSS 2.0