2014-12-25.

 
1 år av obeskrivlig saknad... Älskade morbror, du fattas oss. ♥
 
 

Dan före dopparedan.

 
Julafton? Imorgon? Jaha ja. Det känns det inte alls som ifall du frågar mig. Jag har noll julkänsla, trots "En doft av jul" på Strömma förra veckan, jävlar på plats tillsammans med några tomtar här och var här hemma, julbord på IKEA följt av jul på Liseberg (i ösregn) i söndags, gröt och skinkmacka igår med pappa och hans fru. Och idag har jag ägnat lite tid åt att slå in julklappar. Men trots tända ljus i adventsstaken, julmusik på stereon, skumtomtar och annat som hör till för att skapa stämning så hittar jag den inte. "Var sjutton har jag lagt den?"
 
Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men julen och jag har nog aldrig kommit riktigt överrens. Det är inte min högtid, så att säga. Och jag tänker varje år att jag lika gärna skulle kunna hoppa över den faktiskt. Visst är det väl mysigt och trevligt att ses och umgås med nära och kära, utan tvekan, men i övrigt tycker jag lätt det blir så överdrivet allting. Man måste och ska så mycket. Och jag skulle hellre, med handen på hjärtat, åka bort och komma hem igen när allt är över... Det har jag sagt i flera, flera år. Kanske att det blir verklighet någon gång i framtiden.
 
"Nåja, vad är väl en bal på slottet." Ikväll kör vi i alla fall uppersittarkväll här hos oss på Hultavägen med ett gäng kompisar. Bingolotto, glögg, pepparkakor och kanske en eller två julgroggar för den som vill. Och imorgon efter frukost åker vi till Thårstorp och firar under dagen hemma hos mor och Jonny the Rocker, sedan vidare till svärföräldrarna på kvällen.
 
Allting hade säkert känts bättre och roligare om jag mått bra. Jag känner mig som ett ras, rent fysiskt och psykiskt; ständig värk, trött som aldrig förr, grinig, känslig. Vilka jäkla skitmånader det har varit sedan september, rent ut sagt. Just nu är gropen ganska djup och jag befinner mig rätt långt ner, men jag SKA upp igen. Jag måste bara hitta en ficklampa och en stege, så ska jag sakta börja röra mig ur mörkret och klättra mot ljuset. Vi tittar uppåt!
 
Nästa år blir bättre. Det har jag bestämt redan nu. Då lägger vi all den här negativa skiten åt sidan och kör all in på att bygga upp något så mycket bättre!
 
 

Som en tick-tickande bomb inuti.

 
Tisdag och helgen som var gick alldeles för fort. En fantastisk sådan med massor av glädje, skratt, sång, dans och knasiga påhitt! Och värken min var mer eller mindre som bortblåst hela tiden; så himla skönt. Det hade ju känts fruktansvärt tråkigt att låta den ta över hela resan liksom, men nu följde den nog med stormen Alexander och svepte bort för en stund.
 
Vi blev hämtade med buss i fredags eftermiddag och rullade sakta men säkert ner mot Helsingborg. Glögg, pepparkakor och en och annan öl slank ner på vägen. Strax innan 17 checkade vi in på vårt hotell, och då var det bara snabbt upp på rummen och lämna väskorna och svira om inför kvällens äventyr. Vi tog buss till Helsingborg Arena där vi sedan tillbringade resten av kvällen. Julbord, diverse drycker, en helt makalöst bra show. Galan leddes av Peter Settman och David Hellenius, och sedan fick vi se och höra artister som Lena PH, Magnus Uggla, Lasse Berghagen, Timbuktu, Petra Marklund, Ebbot och Miriam Bryant. Grymt bra! Och efteråt blev det dansgolv inne på arenan med en dj som spelade en massa bra låtar. Vid 01:30 tog vi bussen tillbaka till hotellet igen och bjöds in på efterfest på herr sambos chefs hotellrum.
 
På lördagen vaknade vi relativt pigga och glada och tog oss ner för att avnjuta frukosten; det bästa som finns när man bor på hotell ju. Sedan tog vi båten över till Helsingör där vi var mer eller mindre hela dagen. Shoppade lite, åt lunch och värmde oss med en Irish Coffee och lite annat smått och gott. Sedan tillbaka hem igen och försöka göra sig vacker inför kvällen. Den tillbringades på restaurangen på hotellet, där vi åt varmrätt och efterrätt. Och sedan blev det lite förfest innan dom flesta av oss gav oss ut i Helsingborgsnatten och drack goda drinkar. Vissa avslutade dessutom kvällen med att gå och köpa 17 (!) cheeseburgare på McDonalds då denne person var "lite" hungrig. Joråsåatte...
 
Söndagen startade vi sedan på samma härliga vis som lördagen, med en supergod frukost. Åh, vad jag önskar att man hade en sådan buffé att välja på varje morgon! Först vid 12 behövde vi checka ut, så vi hann med att smälta maten en stund i dom sköna sängarna innan det var dags att sätta sig på bussen och åka hemåt igen.
 
Väl hemma tyckte jag det var lite märkligt att jag faktiskt mådde så bra, efter diverse intag av alkoholhaltiga drycker mer eller mindre hela helgen, men det fick jag äta upp igår. Och även lite idag. Slut som artist, skulle man väl kunna säga. Och en djävulsk värk som nu håller på att ta livet av mig. Tabletterna hjälper väl sisådär skulle jag vilja påstå. Fick i alla fall ett glädjande besked på posten igår av min läkare; remiss till röntgen är skriven. Halleluja! Nu håller jag bara tummarna för att det inte dröjer alltför länge innan jag får komma dit.
 
Sjukskriven är jag tills på torsdag, men jag har lite svårt för att "bara" sitta hemma. Så förutom att vila, så i den mån jag orkar tar jag mig ut och träffar lite folk. Igår mötte jag upp mamma i Varberg för julklappshandling och lunch, och efteråt träffade jag lillasyster Lina en stund. Idag tog jag sovmorgon och sedan bjöd jag in mig på kaffe hos Åsa. Och nu i eftermiddag, innan mörkret föll, var herr sambo och jag ute i skogen och högg oss en gran. Kvällen blir lugn och stillsam. Lite middag och soffhäng, och möjligtvis plocka fram några tomtar ur vråna.
 
Imorgon ska jag på massage. Har bokat in en tid hos en jobbarkompis som jag fått för mig är lite mer hårdhänt än det jag är van vid, så något säger mig att jag kommer vara ganska mörbultad efter den behandlingen. Men kanske är det vad jag behöver? Någon som ger mig en rejäl omgång... Kvällen imorgon ska spenderas med nära och kära, då vi gör om samma succé från förra året och besöker Strömma Farmlodge för julmys. Det ser jag fram emot!
 
 

It's my party and I'll cry if I want to.

 
Törnrosa, also known as Carolin, sov i hundra år. Och när hon vaknade var hon fortfarande lika trött. Den här värken alltså, den tar knäcken på mig. Idag har den haft mig i ett obehagligt grepp hela dagen och knockat mig totalt. Tidigare låg jag i sängen och kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Fy fan, rent ut sagt, vad det här tär på mig. Både fysiskt och psykiskt. Jag skulle ge vad som helst för att få det att försvinna...
 
Att åka iväg hela helgen när jag mår såhär känns väl sisådär. Och det är så jäkla trist för jag har verkligen sett fram emot den här resan. Vi är bjudna till Helsingborg fredag, lördag och söndag med herr sambos jobb. Övernattning på hotell, julgala på Helsingborg Arena, tura över till Helsingör, lyxmiddag på hotellets restaurang. Men jag har bestämt mig för att inte låta värken ta över och förstöra vår roliga helg. Tvärtom, jag ser den som någon form av hälsoresa; att få komma hemifrån, umgås med festliga människor, skratta, dansa och bara ha det kul!
 
Igår var en bra dag. Då hade jag besök av min bästa, fina H. Vi har inte setts på evigheter och att få träffa henne gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Vi åt lunch, fikade med kaffe och lussebullar, pratade ikapp oss om allting som hänt det senaste. Och dessutom hade hon presenter med sig till mig. Gulle henne. En go' bodylotion, en bodyscrub och ett par ansiktsmasker. Saker som är perfekta att skämma bort sig själv lite extra med. ♥
Och på kvällen igår var herr sambo och jag på Charlies förskola och tittade på när hon och alla andra sockersöta barn lussade. Efteråt värmde vi oss med glögg och pepparkakor. Mysigt!
 
Finaste Saalie och hennes mamma.
 

This too shall pass.

 
Efter ett antal veckor med mer värk i axel och skuldra efter olyckan fick jag nog och ringde vårdcentralen igår. Ett besök hos läkaren resulterade i ny sjukskrivning fram till den 18:e december, sedan 25 % av min tjänst fram till nyår. Fick lite mer värktabletter och avslappnande att ta till natten utskrivet, då sömnen rubbats totalt, samt en remiss till ortopeden för en bedömning om röntgen bör göras. Tillbaka på ruta ett alltså. Och jag blir så jädra less på det här och vill bara att allt ska bli bra NU. Det positiva i allt elände är väl ändå att jag vet att det var bättre ett tag, och det är dit jag ska tillbaka. Det krävs bara tid och en stor portion tålamod.
 
Ibland önskar jag nästan lite att jag hade brutit armen eller så; något som syns. För den här värken blir ju osynlig för alla andra och det känns lite som att jag inte blir tagen på allvar i alla lägen. Det här är ju liksom inget jag önskar eller har valt själv. Jag vill mer än något annat att allt ska bli som vanligt igen och att jag hittar tillbaka till den Carolin som finns där inne någonstans. Den jag är nu är bara grinig, gnällig, trött, ledsen, uppgiven. Och jag vet att det är okej att känna så, men jag är bara så oändligt trött på skiten.  
 
I helgen fick jag i alla fall ha det roligt och skratta, dansa och glömma allt runt omkring för ett tag. Vi hade ju klinikfest i lördags, på Solviken i Apelviken. Det bjöds på förfest hos en kollega där vi nog var runt 25 pers, som sedan mötte upp alla andra glada jobbarkompisar. Glögg, mingel, julbord och ett fantastiskt IVA-band som rev av en massa bra låtar. Och sedan var det dans all night long följt av en efterfest hemma hos en kollega. En kollega som jag tydligen glömde min kofta hos, så det blev lite favorit i repris då jag ju gjorde samma sak sist vi festade med jobbet. Fast då glömde jag den på Grappa istället...
 
Blåsor under fötterna av allt dansande och "lite" lagom trött var resultatet dagen efter. Och idag blev jag full i skratt i bilen när Spice Girls spelades på radion. Då fick jag en flashback från lördagen när jag plötsligt mindes att det var en av alla låtar som vi rockade till. Haha! Underbara, bästa IVA. Vilket härligt gäng!
 
Inte alla arbetsplatser har ett eget band, men det har vi!
Det består av manliga sköterskor och narkosläkare,
och enligt dom själva hade dom varit och lirat i Scandinavium kvällen innan... haha!
 

Schack matt.

 
Herr sambo tyckte tydligen det var en utmärkt idé att väcka mig klockan 5 imorse innan han åkte till jobbet. I vanliga fall brukar jag somna om lätt, men inte idag. Tanken han har är att om något skulle hända någon utav oss något under dagen så har vi ändå gett varandra en puss och sagt hejdå. Det är ju väldigt gulligt, så jag förlåter honom för det faktum att jag låg och vred och vände på mig ett par timmar efter att han åkt. Jag gav upp till slut, klev ur sängen, gjorde frukost och satte mig och tittade på julkalendern. Ytterliggare några timmar senare packade jag in mig i bilen och körde den mot Spannarp till söstra mi, Luddis och Freja.
 
Julsånger och lussekatter har stått på schemat idag, och med mig hem fick jag en hel hög med nybakta katter. Några utav dom smakade fint ikväll tillsammans med ett glas mjölk. Som balsam för själen efter en massagebehandling som idag gjorde förbaskat ont. Jag har dragit på mig mer spänningar igen, så att jag haft mer ont det senaste var inte bara inbillning. Förhoppningsvis släpper det lite nu och känns bättre om ett par dagar. Om inte får jag nog ringa vårdcentralen igen och ta ett snack med läkaren. Segt som kola.
 
Att jobba tre nätter i rad nu känns väl sisådär, men det är inte mycket att be för. Tur för mig att jag har så fina och förstående kollegor som är måna om mig. Imorgon kväll är det dags för natt nummer ett, och först på lördagmorgon kliver jag ur bubblan igen. Då blir det till att turbosova lite och försöka ladda om inför klinikfest på kvällen. Solviken i Apelviken är bokat med julbord, liveband, dj och happyhour i baren. Känner på mig att det kommer bli en galen afton med IVA!
 
Fina katter från dagens bak.
 

2014-12-01.

 
Första december och jag fixade en egen adventskalender med paket till mig själv tidigare idag. I helgen tappade jag nämligen min mobil rätt ner i asfalten så att den stendog, så idag var jag och köpte en ny. Det ironiska är att herr sambo och jag pratade om just detta med ny telefon i förra veckan, varpå jag sa att jag inte tänker köpa någon för min fungerar så bra. Tji fick jag...
 
...och även är det lite smått ironiskt att jag inte ens tänkt följa med i lördags, då jag tappade den. Det var ju rockkväll på Marina Baren och jag kände egentligen inte för att gå, utan bestämde mig mer eller mindre i sista sekund för att det kunde vara roligt. Ödet kanske ville något annat, med tanke på vad som hände?!
 
Nåja, i övrigt var det en bra dag i lördags. Jag provsprang mina nya skor och dom kändes kanon. Det blev några varv på slingan då mörkret kommer så fort under eftermiddagen nu. Och på kvällen var vi alltså nere på fiket här i Bua, med förfest hos en killkompis innan. Det var kul, med mycket folk och många känningar.
 
Helgen var annars lugn. Igår gjorde vi inte många knop, och fredag-lördag jobbade jag. Vi hade iiiingentiiing att göra på hela natten, så jag flexade hem lite tidigare. Tacksamt med tanke på hur ont jag hade då i axeln/skuldran. Det har varit värre nu ett tag, och jag vet inte riktigt varför. Imorgon ska jag på massage i alla fall och det ser jag verkligen fram emot. Dessutom ska det bakas lussekatter med söstra mi och barnen under dagen. Förra året när vi bakade tog söstra mi det här fina kortet på mig och Luddis; tycker om det så himla mycket. ♥
 
 

Det stora tabberaset.

 
Visst är det väl något speciellt med den första julmaten? Den smakar alltid så gott tycker jag! Och i torsdags var det premiär, för då hade vi julfest med nattgänget från jobbet. Vi åkte buss hem till en kollega som bor utanför Falkenberg. Där bjöds vi på glögg och pepparkakor, sedan dukade vi fram all mat. Vi hade alla med oss någonting, och i år tog jag med mig gammeldags julkorv och nubbering, som jag köpte på julmarkanaden på Tjolöholm för ett par veckor sedan. Sedan åt vi så vi storknade och blev proppmätta. Lite ris á la malta lyckades vi självklart också trycka ner också innan det tog helt stopp...!
 
 

RSS 2.0