All by myself not so much.


Ledig vecka, inget jobb innan helgen, gräsänka och inte så bra på att vara ensam; what to do? Jooo, man bjuder in sig lite diskret till folk man känner. Igår var jag visserligen själv hela dagen, men på kvällen var jag hos Mattias och drack kaffe. Idag har jag fikat med bästa Anja under förmiddagen och om en stund ska jag plocka upp lillasyster Lina i Varberg, för att sedan åka vidare till pappa & A-L där jag bjudit in oss på kvällsmat. Imorgon blir det bebisgos med H och Viktor tillsammans med mamma. Kvällen är dock fortfarande oplanerad och det ska jag nog låta den vara också, för vips så är det fredag och det är dags för mig att flytta in på jobbet igen.

Det är inte det att jag inte klarar av att vara själv, för det gör jag. Det är liksom bara trevligare att ha någon att umgås med tycker jag. Huset känns så stort och tomt med bara mig i det!

 

Snart i ett hem nära dig?!
 

Välkommen till jorden min vän, välkommen hem.

 
Säg hej till världens finaste Viktor med massor av hår! Som vi har längtat efter att få träffa den lille krabaten som legat i tryggt förvar i bästa H's mage. Förra veckan bestämde han sig för att komma ut och i måndags fick vi snosa på honom för första gången. Fantastiskt mysigt! ♥
 
 

Imorgon är en annan dag.

 
"Just idag har jag sorg. Jag har sorg över att solen skiner och att kvällen som kommer lär bli fantastisk för många av mina vänner. Jag har sorg över att jag ska jobba inatt, istället för att åka med just dom vännerna till Kungsäter där Arvingarna spelar på Solbacken ikväll.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig, och dötrist, och tråkig och alldeles... alldeles... underbar."
 
Så där skrev jag för nästan exakt år sedan. Vem hade kunnat tro att jag skulle sitta här med precis samma känsla idag? Det är väl bara för underbart att jag alltid lyckas pricka in att jobba dom helger det händer något roligt?! Haha, hoho, hihi.

För att försöka skingra tankarna lite över detta tragiska öde var jag ute och sprang innan. Jag som knappt brukar lyfta ett finger när jag är mellan nätter. För stunden hjälpte det, men just nu sitter jag och är lite smått förbannad över att jag inte engagerat mig mer i att försöka byta bort den här sablans natten, trots att det bara skulle krångla till det för mig själv. Å andra sidan vet jag att bara jag kommer innanför dörrarna till jobbet så känns allting mycket lättare, för att inte tala om imorgon eftermiddag när jag vaknar upp och mår prima till skillnad mot många andra. Bla bla bla... vem fan försöker jag lura egentligen!? Jag vill också åka till Solbacken!!!
 
Med ovänliga hälsningar ganska bitter tjej, med nyplanterade blommor - som om det skulle vara till någon tröst. Men fint blev det ju i alla fall.
 
 

I got the power.

 
Vilken perfekt kväll att ta en löprunda. Och vilken skön känsla i kroppen när springet äntligen fungerade bra igen, efter dom tre senaste helt värdelösa gångerna. Men idag flöt det på riktigt bra, och trots att jag ville gett upp efter mördarbacken fortsatte jag och sprang hela vägen hem.
 
Med lite mat i magen blir det nu en go' dusch, sedan lite soffhäng innan sängen. I garaget står massor av nyinköpta blommor och väntar på att bli planterade, men det sparar jag till imorgon. Jag var och handlade dom i eftermiddags och sedan körde jag till Läjet för fika i solen med far och A-L, samt lite bus med allra sötaste Smilla. Härlig torsdag med andra ord!
 

Flowerpower.

 
"Jag är hos dig om 1 timma" sa mamma tidigare idag när vi pratade i telefon. Och då fick jag jädrar i mig plötsligt eld i baken; jag bytte om, sminkade mig, plattade håret, kokade jordgubbskräm och putsade två fönster. Joråsåatte... Varför gå upp i vettig tid på morgonen och småpyssla lite i hemmet, när man kan vara grymt effektiv i bara en timma?!
 
Eftermiddagen har tillbringats på Kungsmässan tillsammans med mor. Eller ja, eftermiddagen och kvällen. Det är som vanligt när vi gör något ihop; tiden bara försvinner. Inte mig emot. ♥ Förutom god mat och glass fick vi shoppat lite med. Bland annat köpte jag en så himla söt klänning på Indiska som jag inbillar mig kommer vara perfekt i sommar!
 
 

Celebrate good times.

 
Igår var jag i Spannarp och hälsade på söstra mi och Luddis. Då dagen bjöd på glada nyheter passade vi på att ta fram flaggan och knäppa några kort. Ett utav dom skickade vi sedan iväg till världens bästa H och hennes M, som igår blev föräldrar till en liten kille. Vilken lycka! 
Tänk att min fina H har blivit mamma. Fantastiskt roligt. Jag pratade med henne tidigare idag och hörde den lille prinsen i bakgrunden. Nu längtar vi massor till dagen då vi får träffa dom! ♥  
 
 

Dit dan är kort men natten aldrig tar slut.

 
Åh, kära helg - varför måste du vara över så fort? Jag önskar det fanns en pausknapp!
 
Vid 12-tiden var vi nere vid Tylösand igår, herr sambo och jag. Efter att checkat in på hotellet gick vi en promenad vid stranden i det underbara vädret, sedan åt vi varsin sallad till lunch. Därefter gick vi och bytte om och fick på oss varsin badrock. Att vara inomhus på spa kändes inte riktigt rätt i solen dock; tur då att det fanns en terass och utomhuspool vi kunde hänga vid.
 
Det kalla rosévinet svalkade gott i värmen och vi njöt hela eftermiddagen. Lite bastu och bubbelpool blev det också; man måste ju passa på när tillfälle ges. Och så var jag på en härlig behandling som jag bokat in. Avslappningsmassage, helkropp, där massören tydligen missade ansiktet av någon anledning, så det fick jag idag istället. Det gjorde inte så mycket faktiskt, för det var inte fy skam att börja dagen med en ansiktsbehandling vill jag lova.
 
Efter sol och bad igår åt vi en väldigt god middag på hotellet; förrätt, varmrätt och efterrätt. Jag slog dessutom till på ett vinpaket. Mätta och belåtna gick vi sedan till vårt rum och kom lagom tills att röstningen skulle börja i Eurovision. Ett par gin & tonic slank ner under tiden och när programmet var slut gick vi på nattklubb på hotellet. En öl och varsin drink tog vi där, och jag önskade mer än någonsin att herr sambo var typen som ville stå på dansgolvet med mig då musiken som spelades var grym. Nåja, jag älskar ju honom ändå så klart. Min fina Johan. ♥
 
I love you! ♥ 
 

Hörbarhet nolla.

 
Idag har jag totalt ignorerat det faktum att det varit underbart väder med sommarvärme ute. Nåja, har jag försökt ignorera det i alla fall. Och istället har jag legat under täcket och tyckt synd om mig själv som åkt på en förkylning lagom tills det fina vädret valde att hälsa på. Att dessutom vara mitt uppe i tre jobbnätter när man mår så här känns ju verkligen helt fantastiskt får jag lov att säga. Men den vinner som är trägen. Two down, one to go. Jag har laddat upp med sömn, nässpray, halstabletter och Alvedon så nu är jag redo att ta mig an den sista också.
 
Jag har liksom inte riktigt tiiid med att bli kass nu. För äntligen är jag ledig en hel helg och herr sambo och jag har planerat in äventyr. På lördag sticker vi från Bua och drar söderut med destination Tylösand. Där har vi bokat in en natt på hotell med spa, 3-rättersmiddag och frukost. Hela 5 år har vi stått ut med varandra nu och det är väl värt att firas!? Särskilt söstra mi tycker nog att vi ska fira extra mycket skulle jag tro. Hon tycker nämligen vi firar något mest hela tiden. Och det gör vi kanske också? Jag tycker det är mysigt i vilket fall! ♥
 

Döden och jag.

 
"Jävla skitspring" väste jag fram innan, samtidigt som jag kände mig som en stor, fet valross som var ute och lufsade runt med två stumpar till ben på 2 ton styck ungefär. Jag bet ihop så hårt att det nästan gjorde ont i käkarna och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Ett tag funderade jag på att ge fan i alltihop och gå hem, men jag beslutade mig för att åtminstone klara 4 varv på den jäkla slingan och fortsatte runt, runt. Väl hemma slängde jag mig på gräsmattan och hade det inte varit för att jag visste att grannarna såg mig hade jag antagligen börjat stortjuta där och då. Inte över skitspringet dock, vilket jag är fullt medveten om.
 
I lite mer än 1 år har jag jobbat på IVA på sjukhuset i Varberg nu. Jag har fått se och vara med om otroligt mycket, men trots alla tragiska livsöden och hemska sjukdomsfall jag stött på har jag alltid lyckats lämna kvar jobbet på just jobbet. Även om jag så klart har blivit påverkad av vissa saker har jag ändå kunnat skaka av mig det och låtit det stanna innanför dörrarna på IVA, och därmed inte tagit med mig det hem. Fram tills nu.
 
Natten mellan fredag och lördag slutade ett hjärta slå i en alldeles för ung människas kropp. Det liv som denna person skulle levt i många år till togs istället ifrån den. Skitsjukdomen vann, och alla som älskade personen förlorade. Och mitt i kaoset står vi som personal. Säg mig, hur gör man då? För hur jag än försöker kan jag inte ställa saker till rätta. Och det gör mig så ledsen. Samtidigt blir jag rädd när jag ser hur fort allting kan gå; hur snabbt allting kan förändras. I detta fallet handlade det knappt om ett par månader. Från frisk till sjuk. Från levande till död. 
 
Om man är gammal och har levt ett långt liv är det naturligt att dö. Det kanske inte gör mindre ont för folket runt omkring, men det är ändå så livets gång är och det vi om. Men när någon som inte knappt fått leva hälften av det dom skulle rycks ifrån oss - då blir jag påverkad. Jag blir arg! Och jag vet att det jag varit med om den senaste tiden spelar in; att jag känner igen mig själv i dom anhörigas fullständiga känsla av maktlöshet. Och så tänker jag att det kanske är... bra? För någonstans mitt i allt det tragiska och sorgsna får det ändå mig att ännu en gång värdesätta det jag har. Återigen försvinner plötsligt dom där oväsentliga sakerna som att huset inte är städat eller att gräsmattan inte är klippt. För vad  tusan gör väl det?! Huvudsaken är att dom jag älskar, och som också älskar mig, mår bra. Att vi är rädda om varandra och tar hand om oss. Att vi tar vara på det vi har istället för det vi inte har. För helt plötsligt, utan förvarning, kan livets spelregler ändras och då går det inte att gå tillbaka.
 

Love at first sight.

 
Hej söndag men hallå vart tog alla andra dagar vägen?! Torsdag, fredag och lördag försvann som en vind och svepte med sig dop och dopkalas, jobb, jobb, jobb och lördagsmys hos pappa.
 
Ja, hon blev alltså döpt i torsdags, våran lilla Charlie Ottilia Sonja. Jag välte ingen dopfunt, herr sambo slapp skämmas ihjäl och hans mormor behövde inte avlida i kyrkbänken. Allting gick bra och efteråt bjöds vi på supergod mat och fika. Charlie fick massor av fina presenter och jag tror och hoppas att hon och hennes föräldrar var nöjda med dagen.
 
Fullt upp på jobbet torsdag och fredagnatt, vilket fortfarande känns i kroppen. En lugn kväll igår var därför riktigt behagligt, om man nu kan kalla det så med en 8-veckorsvalp i gänget. Pappa och hans fru har blivit med hund; världens finaste Smilla. Dom hämtade hem henne i torsdags och igår fick vi träffa henne för första gången och hon stal våra hjärtan direkt. ♥
 
Söndag idag alltså och jag sov nog för länge, men vad gör det om hundra år. Just nu sitter jag och försöker ladda inför en springtur men suget finns inte där överhuvudtaget. Helst av allt skulle jag bara vilja krypa ner under täcket igen. Jag känner mig helt slut.
 
 
Våran fina Sarlie ♥
 
Smilla ♥
 

Harry vare med dig, amen.

 
Jag är ganska dagvilsen nu för tiden. Fest en vardag, röda dagar hit och dit, klämdagar, gästspel på jobbet en natt för att sedan vara ledig en och därefter återkomma för två till. Que?
 
Den här veckan blir alltså väldigt upphackad när det gäller jobbet, men vad gör man inte när livet bjuder på äventyr; imorgon ska herr sambos systerdotter, Charlie, döpas. Att då jobba 10 timmar, inte sova något efteråt utan istället gå på dop och kalas, och sedan jobba natten efter igen kändes inte riktigt optimalt. Så jag bytte pass med en kollega. Och tur var väl det,
för gissa vilka som fick frågan om vi vill bära, also known as bli faddrar, åt den lilla skruttan? Viiii. ♥
 
Fint då att jag lyckades byta bort natten, för det hade nog känts sådär bra att stå som ett ösregn framme i kyrkan med allas blick på sig. Scenario: vi är mitt uppe i dopet. Jag är så trött efter jobbet och ska bara vila ögonen en liten, liten stund. Jag somnar ståendes men vaknar dock med ett ryck och lyckas stöta till dopfunten som åker i golvet. Charlie skriker, herr sambo skäms ihjäl och i kyrkbänken sitter hans mormor och håller på att avlida då den stackars tösen aldrig kommer komma till himlen. The end.
 
Jag och allra finaste Charlie.
 

Soldyrkare.

 
Då det har bjudits på fantastiskt väder dom senaste dagarna har den mesta av tiden tillbringats utomhus. I måndags till exempel hade jag besök av söstra mi och Luddis. Vi var knappt inte inne mer än under tiden då vi åt lunch. Innan dess var vi på långpromenad och efteråt satt vi på en filt i trädgården och fikade och njöt av solen. På kvällen grejade herr sambo med att bygga en drivbänk till vårt lilla trädgårdsland, medans jag tvättade av våra utemöbler.
 
Hela dagen igår, bortsett från att jag sov bort några timmar av förmiddagen, ägnade jag mig åt dom där möblerna; tvätta, slipa, olja. Förhoppningsvis blir resultatet lika bra som vi tänkt oss och vi slipper lägga mer tid på dom under några år framöver.
 
Efter tredje lagret olja på bord och stolar gav jag mig ut på en springtur igår kväll. Det var jobbigt som satan men jag tog mig ändå runt och hem. Känslan av att få slänga sig i skuggan på gräsmattan och hämta andan var helt underbar. Lite armhävningar, situps, rygglyft och planka på det och sedan pumpade endorfinerna gott i kroppen!
 
 

Världens finaste krokodil på besök i Bua.
 
 
Luddis och söstra mi.
  
 
Även små krokodiler måste äta mellanmål.
 
 
 Tvätta, slipa, olja.
 

Släpp kossorna loss, det är vår.

 
Det sämsta med det här fina vädret är alla ormar som plötsligt vaknar till liv och slingrar omkring i skogen. Förra gången jag var ute och sprang höll jag på att trampa på en huggorm och idag var det en snok som dök upp precis vid mina fötter. Idag hoppade det dessutom ut två rådjur mitt framför näsan på mig; mitt på blanka dagen, på öppen gata!?
 
Idag har varit en fin dag. 7 km löpning är nyligen avklarad och nu väntar duschen. Kvällen kommer sedan tillbringas hemma hos mamma med grill. Förmiddagen bjöd på kosläpp, grillad korv och fika hos fina vänner. Och på tal om sådana, fina vänner alltså, hade vi en härlig kväll med några andra utav dom igår. Det blev en spontan sväng med raggarbilen in till Varberg där vi åt supergod mat på Invito, och sedan avrundade vi aftonen på Solviken nere i Apelviken.
 
Våren, jag har längtat efter dig!
 
 

Sköna maj.

 
Det var inte roligt att behöva dra ner persiennerna och gå och lägga sig imorse vill jag lova. Nackdelen med att vara en nattuggla är definitivt att behöva sova bort sådana här fina dagar. Men sova bör man, annars blir man lika trött som jag var på jobbet inatt. Jag tappade räkningen över hur många koppar kaffe jag hällde i mig för att få bort John Blund ur skallen, och ändå kom han smygandes gång på gång. Jag hoppas att han håller sig borta inatt. Och så hoppas jag att det är lika fint väder imorgon för då ska jag greja i trädgården har jag bestämt.
 
Jag lyckades i alla fall knycka några av solens härliga strålar i eftermiddag, samtidigt som jag fick ett lika härligt besked från en av dom jag älskar mest. Den här gången vann vi och inte du; jäkla skitsjukdom. Fuck you, cancer!
 

RSS 2.0