Ynkedom.

 
Nässpray, näsdukar och värktabletter - mina bästa vänner dom senaste dagarna. En förkylning som förde med sig ett bomtätt öra som start flög på mig i helgen, så i måndags morse ringde jag faktiskt jobbet och sa att jag blev hemma natten som kom. Och direkt när vi lagt på smög det dåliga samvetet på mig. Varför är det så?! Det är ju ingen annan som tackar mig direkt för att jag går och jobbar när jag inte borde. Dessutom är jag absolut inte den som stannar hemma var och varannan dag för att jag känner mig lite dålig, så jag borde verkligen inte känna så. Men med facit i hand gjorde jag rätt i att hålla mig här, för om man känner sig döende av en så enkel sak som att gå upp för en trappa kanske man inte ska spendera 10 timmar bland redan tillräckligt sjuka patienter på IVA...?
 
Jag känner mig mycket bättre idag; det är mest bara huvudet som värker nu samt att jag får skjutsa på lite nässpray emellanåt så jag kan andas ordentligt. Och så är jag så himla trött, trots att jag igår låg i soffan hela dagen och inte rörde mig mer än nödvändigt och idag har sovit, sovit, sovit och sovit. Nu börjar dock myrorna i brallan göra sig påminda, så i afton ska vi spendera kvällen hos svärföräldrarna där svärfar fyller år. Hurra och grattis till honom!
 
Och hurra och grattis till mig som invensterade i en ny mobiltelefon i lördags. Den har verkligen varit en fin leksak att ha nu när jag legat hemma och varit sjuk. En Samsung Galaxy S3 blev det, och jag är galet nöjd!
 
Ett styck ynkedom
(also known as elände, uselhet, bedrövlighet, ömklighet)
 

Taking a fight is the life for a hero.

 
Vissa dagar är det bara inte meningen att man ska vakna och gå upp ur sängen. Idag har det varit så för mig. Giv mig styrka. Ganska mycket styrka, tack.
 
Träningen som har gått så himla smidig och varit så himla rolig dom senaste veckorna visade sig idag från sin allra sämsta sista; för jädrar i mig så tungt det var att springa på det där motionsbandet. Det krävs inte att så mycket krånglar innan jag förlorar tålamodet, men skam den som ger sig. 6 km senare klev jag av bandet ganska nöjd med mig själv. Inte nöjd med att det gick så värdelöst, mer nöjd över att jag faktiskt inte klev av tidigare.
 
Och vill ni höra något fruktansvärt ironiskt, denna piss-i-motvind-dag? Jag hade problem med mitt öra i höstas; en morgon när jag vaknade var det helt bomtätt i ena örat och jag hörde inte ordentligt på ett bra tag. Då beställde jag tid hos en privatklinik i Varberg som jag fick komma till. Igår, det vill säga cirka 3 månader efter att vi sågs, ringde doktorn därifrån för att höra hur det var med mig. "Tackar som frågar" tänkte jag, men det är bara fint med mig. Jag hör som jag ska igen och allt är frid och fröjd. MEN VÄNTA LITE! Vad tror ni jag vaknar upp till idag? Ett öra som jag hör sämre på och hur jag än försöker så blir det inte bättre. Alltså, seriöst... Hur stor är den chansen på en skala från 1-10? Typ noll skulle jag vilja påstå. Det är ju helt sanslöst. Jag kan undra om han utövade någon sorts voodoo-magi när vi pratade??!
 
Förhoppningsvis fortsätter inte kvällen i samma anda. Vi ska hem till herr sambos föräldrar och äta lite mat, som vi själva bjudit in oss på. Det är tydligen något jag är ganska bra på; igår till exempel fick jag middag hos bästa lillasyster Lina. Kvällsmaten intog vi sedan hemma hos mamma och Jonny the Rocker, dit vi åkte för att överraska Jonny som fyllde år. Mitt i maten kom vi. Joråsåatte... ibland ska man tydligen ha lite tur också!
 
 

Frisk luft.

 
Idag bytte jag ut motionsbandet mot en härlig promenad utomhus istället. Direkt upp ur sängen och ut i den bitande kylan visade sig vara ett utmärkt sätt att piggna till på. Sängen som numera är lite mer lagom höjd på så jag slipper hoppa höjdhopp varje gång jag ska i den. Det visade sig att det blivit fel från allra första början; benen som vi fått hörde inte ens till. Och dom vi skulle få istället skulle inte heller sitta på en sådan typ av säng som vi köpt. Men nu har vi fått rätt och det blev en viss skillnad; närmare bestämt 10 cm. Det är ganska mycket faktiskt!
 
 

Inte riktigt min starkaste sida.

 
IKEA i all ära, men tålamodet till att skruva ihop sakerna man köper med sig därifrån är uppenbarligen ingenting jag äger. Efter ett antal fula ord och tanken "jag-slänger-snart-ut-skiten-genom-dörren" fick jag dock ihop det igår kväll, så nu har vi varsitt fint nattduksbord vid sängen. Och på tal om den; sängen är så hög att jag får använda en liten trappstege för att ta mig upp. Okej, kanske inte, men det är ta mig tusan så att jag får ta lite sats för att komma upp i den i alla fall. Benen är på tok för höga och nya är på g. I övrigt är jag ruskigt nöjd med den. Jag har sovit gott om nätterna, förutom just denna som var. Herr sambo har lekt rövare och jag själv har därför åkt virvelvinden all night long känns det som. Inte den bästa kombinationen med tanke på att det är dags för jobb ikväll, men förhoppningsvis orkar jag med natten ändå.
 
Så snart jag tankat färdigt kroppen med kaffe här ska jag ta mig ner till affären, och när jag kommer hem igen är det dags att svettas lite på motionsbandet. Egentligen skulle jag sprungit igår men då varken kraft eller lust fanns så körde jag en vilodag. Nya tag idag alltså!
 
Vårt fina sovrum. (Med den lite för höga sängen)
 

En dagenefter dag.

 
Det är söndag och här på Hultavägen i Bua tar vi vilodagen på största allvar. I alla fall jag som inte gjort mycket mer än att förflytta mig mellan sängen och tv'n idag. Men man får väl lov att vara lite trött efter en blöt utekväll, tycker vi inte det? En mycket trevlig afton med lika trevliga människor resulterar i en lite smått trött jag idag. Bowling och utgång stod på schemat; nice.
 
Kvällen kommer avslutas perfekt då min fina H är på väg för att tillbringa helgens sista timmar med oss. Vi kör på hemmagjord pizza och cola. Precis vad min arma kropp behöver idag.
 
Imorgon är det måndag och jag är ledig. Skönt med en extra dag hemma innan det är dags för jobb åter igen. Än så länge vet jag inte riktigt vad jag hitta på under dagen. Sovmorgon och en löptur på motionsbandet blir det i alla fall, sedan kanske en sväng till IKEA. Herr sambo lär ju inte följa med dit på ett tag så jag får nog passa på att åka när han jobbar. Vi har ju fått vår nya säng nu och dom gamla nattduksborden gör sig inte alls så bra till den. Under vårt senaste besök på IKEA spanade vi in ett par fina så kanske att jag åker och köper dom.
 

Om det så är det sista jag gör.

 
F som i fredag, I like it! Jag ska ta en svängom på motionsbandet nu sedan blir det fredagsmys all in med tacos, godsaker och soffhäng ikväll. Med fyra timmars ynka sömn efter nattpasset har jag en känsla av att jag lär kasta in handduken ganska tidigt. Förhoppningsvis kryper jag då ner under täcket i vår nya säng som herr sambo kommer hem med; drömmen som blev verklighet!
 
 

1 år.

 
"Trots att jag var helt övertygad om att jag skulle bli uppäten av hajar idag så överlevde jag! Denna lilla guldfisk klarade sig faktiskt ganska bra i det stora havet med dom stora fiskarna."
 
Så skrev jag här på bloggen den 17:e januari 2012. Denna dagen för ett år sedan; hjälp så nervös jag var då. Det var dag ett på min inskolning på IVA, sjukhuset i Varberg, och jag inbillade mig att jag aldrig skulle överleva den stunden. Ett år senare kan jag med handen på hjärtat säga att jag inte ångrat en enda sekund att jag tog chansen att börja på IVA. Tanken på att jag fortfarande skulle jobba kvar på äldreboendet i Veddige får det att vända sig i magen på mig. Att jag hade så jäkla svårt att släppa taget om det där stället?! Idag känns det helt obegripligt. Tänk om jag hade varit för feg; herre min get, så mycket jag skulle missat.
 
Vilken tur att jag har herr sambo, min familj och mina vänner som pushade mig till att våga. Och vilka fantastiska chefer jag har som gav mig chansen; alla har inte samma lycka att halka in på ett bananskal som jag gjorde har jag förstått. Och tänk vilken tur att jag fick en så underbar handledare som tog så väl hand om mig i början. Utan hennes tålamod, kunskap, humor och alltid lika positiva sätt hade jag kanske tvekat över att fortsätta. Detsamma gäller resten av mina kompetenta och härliga arbetskamrater. Och så har vi mig själv. Så skönt att jag klarat av det här året utan att bryta ihop, även om det kanske var nära ett par gånger i början. Tänk att jag faktiskt vågade och att jag numera utmanar mig själv varenda gång jag ska jobba!
 
Mitt 1-årsjubileum firas med blåbär- och vaniljkrans inatt tillsammans med mina goa' kollegor. Andra natten av två är på ingång och sedan väntar en ledig helg på mig, and it feels good.
 

Någonting gott att äta.

 
Vi gjorde havreplättar till kvällsmat i förrgår. Väldigt goda sådana så jag bjuder på receptet:
Mixa 4 dl havregryn med en stavmixer till mjöl. Tillsätt 2 tsk bakpulver, 1 krm malen kardemumma1 krm kanel och ½ tsk salt. Mosa 3 stycken bananer och lägg i en skål. Blanda med 3 ägg3 msk olja och 2 msk flytande honung. Tillsätt mjölblandningen och rör snabbt ihop. Låt smeten stå cirka 10 minuter innan du steker plättarna. Servera med valfria frukter eller bär. Vi hade banan och blåbär. Mums!
 
 

Ett litet steg för en liten människa.

 
Igår hade jag äran att få närvara när Ludvig Bertil Karlsson hade sin premiär av pulkaåkning. Vad han tyckte om det? Till en början tittade han lite skeptiskt på mamma och moster och verkade mest undra vad vi sysslade med. Sedan var det betydligt mer intressant att titta på allting runtomkring än att bry sig om att han faktiskt satt i en pulka; dom fina buskarna i trädgården till exempel. Men han verkade trivas rätt bra ändå tycker jag, lille sockerhjärtat.
 
Och idag har det kommit ännu mer snö. Visserligen är det bara januari och det hör vintern till att det ska vara kallt och snö och allt sådant, men jag hade börjat drömma om vår. Tänk fåglar som kvittrar, solen som värmer, blommor som börjar växa upp i rabatten. Jag längtar!
 
Mosters favorit under pulkapremiären.
 

Hakuna matata.

 
Det är bara att konstatera; jag är snart 28 år och inte en dag för gammal för Disneyfilmer. I topp ligger solklart "Hitta Nemo" och "Lejonkungen". Den sista har jag precis tittat på. Jag önskade mig den i julklapp och fick den av lillasyster Sandra. En liten undran bara; är man blödig om man faktiskt nästan fäller en tår i öppnings-scenen på filmen? Ni vet den då apan visar upp Simba på lejonklippan. Haha, my god. Filmen är ju tecknad för sjutton gubbar!?
 
I övrigt har den här tisdagen varit väldigt stillsam. Förutom en promenad på motionsbandet har jag inte gjort mycket vettigt, vilket känns helt okej med tanke på att detta är en sådan där mitt-emellan-dag. Jag gick av jobbet igår morse och imorgon är det dags att gå på igen.
 
På tal om motionsbandet; förra veckan använde jag det flitigt. Alla dagar förutom söndagen var jag uppe och trampade på det. En vilodag i veckan borde man väl få lov att ha? Med en total distans på 20,97 km är jag ganska nöjd med mig själv får jag lov att säga.
 
Nu blir det nog kaffe för att tanka på systemet lite. Jag är ruskigt seg idag och känner att helgens jobb ligger och gnager energi. Förhoppningsvis piggnar jag till och så håller vi tummarna för att söstra mi och Ludvig vill ha lite besök i eftermiddag!
 
 

Fredag och en hammare i mitt huvud.

 
Tack kära huvudvärk from hell för att du kom och hälsade på just idag. Du har haft en hel veckas ledighet på dig att komma på besök, men du väljer alltså ändå just den här dagen; den då det är dags att börja jobba igen!? Thank you. Thank you very much.
 
Förhoppningsvis kan jag dämpa skallebanken med tabletter och koffein. Kaffe lär ju behövas inatt i vilket fall som helst, för i ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur jag ska orka hålla mig vaken. Efter att i en vecka lyckats vända dygnet rätt är det nu dags att bli en nattuggla igen. Håll tummarna för att vi har mycket att göra så jag slipper känna efter.
 
Fredagsmyset ikväll innehåller potatisgratäng och kyckling innan det är dags att bege sig in i bubblan. 3 nätter har jag framför mig så med andra ord flyttar jag in på jobbet i helgen. Det sociala livet hamnar i pausläge och jag återkommer på måndag för den som vill mig något!
 
Puss och trevlig helg!
 

Myror i brallan.

 
Min stackars kropp lär ju inte förstå mycket av vad som händer just nu vill jag lova; lägga sig före klockan ens hunnit bli 22:00 och gå upp när det fortfarande är mörkt!? Och dessutom, tredje morgonen i rad, gå raka vägen ner till motionsbandet och träna på morgonen!?
Kanske, men bara kanske, att jag chockar kroppen lite till med ännu ett träningspass ikväll. En tjejkompis här i Bua vill ha med mig på cirkelträning nere i Fiskerilokalen och jag är bra sugen.
Jag trodde dock min dag skulle se lite annorlunda ut, så därför tränade jag imorse, då jag inte visste om jag skulle vara hemma i tid tills att passet börjar ikväll.
 
Jag skulle egentligen spenderat dagen tillsammans med Linda G, grabbarna bus och prinsessan Älva, men så mådde inte Linda riktigt hundra så vi sparar det till en annan gång. Och här sitter jag nu och har gigantiska myror i brallan istället. Jag försöker övertala mig själv till att det faktiskt är okej att vara hemma en enda dag, ensam, utan att göra något särskilt.
 
Enda sedan jag gick av jobbet i fredags har jag/vi gjort något varenda dag. Man kan därför tycka att jag borde känna att det är lite skönt att jag faktiskt inte har något planerat idag. Men det här med att bara vara hemma och göra ingenting är tydligen inte riktigt min grej just nu. Jag kan inte slappna av och bara vara, utan tänker mest på vad jag skulle kunna fördriva tiden med.
 
Kanske att jag skulle laga lite middag. Och kanske att jag skulle krypa upp i soffan efteråt och titta på en film. Om myrorna i brallan tillåter det, vill säga...
 
 

En gång är ingen gång, två gånger är en vana.

 
Tjugo i sju var det färdigsovit imorse. Joråsåatte... det här med att gå och lägga sig före midnatt och gå upp innan halva dagen har gått är kanske inte så dumt ändå. Och att börja dagen med en sväng på motionsbandet är helt klart en höjdare, även om det "bara" blev promenad i 30 minuter idag. Frukosten smakar så mycket bättre efteråt!
 
Synd att jag inte alltid kan ha såna här vanor; det fungerar ju inte riktigt med tanke på att jag jobbar natt. Men kanske att jag kan få lite bättre karaktär dom dagar jag faktiskt är ledig. Jag märker ju att jag mår mycket bättre av att ha en normal dygnsrytm.
 
Jag grejar med lite allt möjligt här hemma för tillfället. Efter lunch ska jag till mamma en sväng, dit även lille kärleken Ludvig skulle komma. Så då passar jag på att åka dit och mysas lite. ♥
 
 

Första måndagen i januari.

 
06:20. Det var vad klockan visade när jag gick upp imorse. Tio minuter senare stod jag på motionsbandet i källaren där jag svettades i en timma. 6,11 km innan det ens börjat ljusna ute, jo man tackar. Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig när jag gick upp så tidigt; det hör liksom inte till vanligheten. Annars brukar herr sambo komma och säga hejdå innan han åker till jobbet och sedan vänder jag på mig och somnar om på två sekunder. Men inte idag tydligen.
 
Efter en sådan start på dagen blev det en dusch, och med en stabil frukost i magen körde jag sedan och plockade upp mamma, för att sedan åka vidare till Ullared. Där har vi lyckats fördriva den här dagen ganska lätt med shopping, lunch och fika. Fina mamma. ♥
 
Kvällen blir lugn. Jag köpte lite goda frallor på Gekås som jag tänkte vi skulle ha till kvällsmat. Sedan tycker jag nog att jag kan slänga upp fötterna i soffan med gott samvete!
 
 

Tyst som i graven.

 
Man skulle kanske kunna tro att jag inte överlevde nyårsafton med tanke på den icke-existerande uppdateringen som infunnit sig här. Men jorå, jag lever. I allra högsta grad.
 
"Hej och välkommen ut ur bubblan" sa livet i fredags när jag klev av mitt tredje nattpass i rad. Jag tackade för det, sov några timmar och tillbringade sedan kvällen med herr sambo, mamma och Jonny the Rocker. Vi bjöd på mat och dom på ett alltid lika trevligt sällskap.
 
Trots en lugn hemmakväll i soffan igår kväll är vi lite trötta idag, så vi tar oss inte för särskilt mycket. Vi samlade i alla fall kraft till att städa bort julen tidigare. Så nu har vi sagt hej och tack till tomtar, gardiner, ljusstakar och stjärnor för den här gången.
 
Igår gick jag dock upp före herr sambo och fixade frukost. Sedan åkte vi iväg vid 10-tiden och landade hemma först vid 18. Vad vi gjorde? Först svängde vi inom Varberg; Mio och Elgiganten. Sedan körde vi vidare upp mot Göteborg och Media Markt samt Sängjätten. Därifrån vidare till IKEA och på vägen hem passade vi på att besöka Kungsbacka också.
Efter den lilla svängen fick vi till Bua med oss en ny dator, lite smått och gott från herr sambos absoluta älsklingsfavoritaffär IKEA (viss ironi) och drömmar om en ny säng:
 
 

RSS 2.0