Man kan inte se klart när ögonen skyms av tårar.

 
Livet är tillfälligt och lidandet är en naturlig del av livet, läste jag någonstans.
Visst stämmer det, men det gör ju inte mindre ont för det. Ingenting jag läser, ingenting som sägs, kan få det att bli bättre. Just nu känns livet bara som ett jävla skämt. Och det får lov att kännas så, det vet jag. Men det gör bara så fruktansvärt ont.
 
Att försöka springa ifrån tårarna är ingen idé, då lurar man bara sig själv. Så jag gråter.
Och så blir jag lite rädd för mig själv över den ilska som helt plötsligt rotat sig i min kropp.
Jag vill skrika tills rösten försvinner, slå tills kraften inte finns kvar.
 
Och helst av allt skulle jag nog bara vilja sitta hemma ikväll, för att fira in ett nytt år känns mest som ett hån. Samtidigt vet jag att ingenting blir bättre av att sitta här och stirra på varandra, så jag ska försöka. Jag har målat naglarna röda, tagit på mig en fin klänning, fixat håret och sminkat mig. Inatt när vi skickar upp lyktorna vid tolvslaget kommer jag tänka på dig, fine B. ♥
 
"Nu är det här året plötsligt slut. Precis som det så småningom blir med allt. Och nu väntar dom hårda månaderna januari, februari, mars. Precis som vackert snöfall så småningom betyder snöslask. Som solsken så småningom betyder regn. Precis som för många drinkar så småningom betyder huvudvärk. Som en full tank så småningom betyder soppatorsk. Som skratt så småningom betyder tårar. Precis som början på ett fint år så småningom betyder slutet på ett fint år. Men allt det där lite sorgliga är alldeles innan våren och ljuset kommer och plockar upp en, som en vän med en bil, då allt vänder och blir bra igen. Och trösten är - du är snart där."

 //Håkan Hellström
 

A very merry Christmas.

 
Helgen som gick var en helt makalöst bra sådan. Jag har inte skrattat så mycket på länge; igår när vi kom hem hade jag helt ärligt talat kramp i magen. PS Åkeri-gänget är helt klart ett underbart sådant. Så blandade åldrar på oss alla och ändå fungerar alla så bra tillsammans och vi har alltid galet kul när vi ses. Sedan att man är helt slut som artist idag, det är ju en annan femma, men jag hade nog inte räknat med något annat heller. Och vet ni? Vi hamnade i Köpenhamn, precis som vi anat. En bussresa ner dit i fredags eftermiddag (med femtielva kissepauser på vägen) och sedan checkade vi in på ett jättefint hotell med perfekt läge. Ett snabbt ombyte och därefter begav vi oss till Cirkus för en show på Wallmans. God mat och dryck, grym underhållning och miljoner skrattanfall. Efter slutet på showen blev stället nattklubb och givetvis var vi kvar tills dom tände ljuset och bad oss gå hem...
 
I lördags gick herr sambo och jag upp och åt frukost; massor av gott att välja på fanns det. Bland annat Nutella som man ju får äta hur mycket som helst av när man bor på hotell. Lite senare efter lunch begav vi oss ut på stan i samlad trupp och gick till en pub där vi drack ett par öl. Därefter vandrade vi vidare till Tivoli på mysig julmarknad. När kvällen kom var det dags att göra sig vacker inför ett besök på hotellets restaurang. Vi bjöds på helt okej mat, men menyn från fredagen var tusen gånger bättre. Efter maten blev det lite manfall då vissa inte riktigt orkade med mer, men vi var ett tappert gäng som tog oss ut i decembernatten och såg vad Köpenhamn hade att erbjuda. Sista klubben vi var på stängde 06. Svar ja, vi var kvar då. Svar nej, jag orkade kanske inte riktigt upp till frukosten dagen efter. Men vilken fantastisk helg med härliga människor. Det här kommer jag leva på länge, länge, länge!
 
Och nu. Tänk att nu är det dan före dopparedan! Vi ska gå till Tommie och Anja en sväng ikväll där jag förhoppningsvis hinner med ett bingospel innan det är dags för mig att åka till jobbet. Enkelnatt är det som gäller och sedan får jag fira jul med nära och kära utan något jobb att passa innan fredag. High five på den och en riktigt god jul!
 
 

Destination unknown.

 
Runt 03:30 vaknade jag idag, pigg som en lärka och med en kropp som vägrade komma till ro och somna om. Cirka 2 timmar senare blev samma kropp hungrig så då var jag uppe och åt en banan och ett par smörgåsrån. Strax innan 06 skulle jag tippa på att jag föll över kanten och sedan sov jag från- och till i några timmar, vilket resulterar i en ganska groggy jag idag. Jag känner mig bakis utan att ha druckit en droppe alkohol och försöker bota det hela med kaffe.
 
Det är fredag och om några timmar ska vi befinna oss på PS Åkeri i Varberg, som är en utav herr sambos arbetsgivare. Vi är nämligen bjudna på en hemlig resa över helgen. Vi anar dock att Köpenhamn är platsen vi kommer hamna på, och i så fall blir jag riktigt glad. Det är en stad som jag bara tillbringat en natt i på vägen hem från Tyskland en gång för många år sedan, och jag har alltid velat åka dit igen men det har inte blivit av. Så nu håller jag tummarna, men blir givetvis inte besviken om vi skulle åka någon annanstans, då det är oerhört generöst att bjuda med alla sina anställda plus respektive på en hel helgs boende och middagar!
 
Nu är kaffet i muggen slut så jag ska förflytta mig till duschen och förhoppningsvis piggna till lite mer. Sedan blir det lite piff av naglarna och ett försök till en lättare packning. Wish me luck!
 

Doft av jul.

 
Hej tisdag! Och hej vad dagarna går! Bara en vecka kvar till julafton idag och vad passar då bättre än en kväll med doft av jul? Innan jobbet kallar på mig inatt ser jag fram emot en mysig afton med nära och kära på Strömma Farmlodge strax utanför Tvååker!
 
 

När julen knackar på.

 
Förra helgen var vi i Spannarp på lördagen, hemma hos söstra mi, J och Luddis. Förutom glögg och pepparkakor, korvgrillning och go'fika var vi ute på grannens mark och letade julgranar. Med en granodling på andra sidan gärdsgården är det nämligen dit man går, och herr sambo och jag hittade en som vi högg. Den har stått i garaget sedan dess och igår fick den komma in i huset och värmen istället. Och vet ni? Det är den finaste granen vi haft på Hultavägen. Visserligen hade nog vilken gran som helst kvalat in och vunnit över den fruktansvärt fula vi hade förra året, men den här är faktiskt fin på riktigt. Inte bara på rätt avstånd och i rätt ljus, utan fin hela tiden. Så nu har vi ljus i vårt hus och granen står så grön och grann i stugan och allt det där. Och flera gånger om har jag bara blivit ståendes och tittat på den; vår finfina jävlar.
 
 

Och vi går ut och brinner upp i natten.

 
Håkan Hellström. Mannen som tar mig till en plats dit ingen annan kan med sina texter och sin musik. Och igår var det dags igen, för kanske sjunde gången i mitt liv nu. I ett folkhav på 12 000 personer i Scandinavium, Göteborg, bjöd han på den bästa konserten jag varit på under alla dessa år. Från gåshud till total explosion och sedan tillbaka igen, flera gånger om. Vi hade ståplats, lillasyster Sandra och jag, och jag sa till henne på början av spelningen att så nära scenen och Håkan har jag nog aldrig varit. Döm om min förvåning när han sedan dök upp cirka en meter bakom oss, då han sprang ut bland publiken. Så nära men ändå så långt bort.
Och så helt plötsligt stod Adam Lundgren på scen, killen som har huvudrollen i filmen "Känn ingen sorg" som är baserad på Håkans låttexter. Folkets jubel och arenan exploderade igen!
Låtlistan var perfekt; en blandning av både gammalt och nytt. Och däremellan Håkans poetiska mellansnack om livet och allt runtomkring som träffar mig rakt i hjärtat varenda gång.  ♥
 
Idag går jag runt i lite av en dimma, inte enbart på grund av den grymma kvällen igår, utan även för att det inte bjöds på så många timmars sömn inatt. Charlie, also known as virvelvinden, har sovit emellan oss. Lite minus på sömnkontot idag alltså men mysfaktorn väger upp det hela. 
 
Andra advent går lugnt till här på Hultavägen. Herr sambo och tre andra grabbar håller på att byta panna här och jag agerar eldvakt. Elpatron-pannan vi har är på väg ut och in ska en vedpanna, och innan den är på plats får vi elda rejält i kaminen så vi håller värmen i huset.
Kaffepaus med lussebulle och chokladtomte blir det nu innan dom ska greja vidare. Jag själv kryper nog ner i soffan under en filt och kollar på en film eller två efter kaffetåren.
 
Världens bäste Håkan.
 

Jag ska dansa fastän hjärtat brister.

 
Livet; så jäkla märkligt många gånger. Det blåser storm men ändå inbillar jag mig att jag är trygg och behåller lugnet. Jag blir fartblind och helt plötsligt har ännu en vecka redan gått; tre till och det här året är förbi. Och man kan tycka att vi borde vara vana nu, men plötsligt kommer den där bekanta känslan av total maktlöshet och sveper in som en mörk skugga där solen äntligen vågat leta sig fram igen. Jag som hatar när man bara kan stå och titta på som en fånig åskådare, utan en chans att påverka något, går sönder inuti och vill bara skrika rakt ut. Jag vill sparka och slå och ställa någon till svars. Men det finns ju ingen där. Förutom det där som kallas livet, med sina toppar och dalar. Upp- och ner, ner- och upp. Och jag försöker varje dag när jag slår upp ögonen att värdesätta det jag har istället för det jag inte har, och förgylla mina stunder med nära och kära och aldrig, någonsin, ta dom för givet. Och så fortsätter jag dansa fastän hjärtat brister, för det blir liksom min käftsmäll tillbaka. Oavsett hur ont det ibland gör kommer jag dansa vidare trots att hjärtat blöder. Får jag lov att bjuda upp?
 

Inte särskilt intensivt på intensiven.

 
Jag skulle väl ljuga om jag säger att jobba helg är bland det roligaste som finns, med tanke på att det ofta finns mycket annat man skulle kunna tänka sig att göra istället. Men i mitt yrke är det ingenting man kommer ifrån så det tjänar liksom ingenting till att gnälla över saken när det väl är dags. Och jag brukar faktiskt inte ha så ont av det; bara jag kommer innanför dörrarna på jobbet brukar det mesta lösa sig. Nackdelen är bara om man tillbringar 10 timmar på det där jobbet och knappt har någonting att göra på hela tiden, utan istället får ont i rumpan av allt sittande, och detta båda nätterna man gör. Då blir man lätt lite uttråkad och smått irriterad över att man behöver vara där, och kan inte riktigt se glädjen i det annars så trevliga jobb man har.
 
Kvällspersonalen igår hade haft det lika lugnt dom och hade valt att plocka fram sin kreativa sida och pyssla lite. Resultatet blev en gran på sjukhusvis, a'la IVA-style!
 
 

RSS 2.0