Fördröjd muskelvärk.

 
Den här veckan drog träningspassen inomhus igång här i Bua. I onsdags var jag på cirkelträning där ledaren hade bytt ut alla övningar från förra terminen. Den här gången är det "lite" mer fokus på lår och rumpa skulle jag vilja påstå. Att gå i trappor efter passet visade sig vara rätt så jädra jobbigt med två betongklumpar till ben. Och det här med att stå, gå, sitta, resa sig upp; ja, ungefär allt som innebär en rörelse, har fått en helt ny betydelse. Om jag trodde att jag upplevt träningsvärk i mina dagar så är det ingenting jämfört med det här. Aj, aj, aj...
 
Mitt rörelsemönster nu för tiden påminner om någon som antingen 1) skitit ner sig totalt, eller 2) är höggravid i 9:e månaden och ska föda barn vilken sekund som helst.
Mina kollegor tycker såklart det ser väldigt roligt ut, och det är ju bra att man kan roa någon?!
 
En natt är gjord, en kvarstår. Innan jobbet kallar blir det fredagsmys med herr sambo över en pizza. Imorgon är det lördag och då är jag nog sugen på ett glas vin!
 

Tre till priset av inte ens en.

 
70 % på allt i butiken Village i Varberg; jo man tackar. Jag fick med mig tre stycken ljusstakar som jag egentligen inte vet var jag ska ha men någonstans, någon gång, passar dom säkert in tänker jag. Dessutom kostade dom inte ens lika mycket ihop som en utav dom gjorde i vanliga fall, så det var nog ödet. Plus att dom viskade "kööööp ooooss" när jag gick förbi. Skumt!?
 
Förutom en liten svängom till staden med mor under eftermiddagen har herr sambo och jag skrapat fönsterkarmar, putsat dom och sedan målat. En gång till får vi nog gå över dom med penseln, men fint blir det. Och den där herr sambo alltså, han kan så mycket. Igår var han ute på havet och fiskade och fick med sig en stor makrill hem som han bjöd på till kvällsmat idag. Stekt sådan tillsammans med potatismos och lingon. En sån karl jag har. ♥
 
 

En natt jag drömde.

 
Med endast 5 minuter kvar innan det är dags att åka till Landvetter inser jag att jag inte har packat en enda grej, och får givetvis fullständig panik. Det där är en ständigt återkommande (mar)dröm jag har så fort jag ska ut och resa. Det spelar ingen roll om jag ska vara borta en vecka eller tre; den dyker alltid upp när det gäller en resa där jag har en flygtid att passa. Inte så sällan brukar även en dröm om att jag har glömt passet smyga sig på inom tid. Eller ännu värre; jag har inget giltigt. Är det vad man kallar resfeber måntro?! Tre veckor kvar nu...
 
I fredags körde vi fredagsmys i Ullared under dagen, herr sambo och jag. Dit gick färden för att inhandla varsin resväska. Väldigt dyra sådana, om man frågar herr sambo. Det kan kanske vara så att vi kom hem med lite mer saker än just väskor. Men å andra sidan har vi en liten Charlie som snart fyller 1 år samt en Viktor som ska döpas. Så då är det väl ändå ganska okej??
I övrigt gick besöket i det gula varuhuset ganska smärtfritt, i alla fall om man frågar mig. Med herr sambo som sällskap kan man inte spendera flera timmar där inne, som man kanske gärna annars gör, utan får röra sig smidigt och effektivt mellan hyllorna.
 
Vi besökte även NetOnNet innan vi åkte hemåt. Där hade vi spanat in en digitalkamera som vi var sugna på att köpa inför resan till USA. Så det gjorde vi. En röd, fin Canon.
Och! Inte att förglömma; vi hann ju även med en liten svängom på Lantmännen, där herr sambo köpte på sig 3 stycken kultkepsar. Så fula att dom ju nästan är snygga, eller hur?!
 
 
 

On top of the world.

 
Tänk om det alltid kunde vara lika lätt och roligt att träna som det var just ikväll. Kilometrarna jag sprang kändes som rena barnleken, och hemma gick dom olika övningarna som hejsan efteråt.
Jag avslutade det hela med att sticka ner till havet och ta ett kvällsdopp. Fantastiskt!
 
 

Kärlek vid första ögonkastet.

 
Släpp av mig i centrala Göteborg och jag är vilse. Be mig peka ut vilken väg vi ska gå för att ta oss någonstans och jag vandrar garanterat iväg åt fel håll. Den där staden alltså; vi går inte riktigt hand i hand. Men jag gillar den verkligen, trots att den gör mig lite förvirrad.
 
Igår besökte jag en del av Göteborg som jag aldrig varit i förr. Vid 10-tiden blev jag nämligen upphämtad av bästa pappa och A-L och så åkte vi till Haga, och jag blev kär med detsamma; gamla hus, små personliga affärer, massor av mysiga fik. Om man som jag inte varit där innan så rekommenderas ett besök verkligen!
 
Vi strosade omkring på gatorna, kikade i affärer, åt lunch och fikade på Hebbe Lille. En alldeles utmärkt dag som vi avslutade med kaffe ute i solen här på altanen i Bua. Och hör och häpna; senare på kvällen tog jag mig ut och sprang en runda. Plötsligt händer det!
 

Söstra mi, jag tänkte på dig hela tiden då vi strosade omkring här! Har du varit i Haga någon gång? Om inte ska jag ta dig med dit en dag. ♥
 

Countdown.

 
Verkligheten kom ikapp mig lite precis och jag fick resfeber gånger tusen, ungefär. 10 nätter har jag kvar att jobba innan det är dags för det stora äventyret borta i väst. 10 nätter; det är ju ingenting?! Och just idag är det exakt 4 veckor kvar tills vi åker. Herre-min-gud.
 
 

Vårt liv som småbarnsföräldrar.

 
04:30 imorse valde lilla Charlie att slå upp sina blå ögon. Då höll inte gudföräldrarna med om att det var någon bra idé att gå upp dock, så efter ett blöjbyte och en flaska välling tyckte vi att sova vidare med henne gosandes mellan oss var ett bättre förslag. Som tur var kände hon samma sak och vaknade igen drygt 3 timmar senare. Det tackar vi för.
 
Vi har haft en mysig helg med henne, våran lilla prinsessa. Då hennes föräldrar roade sig med att gå på bröllop fick vi äran att passa henne, över natten dessutom, vilket gått förvånansvärt bra. Motor- och byafest i Karl-Gustav och en mysig kväll hos sys med familj i Träslöv var saker hon glatt fick hänga med på.
 
Det är dock inte det enklaste att veta hur man ska hantera ett litet barn när man inte har några själv. Fryser hon? Är hon för varm? Är hon hungrig? Mätt? Trött? Men ska hon verkligen sova så här länge? Tänk om hon inte mår bra?! Andas hon?? Ja, jösses. Men det har som sagt gått hur bra som helst. Humöret har i alla fall varit på topp hela tiden hos det lilla grynet. ♥
 
Gudfadern var inte det minsta trött efter barnpassandet, så han har gett sig iväg för att jaga. Krafterna hos gudmor har dock sinat lite, så hon kör soffhäng med tv-tittande ikväll. Småbarnsföräldrar: jag beundrar er! Ni har min respekt utan tvekan.
 
Fin utsikt att vakna upp till vid 8-tiden!
Älskade unge. ♥
 

Känn ingen sorg.

 
Det känns lite som att sommaren tyst tagit farväl och tackat för sig, och istället viskar hösten försiktigt hej. Luften är friskare, vindarna kallare, mörkret smyger sig på och tar sakta men säkert över ljuset både morgon och kväll, nätterna är svarta. Inombords pågår ett plågsamt avsked till sommaren och det är en kylig hand jag sträcker fram till hösten för att hälsa.
 
Krabbfiske, bio, bokning av Alcatraz-biljetter till the US and A, bebismys med en alldeles ny liten Oliver, bidéplaskande, fina vänner och älskade familjemedlemmar är sådant som förgyllt mina dagar det senaste och därmed hållt mig varm trots lite lägre temperaturer; så jag kan ju knappast klaga över att det inte händer något om dagarna nu för tiden. Det går som hejsan och jag hänger knappt med i svängarna, som vanligt. Idag är det tydligen fredag igen och jag lämnar en härlig och fartfylld vecka bakom mig och ser fram emot en jobbfri helg!
 
 
 

Samma sak i alla tider.

 
Den här helgen flyttar jag in på jobbet. En natt av tre är gjorda på det sjuka huset, och dom 10 timmarna var väääldigt långa sådana vill jag lova. Med handen på hjärtat har jag lovat mig själv att aldrig, aldrig, aldrig mer tycka att det är en bra idé att dricka rosévin och drinkar, dansa hela natten, äta nattamat på Brunnsberg och sedan ta en taxi hem vid halv fyra på morgonen; och alltihop kvällen/natten innan jag ska jobba. Det där med sömn är nämligen väldigt överskattat när man heter Carolin Nilsson och har druckit alkohol. Och då spelar det faktiskt ingen roll att det är sista torsdagen på Societén för den här sommaren; sova bör man göra innan ett nattpass och det fungerar uppenbarligen inte bra när jag varit ute och härjat. Punkt! Och precis som om det kom som en blixt från klar himmel?! Det har jag väl vetat i alla år, men ändå lyckas jag visst förtränga det varenda gång. Märkligt...
 
Imorse dök jag ner under täcket och sov så mycket och länge jag bara kunde. Ikväll blir det tacosmys med herr sambo innan det är dags att åka igen. Äta, jobba, sova, dö!
 
 

Sommarflås.


Hur var det nu igen; att springa är kul. Eller...? Det är ju verkligen helt fantastiskt att man kan slänga bort sin kondition så som jag gjort. Före idag var det över en månad sedan jag var ute, och innan dess vet jag inte ens. I juni någon gång kanske? Tänk att ett tag kunde jag springa mellan 5 och 7 km utan några större bekymmer, men idag var dom knappa 3(!) rena dödsloppet. När jag kom hem mådde jag så illa att jag nästan trodde jag skulle kräkas på gräsmattan. Det känns i kroppen att den gått på spar- och sommarlåga vill jag lova. Dags att ta tag i detta igen kanske?! Det började ju verkligen bra nu ikväll med marängsviss till fika... 
 
För äntligen fick vi träffat Linda och Jocke och deras busungar ikväll. Jag var rädd för att kläderna jag köpte till lilla Älva i 1-årspresent skulle blivit för små, men dom passade perfekt. Det var ju fint, med tanke på att jag köpte dom för sisådär nästan tre månader sedan. Ibland blir livet så, att man inte ses på ett tag. Så skönt ändå att allting är som vanligt när man väl träffas. Den där Linda G alltså. Vad är vi uppe i nu? 23 år; tjugotre år har vi känt varandra!
 
Världens finaste Älva-bus.
 

Sagolikt.


Och så fick jag nypa mig i armen igen; närmare bestämt i fredagskväll då sommaren bjöd på en av dom varmaste kvällarna någonsin. Att få tillbringa den tillsammans med mannen i mitt liv nere vid havet vid fyren här i Bua, med glass köpt från den lilla boden i hamnen, kvällsdopp och se solen gå ner - ja, då kan man knappast klaga. Det fanns antagligen dom som hade det sämre. Bua visade upp sin bästa sida och fick mig ännu en gång att inse hur vackert det är här. Och med herr sambo vid min sida blev allting extra fint. ♥

Senare under natten agerade jag chaufför och när jag var hemma runt 01:30 var det fortfarande helt ljummet ute. Det kändes som att vara utomlands när jag klev ur bilen. Härliga, underbara sommar. Snälla, stanna lite till!

 

 

Under isen ligger himlen.

 
Igår firade vi livet. Med champange skålade vi att vi vunnit över den där jäkla skitsjukdomen. En erfarenhet rikare säger vi tack och hej; låt oss aldrig mer ses! Kvällen tillbringade jag sedan med fina vänner i Varberg. Vi åt och drack gott på Big Boy's och sedan gick vi vidare till Societén där vi dansade så att svetten rann och fötterna värkte. Idag är jag slut som artist, men vad gör väl det. Det var verkligen en av sommarens bästa kvällar.
 
Likaså var kvällen innan den en väldigt bra sådan. Då var vi på Majas i Apelviken tillsammans med pappa och A-L, Lina och Gustav, och lyssnade på Miss Li. En magisk afton som gav mig både gåshud och tårar i ögonen. Det är häftigt att musik kan gripa tag i en och påverka på det viset. Tack för det, kära Miss Li.

Synd att min mobil är inne på service, för några bilder från alla roliga saker vi gjort den senaste tiden finns inte. Men jag har sparat dom i mitt minne. Där finns dom och jag kan plocka fram dom när allting känns lite grått och trist; ridlektion för J hemma hos lillasyster Sandra följt av en härlig kväll på Wild West i Halmstad. Picknick med lillis Lina och Gurra utanför Håkan Hellström. (Samma Håkan som tydligen var i Bua och hälsade på när jag var i Borås. Den sorgen kommer nog inte lägga sig på ett tag, men jag fick ju höra honom sjunga på kvällen i alla fall...!?) Utgång med alldeles för mycket drinkar. Fuldans. Kalas för herr sambos farbror och kusin. Sol och bad, sköna kvällsdopp. Glass i stora lass, god mat och dryck, för mycket godis och annat sött. Glädje och skratt. Fina vänner, underbar familj. ♥
 
Sommaren 2013 har verkligen visat sig från sin bästa sida. Och ännu finns det lite kvar, trots att vi redan är inne i augusti. Tänk så länge vi har väntat på dessa underbara månader och så försvinner dom lika snabbt igen. Frys tiden och låt oss stanna här för ett tag!
 
"Molnen över oss kommer och går. Vinden kring huset flyger och far.
Just så är livet, så ta det lugnt. Vem hindrar oss från att njuta."
 

RSS 2.0