You are my sunshine.

 
Mosters sockerhjärta.
You make me happy when skies are grey. ♥
 

Va? Va? Va? Va? VA?!

 
Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Carolin Nilsson: tidigare idag ringde jag till Öronmottagningen, som var lite av mitt andra hem när jag var yngre, och berättade om mitt bekymmer. Någon läkartid fanns det inte imorgon men däremot tyckte dom att jag skulle komma och göra ett hörseltest till att börja med. Så det ska jag smita iväg till från utbildningsdagen på jobbet imorgon. 7-15:30 ska vi hålla igång, så något säger mig att jag borde gå och lägga mig nu så jag orkar upp imorgon bitti?! Wish me luck, både med att komma upp ur sängen okristligt tidigt samt på hörseltestet. Jag får helt enkelt chansa och trycka lite när som för jag lär inte höra ett enda piiip. Men jag ska nog överleva detta med. Jag är bara tacksam över att ingen ska rota i mina öron imorgon. Den dagen den sorgen.
 
Två elefanter var ute och flög. Då sa den ena till den andra:
- Du har en kanelbulle i örat!
- Va? sa den andra.
- Du har en kanelbulle i örat!
- VA? sa den andra igen.
- Jo, jag sa att du har en kanelbulle i örat!
- Alltså, jag hör inte vad du säger för jag har en kanelbulle i örat.
 

Tick, tock, tick, tock.

 
"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat." – Nalle Puh
 
Ja, eller också är ena örat helt igenbommat och gör så att hela huvudet känns helt tjockt?
Fy tusan, så jädra frustrerande. Snacka om att jag går omkring som en tickande bomb. När som helst, var som helst, kommer jag explodera. Jag vet vad jag borde göra åt saken så imorgon ska jag ta mig i kragen och kontakta ett av dom där ställena jag ogillar mest av allt på hela jorden; Öronmottagningen på sjukhuset i Varberg. Bara tanken får mig att bli svimfärdig. Men så här kan jag ju knappast gå omkring resten av livet, så jag får väl försöka bete mig som dom 27 år jag faktiskt är istället för att springa och gömma mig...
 
På tal om springa är det precis vad jag ska göra nu. Jag tänker trotsa det jäkla regnet som kom alldeles lägligt tills att jag ätit upp min gröt för ett par timmar sedan. "Det slutar väl snart" har jag suttit och tänkt sedan dess, men det verkar inte ge med sig - och inte jag heller!
 
 

 


Det bästa av två världar.

 
Det kändes knappt som om Heläjna hann komma innanför dörren innan hon åkte igen; ändå var hon är i typ 3 timmar. Att tiden kan gå så fort när man är tillsammans med någon man tycker mycket om? Vi hade planerat att ta en promenad, men då vädret inte var särskilt lockande att ge sig ut i höll vi oss inomhus istället och sysselsatte oss med kaffe och prat.
 
Innan H kom i eftermiddags hann jag minsann med lite bebisgos. Jag var och hälsade på svägerskan och den lilla prinsessan Charlie. "Har du sett så stor hon har blivit?" frågade Anneli. För mig är hon fortfarande en liten, liten groda men hon väger faktiskt 2,9 kg nu. Sist jag träffade henne var hon cirka 500 g lättare, så visst växer hon. Den lilla söta loppan somnade så gott i min famn; finns det något mysigare? ♥
 
En bild från sist jag träffade lilla prinsessan.
 

Black and white.

 
I nästan 10 timmar hade vi det väldigt lugnt på jobbet inatt. Nästan skrev jag. Vid 06:30, det vill säga 45 minuter innan det var dags för oss nattugglor att gå hem, fick vi en patient som var ganska dålig. Pang i bygget och hoppsan hejsan vad det gäller att tagga till, försöka tänka klart, lyssna och ligga steget före på vad man ska göra då.
 
Med tre nätter jobbade i bagaget, lite senare hemgång än vanligt imorse samt att jag inte mådde riktigt hundra bestämde jag mig för att hoppa över personalmötet i eftermiddags. Istället sov jag lite för länge, vilket nog visserligen var välbehövligt. Huvudvärken fanns dock kvar när jag gick upp och mitt öra ska vi inte ens prata om. Jag hade därför seriösa planer på att göra absolut ingenting resten av dagen, men då knackade den där lilla rösten på i huvudet och undrade om jag inte skulle ta mig till slingan som jag planerat ändå. En tallrik gröt senare var jag där och idag blev det totalt 6 km varav jag sprang 4,5 km. Riktigt härligt!
 
Imorgon tänkte jag försöka ta mig i kragen och gå upp i vettig tid. Hemmet är i behov av dammsugning och kylen behöver fyllas på lite. På eftermiddagen kommer en av mina finaste och bästa vänner hit; Heläjna. Egentligen heter hon Helena men vi kallar henne Heläjna för det är mycket roligare. Lite som "Harry vare med dig". Haha, hoho, hihi.
 
Tidigare idag. Mitt i grötätandet faktiskt. ^_^
 

Giv mig styrka.

 
Se upp! Här kommer en klagosång utan dess like: jag har ont i huvudet, fryser, är trött som en gnu (trots att jag inte alls vet hur en gnu känner sig då den är trött), det kliar i min mun och näsa och sist men inte minst, utan mer som grädde på moset, så är jag halvdöv på ena örat.
Joråsåatte... man skulle väl nästan kunna säga att jag har lyckats dra högsta vinsten idag?!
Och inte kan jag vara hemma och tycka synd om mig själv ikväll eftersom jobbet kallar; two down, one to go. Käre gode du som kanske finns där uppe någonstans, jag räknar med att du ser till så att jag tar mig igenom den här sista natten utan bekymmer. Harry vare med dig.
 
Haha, ååh nu blev jag sådär fnissig som man kan bli när man är trött. Det finns en präst häromkring som säger så; "Harry vare med dig". Fast egentligen menar han nog "Herren vare med dig" men får det att låta som Harry. Det är lika roligt varje gång. Inte för att jag är någon trogen besökare i kyrkan direkt, men ändå. Dom få gånger det har hänt har jag tyckt det varit väldigt festligt i alla fall. Man ba: "vem sjutton är den där Harry han snackar om egentligen?"
 

"Harry välsigne dig och bevare dig.
Harry låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Harry vände sitt ansikte till dig och give dig frid."

 


Tack och adjö.

 
I torsdags var jag bjuden till en kväll tillsammans med mina före detta jobbarkompisar. Jag hade mina aningar om att det var för att avtacka mig och två andra som slutat efter det att jag sa upp mig tidigare i år, och mycket riktigt var det så. Det kändes fint att vara hedersgäst och bli bjuden på god mat och trevligt sällskap. Till att börja med skålade vi med en välkomstdrink och sedan fick vi avnjuta en läcker buffé med en massa gott. Till dessert bjöds det på pannacotta och som om inte det var nog fick vi även kaffe och blåbärsmoussetårta efter det.
 
Som tack och lycka-till-i-fortsättningen-present fick jag ett fint halsband i silver som jag blev väldigt glad över. Enkelt och snyggt, precis som jag tycker om. Och så fick jag en orkidé som jag förhoppningsvis ska lyckas hålla liv i. Var placerar man den bäst tro? Någon som vet?
 
 

Fly me to the moon.

 
Vilken märklig känsla; igår träffade jag lillasyster Lina och umgicks med henne och Gustav precis som vilken dag som helst, och idag sa jag hejdå till henne med tårar i ögonen då vi lämnade henne på Landvetter. Hon och en kompis sitter just nu på ett plan till Toronto. I nästan tre månader ska dom vara borta och förutom Kanada upptäcka en del av USA, Costa Rica och Sydamerika. Om jag är avundsjuk? Lite kanske. Men mest är jag stolt. Stolt över min lilla, lillasyster som ger sig iväg på ett sådant här äventyr. Jag tycker det är så modigt och så bra gjort. Man ska göra det man drömmer om annars kommer man bara ångra sig sedan!
 
Det kändes ganska konstigt att befinna sig på en flygplats utan att själv åka någonstans. Den där känslan av förväntan och härligt pirr i magen fanns ändå trots att det inte var jag som skulle iväg, så det kändes lite snopet att bara åka hem igen. Hade jag kunnat skulle jag tagit första bästa flyg till ett varmt land någonstans istället, men det fungerar ju inte riktigt så i det verkliga livet tyvärr. Kanske att det kan bli en annan gång inom en snar framtid?
 
 Det är något speciellt med flygplatser.
 

Tycker du som jag så gör jag det en annan dag.

 
Jag vet inte riktigt vem jag försökte lura när jag valde att sätta klockan på väckning vid 08 imorse, för upp ur sängen kom jag ju verkligen inte. Jag inbillade mig att det regnade ute så jag vände mig om och sov vidare ett par timmar till. Bra jobbat, Carolin. Du skulle ju för tusan ut och springa idag var planen? Det får helt enkelt bli imorgon istället. Det SKA bli imorgon.
För idag varken hann eller hinner jag ta mig ut alltså. Jag landade alldeles nyligen hemma efter en liten visit i Kungsbacka med mamma och ska väl egentligen bara byta om och invänta herr sambo, sedan bär det iväg igen. Kvällsmys med födelsedagsfirande-i-efterskott av Elmer som fyllde år i helgen väntar i Träslöv hos storasyster med familj.
 
Nåja. Jag fick i alla fall köpt mig ett par fina byxor från Zara på Kungsmässan idag. Och en fin ljuslykta på Indiska fick också med följa med hem. Plus att jag hade en väldigt mysig eftermiddag med mamma, och det slår faktiskt dom där varven på slingan ganska rejält! ♥
 
 

Problem solved.

 
Ni vet dom där rosenbuskarna jag fastnade i förra veckan när jag skulle hissa flaggan? Dom är inte längre något bekymmer, om jag uttrycker mig så. Så nu kan det vara flaggdagar och födelsedagar och namnsdagar och allt vad man nu flaggar för bäst det vill. Hah!
 
I övrigt har dagen varit relativt lugn. Jag sov fram till middag efter en enkelnatt på jobbet, sedan var jag alltså ute i trädgården och brottades lite med ogräset. När herr sambo var färdigjobbad åkte vi in till Varberg och hämtade våra skjutdörrar som vi ääääntligen beställt till sovrummet. Som jag har tjatat om dessa dörrar; närmare bestämt i 4 år ungefär. Nu återstår det bara att se hur lång tid det dröjer innan dom sitter på plats också. Det kan man aldrig riktigt veta här på Hultavägen förstår ni. Till exempel köpte jag en rullgardin i somras någon gång men istället för den hänger det fortfarande filtar framför fönstret istället. Märkligt...?
 
Kvällen har jag tillbringat i min ensamhet då herr sambo tydligen hade viktigare saker för sig än att äta en god tonfisksallad, mysa framför en tänd brasa och dricka kaffe med kaffegrädde. Inte mig emot dock för ibland kan det vara riktigt skönt att vara ensam hemma, särskilt då resterande kvällar i veckan redan är uppbokade; imorgon är det födelsedagskalas för Elmer som ju fyllt 5 år. På torsdag ska jag träffa mitt gamla jobb för lite festligheter, och sedan är det plötsligt fredag igen tydligen och då kommer hela helgen att tillbringas på jobbet.
 

Kräftkalas.

 
Vem har längst? Vem tänder snabbast? Vem suger bäst? Vem blir fullast? Det var några av frågorna kvällens värdinnor ställde sig igår när jag var på kräftskiva. Vi började med tipspromenad och efter den fick alla göra sin egen kräfthatt. Sedan var det fest med snapsvisor, mycket prat och skratt. Jag höll mig dock undan från snapsen vilket känns som ett klokt val så här dagen efter. Likaså hoppade jag över krogen och det känns också helt okej med tanke på eftermiddagens aktivitet. Det vankas födelsedagskalas hos lillasyster Sandra och då kan det ju vara trevligt att känna sig någorlunda pigg. Hon fyllde år igår, den lilla lillasystern, precis som systersonen Elmer. Honom firar vi på onsdag!
 
 

In your face.

 
"Vågar du dig verkligen ut i detta vädret?" frågade granne nummer ett. "Du får nog springa fort om du ska hinna hem innan regnet kommer igen" sa granne nummer två. Då kan jag be och få tala om att jag klarade mig alldeles utmärkt, men tack ändå för er omtanke. En runda på cirka 5 km blev det blandad med gång och spring i eftermiddags i min nya träningsjacka, och nu kan jag fira fredag med gott samvete. Herr sambo har laddat upp med ostbricka och lösgodis så nu är det dags för fredagsmys framför en tänd brasa och levande ljus. ♥
 
 

Kärlek vid första ögonkastet.

 
"Jag hoppas det är rätt paket vi har med oss nu, så vi inte har tagit med oss Linus strumpor i present till bebisen" skojade jag precis innan vi skulle knacka på hemma hos Anneli, Christian och lilla pyret innan. Tur i oturen att herr sambo tog upp paketet vi hade med oss och såg att det faktiskt inte var rätt. Tur i oturen att det inte var så långt att köra hem och byta. Det hade ju kanske varit lite pinsamt att ge bort strumpor i storlek 35 till en nyfödd bebis.
 
Jag har en sambo som numera är ganska stolt morbror vill jag lova, och med all rätt. Hela 2,5 kg väger hon nu, den lilla tjejen som kanske ska heta Charlie, och hon är världens sötaste!
 
 

Upp i topp, gult och blått.

 
I förmiddags insåg jag varför jag var emot herr sambos vilja att placera flaggstången mitt i rosenbuskarna. Vimpeln fastnade, flaggan fastnade, jag svor. Och så fastnade jag givetvis själv också i dom förbannade taggarna, både i kläder och i händer/fingrar. Men skam den som ger sig; upp kom flaggan till slut och där har den hängt och hyllat söstra mi idag.
 
Det har varit en mysig dag tillsammans med födelsedagsbarnet som bjöd på go'fika. Lillasyster Lina fick bli min överraskning dagen till ära, då jag plockade upp henne på vägen till syrran. Hon och mamma åkte vid middagstid medans jag bjöd in mig själv att stanna på lunch. Sedan körde jag till Varberg en sväng där jag bland annat var inne på Team Sportia och köpte mig en träningsjacka. Jag har spanat efter en ett tag men inte hittat någon, men den här föll mig i smaken direkt. Priset gjorde inte riktigt detsamma kanske, men å andra sidan får jag se till att använda den flitigt nu då så slipper jag få dåligt samvete!

Allt för kära söstra mi.
 

Ja, må hon leva.

 
Idag är ingen vanlig dag för idag fyller söstra mi 30 år! Kloka, fina, snygga, fantastiska, bästa söstra mi. Vad vore jag utan henne?? Älskade söstra mi som egentligen firade med tårtkalas i söndags, men som man gärna fick komma till idag också. Så det är vad jag ska hitta på nu!
 
Hipp hipp, hurra!
Älskar dig, the biggest sister.
 
 

Tisdag?!

 
Det känns stabilt att jag har gått runt och trott att det varit måndag hela dagen. Alldeles lagom tills jag ska gå och lägga mig här strax inser jag att det inte alls är måndag och därmed kan vi väl konstatera att jag blir lite vilsen när jag jobbar natt. Särskilt när jag jobbar tre nätter i rad och inte gör mycket mer än just jobbar och sover. Då flyter dagarna liksom ihop.
 
Tisdag har det alltså varit idag tydligen. En regning sådan. Mellan skurarna passade jag på att ta mig till slingan för ett par varv. Idag gick det trögt men jag tog mig runt ändå och som alltid känns det lika skönt när man väl kommer hem igen. Jag belönade mig med pannkakor till kvällsmat och sedan hyrde herr sambo och jag en film i höstmörkret. Nu: läggdags!
 

Sockersöndag.

 
Trött, tröttare, Carolin. Idag har varit en sådan där dag då jag skulle kunnat sova för evigt om jag bara fick. Allergi eller förkylning, eller en blanding av båda, är det som gör att min kropp inte riktigt vill vara med. Huvudet känns tungt, det kliar i ögon, näsa, mun och hals och jag snyter mig en gång var tredje sekund känns det som. Nåja. Jag får försöka härda ut inatt med sedan kan jag vila upp mig. Two down, one to go. Nätter på jobbet alltså och efter det är jag fri som en fågel fram tills på torsdag då jag bara har en enkelnatt. Bit ihop och kom igen.
 
Igår var en alldeles förträfflig söndag med en massa sötsaker på schemat. Söstra mi hade bjudit in till tårtkalas med diverse olika goda kakor. Sockerkicken infann sig dock aldrig riktigt, så istället fick jag en mysig sovstund tillsammans med Ludvig, also known as lilla kärleken.
Och tänk, igår fick vi ännu en liten, liten kärlek till samlingen. Herr sambo blev nämligen morbror till en flicka på ynka 2,2 kg. En liten tjej som han tillsammans med svärföräldrarna är och hälsar på i detta nu. Självklart hade jag velat följa med, men det kändes som om det kunde bli lite stressigt innan jobbet, med tanke på att besöket sker i Göteborg. Så än så länge får jag helt enkelt nöja mig med bilder och så håller jag tummarna för att jag får träffa henne och hennes familj en annan dag snart!
 

Välkommen till världen, lilla prinsessa. ♥
 

Insomnia.


Det är märkligt; jag som är världsmästare i att sova mycket och länge lyckas aldrig med det när jag druckit alkohol. Efter bara några timmar vaknar jag och är hur pigg som helst och då är det nästintill omöjligt att somna om igen. Jag har därför tvingat mig själv att ligga kvar under täcket idag, allt för att orka jobba inatt. Antagligen kommer tröttheten som ett brev på posten senare, så jag ber snällt till den där uppe om att vi ska ha mycket att göra så jag inte tänker på det under nattens timmar. Särskilt runt 4-tiden.

Igår var det en väldigt mysig och rolig kväll. Lillasyster Lina och Gustav kom hit och åt med oss, sedan åkte vi till Kungsbacka och bowlade. I början gick det hur bra som helst för min del då jag gjorde strike på strike, sedan vände det helt plöstligt och jag missade gång på gång. Inte en enda kägla fick jag ner. Hej, noll koll på klotet!? Det blev utgång efteråt, precis som jag anat. Oscars i Varberg där vakten tyckte jag var konstig som valde att visa mitt leg när vi skulle in. "Vet du hur många det finns där inne ikväll som är födda 94?" Nåja. Dans, skratt, ett par öl, en hallon- och lakritsshot samt en tequila som någon vi inte kände bjöd på blev det och kvällen stavas guld. Jag har alltid lika roligt med lillasyster. ♥
 
Idag är det lördag och herr sambo ska på kräftskiva lite längre bort på gatan. Jag hade funderingar på att följa med en stund innan jobbet men bestämde mig för att stanna hemma. Dels för att jag inte äter kräftor och så känns det så tråkigt att behöva titta på klockan stup i kvarten för att hålla koll på när jag måste åka. Så tack, men nej tack till kräftskiva, och ja tack till bakadpotatis och revben, lösgodis och lite egentid i soffan innan ett 10-timmarspass.
 

Fredag 7:e september.

 
Två varv på slingan och en promenad på runt 5 km blev resultatet av gårdagens motion. Idag gör jag precis tvärtom och håller mig inomhus och rör på mig så lite som möjligt. Det är ju trots allt fredag och då kan man få slappa lite tycker jag allt. Och det är väl ungefär det jag har gjort hela dagen. Men så måste man få ha det ibland med.
 
Kvällen kommer, efter många om och men och fram- och tillbaka, att tillbringas med lillasyster Lina och Gurra Q. Att vi skulle ses hade vi planerat sedan förra veckan, men frågan vi ställde oss var vad vi skulle göra. Nu har vi äntligen bestämt oss, halleluljah! Vi ska äta och dricka lite gott här i Bua, sedan åker vi till Kungsbacka och bowlar. Känner jag lillasyster rätt så lär ju inte kvällen sluta där för vår del. Kanske blir det utgång. En lugn sådan för min del i så fall för jag ska jobba imorgon. Fast vem försöker jag lura när jag skriver så?! Jag vet ju hur det brukar bli när vi två går ut. Sist slutade det med tequila och alldeles för många drinkar, en stulen väska och som avslutning jagades jag en älg. High five!
 
Nu ska jag förbereda lite inför kvällen, bland annat vispa lite vaniljsås. Jag har nämligen slagit på stort och gjort en efterrätt. Något säger mig att herr sambo är den som kommer bli gladast. Blåbären vi plockade i skogen häromdagen trodde han nämligen skulle räcka alldeles perfekt till en blåbärspaj, och han hade rätt!
 

Here comes the sun, little darling.

 
"I Bua skiner alltid solen" brukar herr sambo säga. Lustigt nog brukar det alltid stämma då söstra mi kommer på besök. Och idag är minsann inget undantag!
 
Vid 12-tiden dyker hon och Luddis upp och hälsar på mig. Då ska vi äta lite god lunch tänkte jag, sedan kanske det blir en promenad i det fina vädret? Jag ska faktiskt passa på att ta mig ut redan nu, innan dom kommer. Ett par varv på slingan låter väl som en fin idé tycker jag.
 
 Sveriges Hawaii, also known as Bua.
 

Skogsbesök.

 
Det här med att plocka svamp har aldrig riktigt varit min melodi. Jag minns för många år sedan när pappa bodde i Sätila och han släpade ut mig i skogen där för att leta efter kantareller. Det var SÅ tråkigt. Men idag fick jag minsann tänka om lite. Herr sambo ville åka och se om vi kunde hitta lite av skogens guld och jag får lov att erkänna att det var faktiskt riktigt trevligt. Det var ganska mysigt att strosa omkring och leta både svamp och blåbär. Kaffepaus bak i bilen gjorde det hela ännu bättre. Lite vuxenpoäng på det kanske?!
 
 

Pokerface.

 
En natt av två är gjord på jobbet. Vi hade det väldigt lugnt med få patienter och mycket personal. Där jag var hade vi mest att göra och då hade vi ändå inte mycket, men det var lite att pyssla med emellanåt i alla fall så att timmarna gick. Tacksamt, då det lätt blir lite långsamt att bara sitta och vänta på att något ska ske i 10 timmar.
 
Med andra ord har jag sovit bort den här dagen, ganska oroligt dock. Jag vaknade upp storgråtandes vid middagstid, helt förstörd, då jag drömt att jag träffade någon som inte längre finns bland oss. En varm kram, doften av henne, några ord om att hon har det bra och en hand som var tvungen att släppa min för att gå vidare fick mig att tappa andan och vakna med stora tårar rullandes ner för mina kinder. Livet är så orättvist ibland. ♥
 
Igår, kära vänner, var det måndag. Och inte vilken måndag som helst utan en måndag då jag begav mig till slingan. Tre varv blev det totalt med powerwalk och spring. 4,5 km där jag gång på gång mötte en hurtig tant som hejade glatt och log så stort att jag trodde hon skulle spricka. Jag kunde ju förstås inte vara sämre så jag tjoade "hej, hej" varje gång, som om jag var den lyckligaste i världen. Snacka om pokerface, för så fort vi sprungit förbi varandra bet jag ihop så hårt jag bara kunde och gav mig fasen på att jag orkade fortsätta lite till...
 
 

Ladies night.

 
Igår var det tjejfest kombinerat med 30-årsfirande hemma i Spannarp hos söstra mi, av och för just henne och Elin. Vi bjöds på en väldigt mysig kväll med god mat och efterrätt och givetvis en massa prat. Det är alltid så roligt att ses allihopa och då det oftast bara blir en gång om året vi samlas allihopa är det alltid lika spännande att se vad som hänt sedan sist.
 
Jag hade privatchaufför kvällen till ära i form av lillasyster Lina. Strax innan 01 tackade vi för oss och körde till kräftskivan där herr sambo befann sig, i hopp om att få med honom hem. Vi lyckades till slut. Visserligen ett antal timmar senare men då hade vi fått många goa skratt, så det gjorde inte så värst mycket.
 
Han är en slagen hjälte idag, herr sambo. Själv mår jag fint. Det är och har dock varit en väldigt stillsam söndag även för min del. Vädret inbjuder inte till någon vidare aktivietet, förutom att hålla sig inomhus och bara ha det gött. Inte mig emot!
 
Helenas och min present till bästa flickorna;
en dag på spa på Hotell Tylösand.
 

RSS 2.0