Easy come, easy go.

 
Förra veckans karaktär gällande att lägga mig i tid och gå upp innan halva dagen gått är som bortblåst igen. Jag är tillbaka i samma hjulspår; sena kvällar/nätter och försvunna förmiddagar. MEN imorgon har jag gett mig fan på att ta mig upp, rent ut sagt. Jag ska på brandutbildning klockan 13:00 och innan dess ska jag ta mig i kragen och ge mig ut på en springtur. Egentligen skulle jag gjort det idag men då jag inte var ett dugg sugen på saken gav jag tusan i det helt enkelt. Istället roade jag mig med andra saker som till exempel att åka till bästa H och fika lite. Så mycket bättre än att ge sig ut i stormandet.
 
Och igår träffade jag ännu en av mina allra bästa och finaste vänner; Linda G. Jag var och hälsade på henne och hennes två prinsar och lilla prinsessa. Jag blir alltid lika uppfylld av värme, kärlek och lycka av att umgås med dom. Härligt! 
 
 You make me feel good. ♥
 

Surprise, darling.

 

"Va fan har du nu ställt till med...?" frågade herr sambo i lördags när han fick reda på vad kvällens överraskning var. Jag hade nämligen styrt upp ett hejdundrandes firande av hans 30 år fyllda sisådär ett halvår för sent, så när ett 20-tal av våra vänner brötade in hemma och undrade om han skulle ha fest blev han nog lite chockad. Med all rätt. Reaktionen blev ungefär som dagen då han faktiskt fyllde 30 och alla ur min familj kom bärandes på en flaggstång; då hade han nämligen helt plötsligt aldrig önskat sig en sådan?! Haha!

Hur som helst, kvällen i lördags blev så himla lyckad. Chocken la sig ganska snabbt igen och jag inbillade mig att herr sambo nog var mer än nöjd över att jag hjälpt honom lite på traven. Smörgåstårta, kaffe(gök), Schwarzwaldtårta, öl, dans, sång och skratt all night long och därmed mådde väl herrn i huset lite som han förtjänade dagen efter. Jag själv var uppe innan 08 vilket resulterade i att jag var lite trött i ögat på kvällen istället. Vi blev bjudna på söndagsmiddag hos herr sambos föräldrar, sedan gick vi hemåt och tre gånger försökte jag börja om och kolla på Johan Falk-filmen vi hyrde. Lika många gånger somnade jag på ungefär samma ställe, för att till sist vakna vid 2-tiden i soffan. Då gav jag upp och förflyttade mig till sängen där jag sedan sov ikapp alla mina minustimmar under förmiddagen igår.

Och igår var minsann ingen vanlig dag. När jag hade vaknat till liv åkte jag till Spannarp och gratulerade världens finaste Ludvig som blev hela 6 månader gammal. Jag hade köpt present från mig och herr sambo. Frågan lyder: hur stor är chansen att jag köpte precis, exakt samma body som han redan hade och dessutom - trumvirvel -dagen till ära hade på sig...? Typiskt, men tur att det går att byta till något annat!

Det var inte bara jag som var trött efter helgens bravader, samt den väldigt goda söndagsmiddagen, hos svärföräldrarna i förrgår.
Lilla grodan Charlie sov gott hon med. ♥
 

Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga glatt.

 
L som i lördag och l som i ledig. Nu dyker jag ner under täcket och försöker sova bort några timmar av den här dagen. Till kvällen vankas det överraskning för herr sambo. Han har inte en aaaaning om vad vi ska göra. Tihi, som prinsessan Madeleine sa. Håll tummarna för att det blir lyckat så återkommer jag med resultat!
 
Herr sambo och jag för sisådär 4 år sedan. ♥
 

Friday, I'm in love.

 
Herre min get, det känns som om jag fortfarande är mätt sedan i onsdags kväll då jag var ute med jobbet. Vi var på Kusthotellet i Varberg och åt buffé och jag rullade hem efteråt. Det fanns en massa spännande saker att äta, både kallt och varmt. Min favorit var nog pumpasoppan och fiskgratängen a'la Nordsjön.
 
Och så var det fredag idag igen. Jag har en natt kvar att jobba innan jag får fira helg, och vet ni? Det gör mig faktiskt inte någonting alls. Eller det är klart att det hade varit mysigt att få vara hemma, men jag har inte ett dugg ont utav att gå och jobba. Vilken skön känsla!
 

Transformed.

 
Jag har ett svagt minne av att vi började titta på "House" på tv igår vid 21-tiden. Cirka 45 minuter senare vaknade jag med ett ryck och bestämde mig för att gå och lägga mig i sängen istället. Vad är det som händer med mig?! Uppe med tuppen och i säng innan midnatt. Jag börjar nästan skrämma mig själv. Eller vänta, är det så här det är att ha en normal dygnsrytm kanske, undrar hon som jobbat natt i sisådär 8 år.
 
Frukosten är intagen och jag är redo för dagens äventyr. Jag börjar med en färd norrut med destination Kungsbacka. Om jag inte har fattat fel finns Skopunkten där och jag behöver ett par nya skor har jag konstaterat. Det kan ju vara värt att åka och titta i alla fall. Kanske att jag kan hitta något snyggt tills ikväll då det vankas kalas med jobbet. Vi ska till Kusthotellet och äta buffé och fira dom som fyllt jämnt i år. Skjuts är ordnat både dit och hem så en öl eller två kan nog slinka ner också. En onsdag med lite extra lyx alltså, fint som snus!
 

En väldigt lång tisdag.

 
Jag var på hälsoundersökning imorse vilket innebar att jag fick gå upp när det fortfarande var mörkt ute. Det var en udda känsla. Därmed har dagen varit väldigt lång och även innehållsrik. Först ut undersökningen alltså, som jag gick igenom med blankt papper. Efteråt passade jag på att kika förbi far på hans kontor som låg på andra sidan gatan, och sedan mötte jag upp herr sambo som även han befann sig i Varberg. Vi sågs över en kopp kaffe och baguett.
En svängom in på Hajen för lite mathandling blev det därefter innan jag körde mot Veddige och mamma. Där bjöds jag på middag och en mysig stund tillsammans med henne.
 
Ikväll har jag tagit en kort promenad i det lite kyliga, men ack så friska vädret. En kopp te satt fint efteråt. Herr sambo har precis roat sig med att skruva upp fästen till en barngrind vi köpte för ett tag sedan. Nu har vi ju inga egna knoddar, men våra syskon och en del vänner har, så nu är det fritt fram att komma hit utan att dom små liven stupar rätt ner i trappan.
 
Nu blir det soffhäng och tv-tittande en stund innan sängen kallar!
 

Flowerpower.

 
Några gröna fingrar skulle jag väl inte direkt påstå att jag har, men något gör jag tydligen rätt:
 
 
Den här blomman fick jag vid midsommar av mamma.
Midsommar liksom, det känns ju som en hel evighet sedan??
Jag hade gett upp hoppet om den, men plötsligt dök nya knoppar upp och nya rosor slog ut!
 
 
Den här stackarn höll på att åka i komposten när jag höstplanterade förra veckan,
men så såg jag att det kom nya knoppar på den så jag tog in den i värmen från kylan.
Och det gillade den för nu blommar den för fullt!
 
 
För ungefär 3 veckor sedan fick jag den här ljusstaken tillsammans med en bukett rosor
och några utav dom håller sig fortfarande lika fina!
 

Move your feet, feel the beat.

 
"Torka aldrig tårar utan handskar", en serie på tre delar som visats på Svt1, har ni sett den? Om inte rekommenderar jag er verkligen att göra det. Jag har precis tittat på sista delen som visades nu ikväll och precis som vid dom två första avsnitten har jag gråtit en skvätt. Som sagt, jag rekommenderar er verkligen att se den. Snacka om att bli berörd.
 
Förutom några tårar har kvällen bjudit på en härlig springtur. 7,5 km blev det idag igen och jag skulle tro att jag sprang cirka 5 km i ett streck innan jag varvade lite gång med spring.
Jag hade knappt inte mer än hunnit innanför dörren hemma efteråt innan Frasse kom förbi. Han stannade på kvällsmat hos mig och herr sambo. En herr sambo som för övrigt var så trött att han däckade omdelebart i soffan när vi bänkat oss för att titta på CSI. Själv är jag alldeles för pigg för att gå och lägga mig, men jag ska ge det ett försök ändå. Klockan ringer tidigt imorgon bitti och några timmars sömn vore väl inte fel innan dess.
 
"Torka aldrig tårar utan handskar" -se den!
 

Recept på en bra helg.

 
Måndagmorgon och helgen som bjöd på dagar av guld är förbi. Eller vad sägs om fredagsmys med lax från Laxbutiken med herr sambo? En härlig brunch på Skårs Gård i lördags med bästa H och hennes Mikael? Ett glas vin, ett par gin & tonic, spel, prat och skratt med fina vänner hos Gabbe och Åsa på kvällen? Och som avslutning: underbart höstväder när jag tog en promenad igår, innan jag åkte till svägerskan och myste med henne och lilla Charlie över en kopp kaffe och sockerkaka? ♥
 
Och nu är det alltså måndag, igen. Den här veckan bjuder på lite smått och gott i form av hälsoundersökning, IVA-kalas, jobb samt en överraskning för herr sambo till helgen. Tjoho!
 
 

0 km/h.

 
Imorgon kliver jag ur min äta-jobba-sova-bubbla, vilket jag egentligen skulle gjort redan idag, men så undrade en kollega om jag kunde tänka mig ett byte och jobba för henne inatt. Tre nätter i rad gör därmed att jag inte är särskilt aktiv eller social i övrigt. Idag har varit en riktig katastrofdag egentligen, för jag har verkligen inte gjort något vettigt alls sedan jag gick upp. Jag har inte ens varit utanför dörren för lite frisk luft. Och vad sägs om makaroner och fiskpinnar till kvällsmat? Det var vad jag hade ork till att laga ikväll. Visserligen en underskattad maträtt men det finns väl roligare saker att tugga på kanske. Dessutom hade jag planerat att springa idag men bestämde mig för att jag sparar det tills imorgon istället, enbart i brist på motivation. Men fredags-spring är inte fy skam det heller, för då kan man njuta lite extra av helgens smarrigheter med gott samvete. Och med tanke på att en brunch antagligen väntar på Skårs Gård på lördag kan det ju passa fint med lite motion imorgon!
 

But just because it burns doesn't mean you're gonna die, you gotta get up and try.

 
Alltså... Det är ju ganska fascinerande ändå hur psyket fungerar. För min del räcker det till exempel som bekant att gå innanför dörrarna till Öronmottagningen på sjukhuset i Varberg, för att kroppen ska protestera och skrika "Hit, men inte längre! Tar du ett steg till kommer du ångra dig, big time. Det kommer kännas som tusen knivar i magen på dig och du kommer bli så illamående att det känns som om du ska svimma. Allting kommer snurra runt, runt, runt. Du kommer bli yr och du måste tänka på att andas ordenligt; för jösse namn, glöm inte bort att andas! Du kommer få tårar i ögonen så fort någon ur personalen tilltalar dig, eller ja, det räcker att dom ens bara tittar på dig egentligen. Och du kommer gråta, oj vad du kommer bryta ihop där inne hos doktorn; den där doktorn som innerst inne är väldigt snäll och bara vill hjälpa dig. Men det spelar ingen roll. Han kommer få dig att börja storböla ändå..."
 
Tur för mig att älskade lilla mamma fanns med som stöd och gav en varm och tröstande famn efter besöket i förrgår. Och tur att jag har världens bästa söstra mi som jag kunde åka till sedan och också gråta ut lite hos. Plus lille Luddis så klart; älskade lille Luddisen. Hans leende och skratt får mosters hjärta att smälta och bli alldeles varm inombords. Allt det där onda och jobbiga blir liksom som bortblåst i hans närvaro. ♥ 
 
 

This girl is on fire.

 
Hej måndag! Egentligen brukar jag inte riktigt gilla dig, men idag är visst ett undantag!
Strax innan åtta gick jag upp idag; det var längesedan jag tog mig ur sängen vid den tiden. Synd att jag inte lyckas oftare för helt plötsligt blir ju dagen väldigt lång och man får mycket gjort. Idag har jag till exempel varit på vårdcentralen och tagit blodprov inför en hälsoundersökning, överraskat mamma och ätit frukost tillsammans med henne, kollat lite på tv, vilat middag då det visst inte var så mycket bra på den där tv'n, sprungit och gått runt 7 km, planterat fina höstblommor, tvättat, lagat mat. Och innan kvällen är slut ska jag åka in till jobbet för möte om en stund. Tänk om jag alltid kunde ha så här bra karaktär.
 
I helgen har vi blivit bortskämda med god mat och dryck och trevligt sällskap. Igår fyllde herr sambos kusin 20 så vi var där på kalas. I lördags kväll hängde vi med fina vänner. Och i fredags var vi hos pappa som bjöd på en riktig "Halv åtta hos mig"-kväll med trerätters; avokado med räkröra och vitlöksbröd, pressad potatis med ugnsbakad rödspätta, rulltårta och grädde med stekt äpple och solrosfrön. Och som pricken över i:et ringde lillasyster Lina under kvällen. Jag har inte pratat med henne sedan hon åkte iväg på sin resa för några veckor sedan, så det värmde i storasysters hjärta att höra hennes röst. ♥
 
Oklart vad som hände här. Jag skulle ta kort på mina fina rödlackade naglar i fredags,
men det här var vad jag lyckades åstadkomma...
 

It's time to pray for the weekend, babe.

 
Fy fabian så kallt det gått och blivit ute nu för tiden då. Rena rama istiden för mig som inte är något större fan av kyla. Det är med sorg i hjärtat som jag skrapar rutorna på bilen vill jag lova.
 
Veckans arbetspass är gjorda och nu tar jag ledigt fram tills på tisdagkväll. Jag är med andra ord ledig hela helgen vilket känns lyxigt. Jag skulle tro att man uppskattar lediga helger mer när man jobbar som jag gör, än om man alltid är ledig fredag, lördag och söndag. Nackdelen är att man lätt som jag kan känna sig lite ensam om att vilja hitta på saker hela helgen för att ta vara på den lediga tiden; den som annars är så självklar för många andra.
Just den här helgen har jag nog lyckats ganska bra dock; ikväll ska vi hem till pappa för lite fredagshäng, och på söndag är det 20-årskalas för herr sambos kusin. Lördagen är än så länge ganska oplanerad vilket känns helt okej. Det får inte bli för bra heller. Lagom är bäst!
 
Tänk så underbart och härligt och fantastiskt med sommarvärme!?
Mvh isbiten_1985
 

I think she's made of candy.

 
Bebisgos tre dagar i rad? Ja tack, gärna! Finns det något mysigare än att ha en liten groda i sin famn som kan snosa lite i nacken? Lilla, söta Charlie. Vi är många som tycker om dig, särskilt din morbror som är stolt som en tupp över dig. ♥
 
Det är verkligen något speciellt, kärleken som uppstår när ens älskade syskon får barn. Jag har försökt förklara det för herr sambo men det är nog först nu han förstår själv. Tänk då hur det måste kännas inombords den dagen man själv blir förälder!?

Än så länge nöjer vi oss med guldklimparna vi har i vår omgivning, och en annan utav dom ska jag träffa imorgon för en svängom till Ullared och Gekås. Först blir det lunch med mamma i Varberg sedan sladdar vi förbi Spannarp till söstra mi och älskade Luddis, och så styr vi färden vidare mot det gula varuhuset. Jag ska inte ha något speciellt, ungefär som vanligt då jag åker dit, men lär väl ändå göra slut på några ören skulle jag tro.
 
Charlie och morbror-mys hemma hos svärföräldrarna igår.
 

F som i finbesök.

 
För tredje gången den här veckan kom jag nyss hem från slingan. 11 varv har jag tagit mig runt totalt vilket innebär en distans på 16,5 km. Joråsåatte... det känns helt okej!

Och nu när jag varit så duktigt och motionerat massor ska jag äta en riktigt flötig pizza ikväll.
Det blir tillsammans med svägerskan Anneli, Christian och deras lilla Charlie som kommer och hälsar på oss om en stund, och därmed är det Charlie-premiär här på Hultavägen.
Lite härligt bebisgos hinner jag alltså med här hemma innan jag ska iväg och jobba!  ♥
 

Medvind i motvinden.

 
Spegel, spegel på väggen där. Säg vem som den bästa mamman av alla är?
Min så klart! Min älskade lilla mamma som förgyller mitt liv alltid, varje dag. Och även lite extra i vardagen när den som är mest grå, med både blommor och present. Tack. ♥
 
 

This too shall pass.

 
"Lycka är jävligt överskattat. Man får vara nöjd om man får vara glad någon gång då och då." Sådär sa en bitter Persbrandt i en serie jag såg honom i på tv häromkvällen. Och där slog han väl huvudet på spiken kan jag tycka. I alla fall är det så det känns att vara mig just nu.
 
Att bryta ihop minst en gång om dagen är numera vardagsmat för mig. Oftast sker det i samband att jag pratar med någon som står mig väldigt nära för då orkar jag liksom inte hålla skenet uppe mer. Det kan tyckas låta hur löjligt som helst; jag är ju inte direkt döende eller så. Men det är så himla frustrerande att inte höra ordentligt! Jag skulle tro att det kanske går att jämföra med att ha konstant ont någonstans i kroppen och inte kunna göra något åt saken. Man blir som ett litet åskmoln, en tickande bomb. Det ligger där och stör hela tiden och oavsett vad du gör och hur du än försöker så försvinner det inte.
 
Men som rubriken lyder: this too shall pass. I will survive. Och idag är det fredag igen och jag är ledig, så det blir nog fredagsmys all in ikväll skulle jag tro. Lite god mat, ett glas vin, lösgodis och något bra på tv låter väl alldeles utmärkt tycker jag.
 
 

It's a very, very mad world.

 
Idag har varit en... lärorik... dag i mitt liv. Jag har bland annat lärt mig att jag inte bör boka in ett möte med min chef efter att ha jobbat 10 timmar. Det är mycket bättre att åka hem och lägga sig och sova, för annars kan man lätt sitta och säga en massa saker man inte riktigt minns så här i efterhand. Och så har jag lärt mig att jag absolut inte ska inbilla mig att jag utan bekymmer kan hålla mig vaken ytterliggare några timmar efter ett sådant möte. Jag har en känsla av att det nog nämligen skulle kunna uppfattas som lite märkligt om man råkar somna mitt i tidningsläsningen, med en scones i handen, på ett café i Varberg.
 
Låt se, vad har jag mer att bjuda på? Joo, att det kostar pengar att gå till en specialistläkare som ändå inte hittar något fel på mitt öra. Han var väldigt trevlig dock, den där läkaren, men han lär ju trott att jag var lite lätt instabil då jag bröt ihop totalt hos honom där inne på kliniken. Joråsåatte... jag är tydligen typen som gråter hejvilt framför främmande människor när det handlar om mina öron. Två gånger på mindre än en vecka är väl inte så illa pinkat va?
 
Jag hade nog förväntat mig att det skulle vara någon sorts mirakeldoktor som jag träffade idag och att jag skulle gå därifrån med en utmärkt hörsel på mitt öra. Så blev icke fallet dock. Istället blev jag så himla besviken att jag knappt kom ihåg ett ord av vad han sa till mig, så när jag kom hem fick jag ringa upp honom och fråga vad vi pratat om.
 
Som grädde på moset, pricken över i:et, glasyren på tårtan - så fick jag parkeringsböter med. Det upptäckte jag så klart när jag förtvivlad kom gåendes från läkaren med tårarna rullandes ner för kinderna. En liten nätt summa på 400 riksdaler blev det; pengar som jag ju absolut inte kunde använt till något roligare. Nåja. Jag lärde ju mig att man inte ska parkera där dom ska utföra gatusopning mellan 9 och 11 i alla fall. Suck.
 
Med ungefär 2 timmars sömn i kroppen från denna dagen lär jag inte bli så långvarig ikväll. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Den kan ju knappast bli värre än den här i alla fall.
 

Händerna mot himlen.

 
I lördags var planen Sigges Loge med lillasyster Sandra för att se och lyssna på våra nyfunna vänner i Larz Kristerz. Men det var visst lättare sagt än gjort, för hur vi än försökte och vem vi än frågade så löste det sig inte med skjuts. Istället agerade mamma chaufför in till Varberg, där vi mer eller mindre bara var inne och vände innan vi åkte igen?! Tack för hjälpen Oscars att fixa lite minus på kontot åt mig. Jag måååste sluta bli så jäkla givmild när jag går ut på krogen. "Ääääh, jag bjuder. Du kan bjuda igen senare eller någon annan gång."
 
Från Varberg styrde vi färden mot hemtrakten igen och drack en öl eller två med några bönder. Och sen var det dags att åka hem på riktigt. Tack och lov blev det ingen efterfest, så igår mådde vi tillräckligt bra för att gå på dop utan känslan att avlida i kyrkan. Tommie och Anjas Pontus döptes och efteråt bjöds vi på fika hemma hos dom. Kvällen spenderade vi sedan i soffan med kinamat och senaste Johan Falk-filmen. Perfekt avslutning på helgen som inte riktigt blev som planerat. Men fanns kanske en mening med det också?
 
Lillasyster och jag ♥
 
"Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen."
 

Ur balans.

 
"Vi kan boka en tid hos doktorn åt dig, men det blir först i november du får komma tillbaka i så fall" sa sköterskan inne på Öronmottagningen när jag var där i fredags. Då bröt jag ihop. Redan när jag gick innanför dörrarna kände jag hur det började bränna bakom ögonlocken och hur det knöt sig i magen. Det är märkligt att ett ställe kan få en att må så psykiskt dåligt?!
Och när hon sa som hon gjorde, den stackars sköterskan som aldrig träffat mig förr, orkade jag inte hålla emot mer. Då brast det och tårarna rann ner för kinderna. Det var nog inte riktigt vad hon hade räknat med, men å andra sidan vet hon inte min historia där inne heller. 
 
Att gå omkring och inte höra som jag ska i en hel månad till är ingenting jag klarar av, så därför ringde jag en annan doktor idag. En doktor som har en privatklinik inne i Varberg och som bokade in en tid åt mig redan imorgon. Förhoppningsvis kan han hjälpa mig.
 
Det är måndag och helgen försvann lika snabbt som den kom. Ute regnar och blåser det och jag börjar nog ge upp hoppet om ett besök på slingan, men jag har varit inne hela dagen så det hade varit skönt med lite frisk luft. Särskilt med tanke på att jag ska jobba inatt. Jag undrar lite hur jag ska orka med detta; jobb 21:15-07:15, sedan samtal med chefen imorgon bitti och därefter ska jag till doktorn klockan 10. Har jag tur är jag hemma igen vid lunch...
 

RSS 2.0