Ibland har man medvind, ibland blir man blåst.


Igår var en sådan där dag då vi inte gjorde annat än att äta kändes det som. Först var vi ju på Skårs Gård med la familia och åt en härlig brunch. Och drack kaffe; massor med kaffe. Sedan gick vi bort till svärfar och åt tårta. Och drack kaffe. Väl hemma tryckte jag i mig lite lösgodis. Jag är förvånad över att jag lyckades somna efter allt kaffe jag drack, men det gick visst bra.

Idag har jag varit ledig, vilket har varit väldigt skönt. Jag har så mycket att sortera i huvudet så jag blir alldeles snurrig. Imorgon är det dock dags för IVA igen, vilket jag ser fram emot, men det är mycket som sagt. Mycket att ta in, mycket att lära.

Jag tog en promenad i eftermiddags, men frågan är om jag inte skulle hållt mig inomhus istället. Det började med att jag slog huvudet i dörrhandtaget när jag skulle gå, sedan upptäckte jag ganska snart att jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Fötterna kokade och så blev jag kissenödig. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag halkade till och höll på att ramla omkull. Efter mer än halva promenaden upptäckte jag att stegräknaren inte satt fast som den skulle och därmed inte hade räknat rätt överhuvudtaget. Suck? Nåja, det var skönt att komma ut i det fina vädret lite i alla fall. Nere vid havet var det lika fint som vanligt:








Jag vill bara sitta här och ha det lugnt och skönt.


Det här har nog varit en av dom bästa lördagarna på länge. För en gång skull har jag bara känt för att hålla mig hemma i min ensamhet och göra ingenting. Annars brukar känslan av att vilja hitta på något krypa fram så här fram emot kvällen. Men icke idag alltså. Jag har haft sovmorgon utan någon klocka som väckt mig. Jag har ätit en god frukost. Jag har suttit vid datorn en del och bara klickat runt. Jag har tagit en härlig promenad på 4,5 km. För en stund sedan var vi och handlade lite lördagsgott, vilket resulterat i en potatisgratäng i ugnen och fläskfilé i stekpannan. Senare blir det lösgodis, chips och dipp och kanske en film.

Imorgon ska vi fira Jonny the rocker, som fyllde år tidigare i veckan, med en brunch på Skårs Gård. Där har Johan och jag aldrig varit innan så det ska bli mysigt. Läste på hemsidan att dom hade en massa gott att bjuda på: äggröra, prinskorv, bacon, stekt potatis, nybakt bröd, ost och våfflor är säkert bara några saker att nämna. Det bådar gott tycker jag!
Eftermiddagen/kvällen kommer vi också ägna åt födelsedagsfirande, men då för den bäste svärfadern som fyller år. Hurra och grattis!

Åh, jag svävar fortfarande omkring på moln sedan igår. Bästa The Sounds! Här är förresten två bilder från spelningen, som min käre sambo tog. Han har fått ryggskott och orkade inte riktigt studsa omkring framför scenen som oss andra, utan han bänkade sig en trappa upp. Där hade han bra utsikt minsann:





Now you're just somebody that I used to know.




Walk Off The Earth - Somebody That I Used To Know

I li-li-like it.


It's so easy when you know how it's done.


Idag svävar jag omkring på små moln; jag är så himla nöjd med gårdagen. En perfekt fredag görs så här: god mat på Hard Rock med fina människor, sedan en grym konsert med The Sounds @ Trädgår'n. Dom är ju bara så himla bra!? Detta var nog 5:e gången jag såg dom och jag vill bara ha meeeer. "When something's right, then something is worth die for".




Let's get ready to rumble.


Jag minns inte när H och jag körde ett box-pass senast. Frågan är om vi ens gick på ett enda förra terminen?! Jag tror knappast det, pinsamt nog. Men vi hade så mycket annat som kom emellan; livet tror jag det kallas. Så därför la vi det på is och bestämde att vi skulle ta nya tag i år. Sagt och gjort - ikväll körde vi första passet. Oerhört typiskt att tränaren inte kunde vara med och leda oss bara, nu när vi väl tog oss dit, men det gick ju fint ändå! Jag blir förvånad om det inte känns i kroppen imorgon, då jag är lagom darrig redan nu.

Det är inte helt fel att mötas av en doft av nybakta scones när man kommer hem efter ett träningspass förresten. Den förmånen hade jag ikväll, så nu efter en go' dusch blir detta kvällens aktivitet innan det är läggdags. Imorgon väntar ännu en dag på IVA och på kvällen ska vi ut på galej. Då åker vi till Göteborg och äter god mat och efteråt ska vi på The Sounds, på Trädgår'n. High five på den, fredag!


Morgonstund har guld i mund.


Dagarna går fort och jag gör så mycket annat att jag inte har tid att skriva här. Helgen rusade förbi, likaså måndag, tisdag och onsdag. Nu är det torsdag och snart är det helg igen!?

Nu för tiden är jag på IVA dygnet runt. Jag jobbar om dagarna och kvällarna, och om nätterna drömmer jag om det. Den här veckan har varit tuff, men spännande och rolig. Det tar på krafterna att försöka trycka in all info i huvudet vilket gör att det bara susar i säven emellanåt. Vi har förflyttat oss från den lite lugnare platsen till en där det är övervakning konstant. Det är mycket tekniska prylar att hålla reda på och jag förstår knappt hälften, vilket känns lite frustrerande ibland då jag vill lära mig allt på samma gång. Men det kommer väl med tiden.

Nu ska jag ta en smörgås till och fylla på kaffekoppen, sedan är det snart dags att åka. Jag får väl skrapa rutorna först kan jag tro. Fy tusan, så kallt det är ute nu!


Abrakadabra, simsalabim.


Om Johan uttalar dom magiska, men oerhört sällsynta orden, att han kan tänka sig att svänga förbi IKEA och köpa nya kuddar och täcken; då får man helt enkelt passa på att impulshandla! För det går nämligen inte att vara i det stora varuhuset för länge, då blir han tokig. Vi åkte dit efter att ha hämtat bastudörren, och jag lyckades plocka till mig tre glas-skålar, en kruka + blomma, två fina ljus, värmeljus samt galgar inom loppet av 7 sekunder ungefär. Plus fyra kuddar och två täcken. Inte illa va?!

Nu ska jag hoppa in i duschen och så småningom börja göra mig redo för kvällen. I gotta feeling, that tonight's gonna be a good night!


TGIF. (Thank God It's Friday.)


Ikväll har vi kört klassiskt fredagsmys a'la tacos här på Hultavägen. Jag skulle gissa att vi inte är ensamma om detta i vårt avlånga land? Riktigt gott med fredag hur som helst. Jag behöver vara ledig ett par dagar nu för att smälta veckan som gått. Oh my, vad det är snurrigt i det lilla huvudet. Ett glas vin gör väl kanske inte saken bättre, men jag tyckte jag var värd det idag!

Jag smet faktiskt från tv'n ett tag, där sambon ligger, och så satte jag mig här vid datorn en stund istället - för att skriva ut en bild på hur man sätter elektroderna vid EKG... Jo, men tjena; för det finns ju absolut inte roligare saker att göra en fredagkväll...?! Haha!

Imorgon är det lördag och då tar vi lite sovmorgon. I alla fall till åtta, halv nio, och det är minsann sovmorgon om man är van vid att stiga upp klockan fem. Vi har tänkt oss att komma iväg till Göteborg, där vi ska hämta vår nya bastudörr som vi beställde för ett par veckor sedan. Väl hemma ska jag försöka ta mig ut på en långpromenad om vädret tillåter. Kvällen kommer att tillbringas med fina och goa' vänner. Vi ska in till Varberg och äta och efteråt blir det en god fortsättning hemma hos någon är tanken. Kul, kul!



This is how we do it!                    


Det finns mirakel.


Hör och häpna! Rita kors i taket! Trilla av stolen! Vet ni vad som hände igår?! Jag, Carolin Nilsson, gick och la mig innan 21:30 - och somnade. Sedan sov jag nog mest hela natten fram tills klockan var runt 04:30. En halvtimma senare ringde väckarklockan och då var det dags att gå upp. Med lite frukost i magen åkte jag sedan till Varberg med destination sjukhuset, IVA. Andra dagen är därmed gjord och oj, vad det känns bra! Idag hade jag liiite mer koll på vad som skulle göras. Min handledare låter mig dessutom göra saker själv, vilket jag anser vara det bästa sättet att lära sig saker på. Idag har jag till exempel kopplat upp två EKG. Bara det är en hel vetenskap ska jag be att få tala om. Att veta var alla elektroder ska sitta och sedan sätta alla sladdar rätt är inte lätt, men jag gillar utmaningen. Jag kan inte riktigt förstå varför jag varit så orolig och nervös över detta innan. Så mycket som jag lärt mig under dessa två dagar har jag inte gjort under alla år jag jobbat innan känns det som. KUL!

Samtidigt vet jag att jag har en lååång väg kvar att vandra. Det finns så mycket att lära sig att det inte är klokt. Frågan är om man någonsin kan bli full-lärd på en sådan avdelning som intensiven? Det känns inte så. Men det är lite det som är grejen kan jag tycka; att ingen arbetsdag är den andra lik. Patienter kommer och försvinner, nya kommer in. Man vet aldrig vad som väntar! Och ännu en gång; vilken underbar personal. Alla är så oerhört trevliga. Jag känner mig verkligen i trygga händer.

Något säger mig att jag lär kasta in handduken ganska tidigt ikväll med. Men imorgon har jag minsann sovmorgon. Då börjar jag jobba först vid 14:00. Det känns gott för det är ganska snurrigt i mitt lilla huvud just nu...

En smörgås och lite varm choklad låter som en bra idé nu tycker jag. Godafton. ♥


Dagen med stort D.


Trots att jag var helt övertygad om att jag skulle bli uppäten av hajar idag så överlevde jag! Denna lilla guldfisk klarade sig faktiskt ganska bra i det stora havet med dom stora fiskarna. Mycket tack vare den underbara personal som arbetar på IVA; så trygga och lugna människor. Min handledare är verkligen kanon och det känns så skönt att känna så redan efter första dagen. Men hjälp, så mycket nytt att lära sig och hålla reda på. Det bara snurrar i skallen just nu. Och bara det att ta sig upp i tid imorse känns i hela kroppen. Hej och välkommen till verkligheten, Carolin Nilsson. Det är så här det känns att jobba normala tider på dygnet!




Älgarna demonsterar.


Två saker hade jag bestämt mig för att göra idag. Det ena var att gå upp tidigt så jag skulle vara trött ikväll, det andra var att ta en långpromenad. Med facit i hand lyckades jag i alla fall med promenaden. Och visst blev det en riktigt lång en; närmare bestämt 8,6 km. Jag lämnade både mobil och kamera hemma, något jag bittert fick ångra i efterhand. Det kom nämligen en älg springandes över åkrarna. "Oj vilken stor häst" hann jag att tänka, innan den fick syn på mig och tvärnitade. Den stog och tittade på mig ett bra tag innan den började springa igen. Lyckligtvis inte åt mitt håll, utan den passerade cirka 75-100 meter framför mig. Det var tacksamt för där jag gick just då fanns inte ett enda ställe att gömma sig på. Och att försöka springa ifrån en älg är nog rätt kört insåg jag idag. Tusan, så snabba dom är! Tydligen kan dom komma upp i 70 km/h om dom vill, sa Johan då jag berättade för honom.

Förutom älgsafari har dagen bjudit på lite tvätt och städ, putsning av ett par fönster samt tusen, miljoner tankar i skallen om imorgon. 07:00 börjar allvaret. Håll tummarna!!
Själv är jag så nervös att jag knappt vet vad jag heter. Samtidigt som det ska bli roligt och spännande känner jag mig svimfärdig och har god lust att ringa och säga att jag ångrat mig...




Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.


07:30 ringde väckarklockan imorse. En timma senare plockade jag upp mamma och så åkte vi vidare in till Varberg. Där åt vi en helt underbart god frukost på Stadshotellet. Jag är fortfarande mätt! Efteråt blev det en härlig promenad vid strandpromenaden; nästan 5 km. På vägen hem svängde vi förbi Intersport där mamma shoppade lite. Jag själv spanade in ett promenad/löpband som jag är ruskigt sugen på att köpa. Får fundera vidare på detta.

Nu ska jag nog gå och vila en stund. Tidiga mornar är inte min melodi, även om det är gott att komma upp i tid. Men nu på eftermiddagen är jag helt mos i huvudet. Hur ska det gå för mig att jobba dagtid framöver?! Jag som är van vid att sova länge.

Vad kvällen har att erbjuda är oklart än så länge. Jag vill göra något roligt, men frågan är vad. Kanske att jag har kommit på något bra efter min powernap!


Fortsätt simma.


Oj. Detta blev mycket jobbigare än vad jag hade trott. Att säga hejdå till en gråtande kollega var inte riktigt vad jag hade förväntat mig och helt plötsligt kändes allting väldigt tungt. Hela vägen hem från jobbet rann tårarna ner för mina kinder. Jag lämnar ju inte mitt jobb för att jag inte trivs, vilket på ett sätt känns bra, men samtidigt jobbigt. En liten guldfisk, det är vad jag har varit och kallats på jobbet. Nu måste den här guldfisken våga prova simma i ett öppet hav och inte bara i en liten glas-skål. Hoppas att jag inte drunknar eller blir uppäten av stora hajar!

Det känns sjukt läskigt att släppa den trygga tillvaron för något helt nytt och främmande. Jobbet jag haft i så många år kan jag utantill och nu väntar ett helt nytt äventyr där jag kommer få börja från noll, nada, zero. Samtidigt som jag ser det som en jäkla bra utmaning så är det skrämmande på något vis. Det är svårt att förklara och låter kanske löjligt, men så är det. Det som känns oerhört skönt är att jag vet att jag har min tjänst kvar på det gamla jobbet om det nya skulle visa sig inte vara något för mig. Men med den inställningen kommer man inte långt, så nu ska jag tänka om och tänka rätt. Nu ska jag ta den här chansen och göra det allra bästa jag kan. En förändring har jag strävat efter så länge och nu har jag möjligheten!

          "När livet känns hårt, vet du vad du ska göra då? Fortsätt simma, fortsätt simma!"




It's time to go now, time to wave goodbye now.


Det verkar som om promenader är min grej nu för tiden. Precis som med löpningen blir det lite av en drog att få komma ut en stund varje dag. Men den där löpningen har visst legat på is ett tag. Lusten till att springa har inte riktigt funnits, men tidigare ikväll blev jag faktiskt lite sugen. Det var under min promenad som jag såg att belysningen på slingan äntligen fungerade igen. Det har den inte gjort sedan stormen den första advent. Så vem vet, nu kanske jag ger mig ut snart igen!? För det är där jag trivs bäst att springa, på slingan. Att springa på gatorna här i samhället är inte alls min grej. På slingan vet jag hur mycket jag orkar och kan därför pusha mig själv lite mer, vilket jag inte gör på gatorna. Där ger jag helt enkelt upp när det börjar bli lite jobbigt.

Alldeles nyligen landade ett antal köttbullar tillsammans med potatismos i min mage. Jag ska låta det sjunka lite innan jag ger mig på en kopp kaffe, sedan är det dags att åka till jobbet. Inatt är det min sista natt innan tjänstledigheten. Jag undrar hur det kommer kännas imorgon bitti när jag ska gå hem? Redan imorse var det lite vemodigt då några kollegor kramade mig hejdå och önskade lycka till...


Det kallas kvalitetstid.


I förrgår var jag på grattis-i-efterskott-på-5årsdagen-kalas hos Linda G's fina Benjamin. Men det är inte så lätt att vara på topp vid en sådan tillställning om man har väldigt ont i örat, trots att man får paket och bjuder på tårta till fika. Stackarn. Tur att farbror doktorn finns så man får reda på vad det är i alla fall. Och tur för mig att jag fick äran att stanna hemma med min goa' gudson under tiden. Det bjöds på en mysig stund med massor av pussar och kramar. Tigerpussar, från en väldigt snäll Melwin-tiger. ♥




Welcome to my wardrobe.


Min frisör frågade idag om jag fyndat något på rean. Mitt svar på frågan var nej, men efter besöket hos henne gjorde jag minsann ett inne på Gina Tricot. Där hittade jag en tunika/klänning utan prislapp, och när jag frågade tjejen i kassan vad den kostade svarade hon 50 kronor, så den fick följa med mig hem. För det priset behöver jag väl inte ens ha dåligt samvete för om jag aldrig skulle använda den?!


Blommor och fjärilar. Jag tänker mig att den nog blir fin till våren!


Sista kvällen med gänget.


Jag kom nyligen hem från jobbet där vi haft personalmöte ikväll. Detta var alltså sista kvällen som vi var samlade allihop innan det är dags för mig att bege mig ut på nya äventyr. Vi "firade" med smörgåstårta, som Johan var så snäll och beställde åt mig när jag låg och sov häromdagen. Biten som blev över tog jag med till honom. Jag skickade ett sms när jag var på väg hem och skrev att han skulle gissa vad jag hade med mig. "En katt?" fick jag till svar.

Det var med lite sorg i hjärtat som jag åkte hem förresten. Det känns konstigt att lämna mina arbetskamrater. Vissa av dom har jag ju jobbat med sedan jag började för en hel evighet sedan. Jag vet vad jag har men inte vad jag får, så känner jag. Men om jag inte vågar prova något nytt vet jag ju inte heller vad som väntar mig. Det blir bra det här, det vet jag!

Tidigare idag tog vi även ett annat farväl, av vår fina jävlar. Nu ekar det tomt i vardagsrummet. Julen är bortstädad för den här gången och jag längtar nästan redan lite till nästa?!




That's amore.


Hej söndag! På Hultavägen luktar det just nu ugnsbakad fläskfilé fylld på bland annat vitlök och persilja, signerad a'la Johan. Till detta serveras klyftpotatis, sallad och ett hemmagjort kryddsmör. Tjaa, vad säger man... Jag kunde ju haft det sämre!? ♥




Vilse i pannkakan.


Tänk att en trettondagsafton + en trettondag jul kan göra en så vilsen? Igår kändes det som lördag och hela dagen idag har jag gått omkring och inbillat mig att det är söndag.

Dagarna som gått har varit fina sådana. Vi har hunnit med en hel del; bland annat Göteborg tur- och retur där vi beställde en ny bastudörr. Tänk att Johan och jag snart varit tillsammans i 4 år, men inte en enda gång har jag bastat här på Hultavägen?! Det ska det bli ändring på nu, bara dörren kommer på plats! Förutom staden där alla heter Glenn har vi umgåtts med nära och kära. I torsdagskväll var vi hos Mattias och Michelle där vi bjöds på tacos. Ett par glas vin upptill smakade fint. Även igår drack jag lite vin, men då var det hemma hos far. Där befann vi oss nästan hela dagen lång, förutom ett litet besök av Erik, Emma och Mira på förmiddagen.
Idag sov jag bort förmiddagen för att orka jobba inatt. Jag ringde mamma efter middag och frågade om hon ville följa med ut och gå, vilket hon ville. Nästan 6 km blev det. Skönt!

Min lördagkväll, som jag trodde var söndag, ska alltså tillbringas på jobbet. Idag och imorgon jobbar jag, sedan har jag bara 2 nätter kvar innan det är dags för nya äventyr. Ett äventyr som jag drömde mardrömmar om inatt. Inte en enda människa hade tid att ta hand om mig, så jag irrade omkring ensam inne på IVA. Helt plötsligt sög en kvinna tag i min arm och vrålade att hon skulle föda barn. I nästa sekund stod jag med hennes bebis i famnen. När jag vände mig om flög dörrarna upp och ett helt ambulansteam kom in och skrek att dom hade med sig personer som varit med i en trafikolycka. Hjäääälp. Andas Carolin, andas! Andas in. Andas ut.

Nu blir det soffhäng en liten stund innan verkligheten kallar. Ha en fin lördag! ♥



3:ans spårvagn genom ljuva livet.


Efter en mycket bra film med titeln "Texas killing fields", har kanintofflorna och jag har varit på konsert ikväll. Visserligen framför tv'n, men ändå. Vi såg på Eldkvarn när dom var på Cirkus och firade sin 40-årsdag. En rad olika gäster hade dom bjudit in, bland annat Lars Winnerbäck och min favorit Håkan Hellström. Det var en trevlig spelning, även om jag inte är något inbitet Eldkvarn-fan. (Att jag satt och väntade på "Vi fortsätter spela rock´n roll men vi håller på att dö" säger väl en del kanske...?)



Det började en konsert till efteråt, men den fick jag nästan lite ont i magen av att se på så jag stängde av, trots att musiken var bra. Den var med AC/DC i Buenos Aires, med 200 000 pers i publiken. Tvåhundratusen!? Det såg ut som en enda stor myrstack bara. Fy tusan för att vara i den smeten alltså. Jag hade avlidit på direkten. Det är inte min starka sida att stå och trängas på konsert, jag hänger hellre lite längre bak där jag kan röra mig fritt.


Myror i en myrstack? Nej, bara "lite" publik.


När vindarna viskar mitt namn.


Tålamodet sattes verkligen på prov i eftermiddag när jag var ute och gick, det ska gudarna veta. Det var inga vackra ord som kom ur min mun, och helt seriöst var jag nog en halv sekund från att börja storlipa. Att det blåser må vara en världslig sak, men f****n så fruktansvärt frustrerad jag blir. Det räcker jag tänker på det så riktigt kokar det inombords. Det enda roliga med promenaden idag var att jag hade min nya stegräknare på mig som jag fick av mamma i julklapp. Förutom steg mäter den även distans, kalorier och tid. Distansen är väl det jag kan tycka är roligt att ha lite koll på. Idag blev det lite mer än 3 km, men hade lätt kunnat blivit mer om jag inte hade gett upp för vindarna...

Nu ska jag tända en brasa i kaminen och värma mig lite med en god kopp kaffe. Det blir en lugn och skön kväll framför tv'n. Kanske en film eller två?

 


These boots are made for walking.


"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" bestämde jag mig för innan och tog mig ut på en uppfriskande promenad. Jag hade först bara tänkt gå ner till affären och posta ett par brev, men väl där bestämde jag mig för att gå lite längre. Den sista biten hem ångrade jag detta tusen gånger om. Det blåste så mycket att jag knappt kunde ta mig framåt. Att det regnar har jag inte så ont av, men den här förbannade blåsten - den gör mig tokig! Torr om fötterna höll jag mig i alla fall. Det här var nämligen premiären för mina nya kängor och dom var grrreat, som tigern i Kellogg's Frosties säger.

Breven jag postade var till personalavdelningen på sjukhuset i Varberg. Jag fick ett stort kuvert därifrån med en himla massa papper och olika broschyrer att läsa igenom, samt en del papper att skriva under inför vad som väntar mig. Idag om två veckor är det dags för mig att gå mitt första pass på IVA. Hur det känns? Läskigt, nervöst, roligt, spännande. Det liksom kittlar lite i magen när jag tänker på det, samtidigt som jag får lite sorg. 5 nätter har jag kvar på mitt nuvarande jobb att arbeta, varav den ena är inatt. Det känns väldigt konstigt att jag ska lämna det stället. Konstigt och lite ledsamt. Men jag tror och hoppas att detta blir hur bra som helst!




Happy new year.


Hej 2012!

Här var det minsann två slagna hjältar som försökte överleva årets första dag igår. Fast man får kanske skylla sig själv lite om man inte är hemma innan runt 05:00 på morgonen?! Det är ett väldigt konstigt fenomen som inträffat sedan jag flyttade till Bua och började umgås med folket häromkring; att man aldrig någonsin kommer hem i tid.

Nåja. Vår nyårsafton var fin och trevlig, med god mat och dryck. Vid tolvslaget lyssnade vi på Jan Malmsjö, tittade på raketer, drack champange och rökte nyårscigarr. Och sedan fortsatte alltså firandet ett par timmar till. Jimmie, Johan och jag var dom som höll fanan högt det sista.

Med tanke på vad klockan var då vi kom hem, blev det inte mycket gjort igår. Fram emot kvällen åkte vi och köpte pizza i Väröbacka, som vi sedan körde vidare med hem till Mattias och Michelle. Därefter hamnade jag i matkoma och däckade i deras soffa framför en kass film. När vi väl var hemma igen så kände jag mig lite piggare, så istället för att gå och lägga mig för kvällen/natten, så hamnade jag framför vår egna tv. Där somnade givetvis både Johan och jag som två klubbade sälar, och vaknade sedan upp mitt i natten.

Även idag har vi vilat och sovit ganska mycket. Sedan tog jag mig i kragen och gick ut på en härlig promenad. 1,5 timma var jag iväg och ännu en gång ångrar jag så att jag inte hade kameran med mig. Det är alltid vackert nere vid havet, men just idag var det extra vackert.

Efter min promenad städade vi faktiskt bort julen här på Hultavägen. Eller jaa, tomtarna sa vi adjö till i alla fall. Ljusstakar, gardiner och dukar finns kvar. Och jävlar. Den får stå kvar ett tag till för den är så himla fin. Knappt ett enda barr har lossnat från den!




Ring klocka, ring...


Cigarr & champange hör nyår till.



Jag och en go' Ruben på 4 ½ månad myste lite efter tolvslaget.


RSS 2.0