In a moment like this.

 
"Tänk vilket år det varit" sa jag lite filosofiskt vid frukosten idag, där jag satt med herr sambo. 
"Jaa... Det har nog aldrig regnat så mycket som i år" var hans svar.
 
Ehm, ja. Nu var det väl kanske inte just det jag syftade på. Jag tänkte mer på allt som har hänt, vare sig det regnat eller ej; som till exempel att jag tog mod till mig och började ett nytt jobb. Eller den där underbara kvällen i Göteborg då vi såg och lyssnade på The Sounds. Herr sambos 30-årsdag och kalas. Glädjen av våra två helt underbara syskonbarn. Resan till Rhodos. Sommarens alla galna äventyr. Lyckan av att en bästa vän fick barn. Den fina känslan av att bli gudmor och gudfar. Höstens mörker. Sorgen av nära och kära som gått bort och försvunnit från detta livet. En strålande jul tillsammans med dom vi älskar mest.
Listan över saker som hänt skulle kunna göras längre än så; 2012 har varit händelserikt. 
 
Årets sista dag förgyller vi med kalkonmiddag hos svärföräldrarna om en stund. Kvällen tillbringar vi sedan hos Tommie och Anja tillsammans med fina vänner. Välkommen, 2013!
 
 

The end på julgranshistorien.

 
Att ha en gran som klär av sig själv kan ju visserligen anses som lite praktiskt, men hemma hos oss skapade det mest irritation faktiskt. Eller vad sägs om att vakna av att höra hur julgranskulorna ramlar i golvet? Jag garanterar att det finns betydligt trevligare sätt.
Den där fula granen vi köpte finns därför inte mer. Igår bestämde vi oss för att slänga ut den då den inte gjorde annat än att barra ihjäl sig. Kanske hörde den alla otrevliga ord vi sa om den, fick sorg och bestämde sig för att ge upp. Well, mission completed, granjävel. 1-0 till dig. Det var ju fint att du valde att överleva julen i alla fall...
 
 

Strålande jul.

 
Herr sambos farmor sa en klok sak på julafton; mellan jul och nyår är det tillåtet att äta hur mycket som helst, men mellan nyår och jul bör man kanske tänka sig för lite. Och om jag har ätit dessa dagar?! Oh my... Det skulle förvåna mig om min vikt inte dubblerats, minst. Massor av god julmat, mängder av godis, en och annan öl och snaps, lite mer godis, julmust.
Tur att jag köpte ett motionsband till mig själv i julklapp för det ska användas flitigt framöver! Förra veckan gick och sprang jag en del på det faktiskt. Runt 15 km tror jag att jag kom upp i.
 
Julen har varit strålande. Vi har, förutom att äta, umgåtts med nära och kära och som vanligt blivit bortskämda av deras fina sällskap. Våra familjer är helt klart dom bästa, utan tvekan. ♥
Det känns lite sorgset och tråkigt att julen redan är förbi dock. Att allting måste gå så fort?
I vissa lägen önskar jag mer än något annat att man kunde pausa tiden. Det hade varit fint.
 
Med en ledighet 23:e, 24:e och 25:e är jag nu åter i min jobb-bubbla. En natt är gjord och två återstår, sedan jobbar jag inte innan nästa år igen. Förutom att jag fick vara ledig över jul är jag även det på nyårsafton, vilket känns lyxigt. Det nya året ska vi fira in hos Tommie och Anja tillsammans med ett par andra vänner. Jag tycker visserligen inte det var alls längesedan vi gjorde samma sak med detta året, på samma ställe, men nu är vi alltså där igen. Jag funderar seriöst på om det finns någon liten filur som snabbspolar mitt liv emellanåt!?
 

It's christmas time.

 

Att vakna upp till nybryggt kaffe, lussebullar och fint sällskap är inte fy skam. Detta gjorde jag igår eftermiddag då jag möttes av herr sambo, pappa och hans fru när jag kom upp ur sängen. Efter en mysig fika blev det bestämt att kvällsmaten skulle intas i Läjet hemma hos far, så vi bytte bara hus helt enkelt och fortsatte umgås. Efter lite god thaimat sa jag sedan adjö och körde vidare till jobbet där jag tillbringat natten.

 

Och tänk, idag är det helt plötsligt dan före dan. Ikväll kör vi uppesittarkväll här hos oss med några vänner; glögg, pepparkakor, tömma-godis-förrådet samt Bingolotto. Herr sambo har köpt 4 stycken lotter så förhoppningsvis kanske vi kammar hem någon form av vinst.

 

Imorgon firar vi i Spannarp under dagen och Bua på kvällen. För första gången på många, många år kommer jag vara på samma ställe som både mamma och pappa på självaste julafton. Det känns nästan lite pirrigt?! Men framförallt känns det fint och väldigt bra. Jag är så glad att vi kan träffas allihopa och vara tillsammans, på ett och samma ställe. För mig är det vad som är viktigast under julen; att umgås. Att få vara med dom som betyder mest. ♥

 

                                                                      God Jul!
 

Learn from yesterday. Live for today.

 
"Allting löser sig förr eller senare. Oftast senare." Det där är ord som varit mitt motto i många år. Men nu har jag nog ett nytt. Ett lite tyngre och starkare sådant.
 
För ett tag sedan såg jag en dokumentär på tv. Den handlade om en föredetta fångvaktare som jobbat i en dödscell någonstans i USA. Han var den som var med den dödsdömde sin sista tid i livet. Det vill säga att han till exempel ordnade den sista måltiden samt följde den dödsdömde in till rummet där denne skulle avrättas. Efter många år orkade han inte längre, rent psykiskt. Det tog knäcken på honom helt enkelt. Någon av fångarna hade vid ett tillfälle innan han tog beslutet att säga upp sig, sagt till honom att "leva sitt streck". Först förstod han inte vad det betydde, men sedan insåg han. Och det var också då han valde att sluta jobba. 
 
Strecket som den dödsdömde syftade på är det som står på din gravsten den dagen du dör. Först står året du föddes och sedan året du dog. Däremellan finns ett streck. Det är ditt streck. Vad som står innan och efter strecket är egentligen oväsentligt, det är strecket som har betydelse. Det är det som visar att du faktiskt levt. Att du har funnits.
 
Jag fastnade för dom orden, jag tycker det är bra ord. Något att försöka tänka på i alla lägen.
Livet bjuder på så mycket oväntat, både positivt och negativt. Vi vet så lite om vad som komma skall, så låt oss göra det bästa av det vi har här och nu. Lev ditt streck, helt enkelt!
 
 
 

Han är det finaste jag vet.

 
I Spannarp har dom minsann en fin gran, till skillnad mot oss här i Bua. Det såg jag idag när jag var där. För en sekund eller två funderade jag seriöst på att stjäla den, men sedan tänkte jag att det kanske är lite charmigt med en ful gran ändå? Så jag lät deras stå kvar och åkte hem till våran. Efter att jag passat Ludvig en stund alltså. Eller ja, passat och passat, jag vet inte om det var så mycket att passa. Jag gav honom lite mat sedan gick jag och la honom i sin säng där han somnade omedelbums, och sedan kom söstra mi tillbaka igen efter sitt ärende. Då sov den lille kärleken fortfarande, vilket han även gjorde när jag åkte hem.
 
Jag hade kunnat stå inne hos honom hela tiden och bara tittat och lyssnat medans han snusade så gott. Jag ser mig aldrig mätt på honom, vare sig han är vaken eller sover. Men det hade kanske varit lite creapy; att stå och stirra på ett litet barn som sover?! Så jag tittade på tv istället. Och sprang in liiite oftare än nödvändigt antagligen för att kika till honom...
 
 

När ful bara är förnamnet.

 

"Om man står här i hallen och tittar på den så är den faktiskt inte sååå ful" sa herr sambo tidigare ikväll. Han syftade på vår gran. En gran som på rätt avstånd och i rätt ljus är fin. Men om man går nära eller om ljuset i taket är tänt, så kan det vara den fulaste jag sett. På riktigt. Om vi har tur överlever den fram till jul i alla fall, för givetvis har den redan börjat barra också.

 

Förutom den fula granen har helgen bjudit på julbord och fest med härliga vänner, soffhäng heeela lördagen med ett avbryt för en promenad till affären när vi blev hungriga, lite julpyntande här hemma, och nu ikväll kyrkobesök där jag lyssnat på fina jullåtar. Bland annat var det en man som sjöng "O helga natt" så himla bra. Tillsammans med kyrkokör, orgel 
och trumpet blev det hela en väldigt mäktigt upplevelse. Tack för rysningen inombords och tack för en fin avslutning på helgen, käre du som sjöng. Harry vare med dig. Amen.
 

Inga träd växer till himlen...
 

Elva nätter före jul.

 
Imorse styrde vi upp ett luciatåg på jobbet; allt enligt tradition att dom som jobbar natten till den trettonde fixar det. Så det var bara att dra på sig ett linne, ett stort leende och sjunga glatt. Vi lussade både för patienter och personal och jag inbillar mig att det var uppskattat.
Narkosläkaren som hade jouren under natten var även han med i vårt tåg, där han agerade stjärngosse. Mitt i sången ringde det på hans telefon och han var tvungen att avbryta för att gå till förlossningen och hjälpa till. Hoppsan hejsan, så kan det gå.
 
Med ynka 4 timmars sömn efter nattpasset släpade jag mig upp vid middagstid idag. Det gör gott så här på kvällen att ta sig upp i tid, men attans så jobbigt det känns där och då. Just idag gick det relativt lätt dock, då jag hade bestämt träff med lillasyster Lina. Det är så himla härligt att hon är hemma igen så att man kan ses nästan precis när man vill. ♥
 
Nu är glöggen i min mugg slut och jag ska ta mig ner i förrådet tänkte jag. Det är dags att utse vilka årets tomtar är som får äran att agera julpynt på Hultavägen. Och till min glädje, men herr sambos sorg, var vi förresten och köpte en gran innan. Herr sambo tycker nämligen att det är väldigt onödigt att betala för en när man kan gå ut och hugga den själv, gratis. Men tidspessimisten i mig säger att vi inte kommer hinna med det, så nu står den ute i garaget och tinar upp lite. I helgen får den komma in i värmen, våran fina jävlar.
 
 

121212.

 
Ungefär en halvtimma innan jag skulle åka till jobbet på utbildning tidigare idag, hörde min chef av sig och sa att den var inställd. Helt plötsligt fick jag istället hela eftermiddagen hemma, vilket jag tog emot med öppen famn. Sömnen inatt har väl inte varit den bästa då det bjudits på rejält ont i munnen och tandköttet. Jag trodde mina visdomständer vuxit färdigt men icke sa nicke. Det verkar vara lite ont om plats för den att komma upp, och frågan är om jag lyckas uthärda detta. Annars får jag helt enkelt ringa tandläkaren.
 
Några större äventyr har det därför inte blivit under dagen. Jag har hållt mig hemma och knaprat värktabletter och pysslat med lite av varje. Jag har bland annat slagit in mina sista julklappar och skrivit julkort. Med lite vaniljkaffe i koppen tittade jag sedan ikapp dom senaste avsnitt av julkalendern, Mysteriet på Greveholm.
 
I förmiddags hade jag invigning av motionsbandet förresten. Det var lite ovant att springa på en sådan liten yta, men jag vande mig ganska snabbt. Jag körde på ett förinställt program som varade 30 minuter, och som varierade hastigheten mellan 3-8 km/h. Sedan sprang jag en liten bit efter det med. Distansen totalt blev väl runt 4 km, vilket kändes som en lagom start med tanke på att jag inte varit ute och sprungit på flera veckor nu. Vi ska nog komma bra överrens så småningom och bli goda vänner, bandet och jag!
 

Dåligt väder spelar ingen roll.

 
I förmiddags styrde herr sambo och jag färden till Kungsbacka. Han skulle besikta bilen så vi passade på att svänga förbi Kungsmässan också, och därmed är jag färdig med mina julklappar för i år. Och vet ni? Jag köpte en till mig själv också. Det är en grej som jag har tänkt på ganska länge att jag skulle vilja ha och idag slog jag till...
 
Eftersom min motivation till att ge mig ut och springa när det är snorhalt och fryskallt ute inte finns, så har jag många gånger tänkt tanken hur bra det vore att ha ett motionsband. Då kan jag ju kombinera utespringet med inne när vädret inte är det bästa. Och då tappar jag helt plötsligt inte det jag byggt upp under en längre period, utan kan hålla igång ändå, inomhus. 
Så idag gjorde jag alltså slag i saken och köpte mig ett. Jag ser det som en bra investering gällande motion och kondition. Imorgon planerar jag för premiär och jag är laddad till tusen!

Life on hold, please wait.

 
Ännu en gång har verkligheten kommit och knackat på och kylan är total. Ibland blir jag så fruktansvärt arg och ledsen. Att livet ska vara så jäkla orättvist för vissa?! Det är svårt för mig att greppa och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Men på något sätt rullar ju allting vidare ändå. Och det måste ju göra det, jag vet. Men ibland skulle jag vilja ha en stopp-knapp att trycka på för att få grepp om allting som händer och sker runt omkring mig.
 
Dagarna som gått har förgyllts med tid tillsammans med nära och kära, vilket alltid får mig att må som bäst. I lördags var vi barnvakt åt allra finaste Charlie. Igår, söndag, var vi hos söstra mi och bakade pepparkakor och gjorde julgodis. Och ikväll har vi varit hos storasyster Anna och firat henne som fyllde år igår. Bara en massa mys med dom allra bästa med andra ord. ♥
 
 
  Mys med lilla, älskade Charlie.
 
 
Julgotte.
(Som lär vara slut innan jul dock...)
 
 
Elmer visade oss sin fina gran ikväll som han hade pyntat med lite smått och gott.
Bland annat en tandborste. Jaa, men why not liksom?
 

Fredag den 7:e december.

 
Idag är ingen vanlig fredag, för idag kommer lillasyster Lina hem från sin resa. Hurra! När jag tänker efter har hon nog landat nu. Tyvärr kunde jag inte möta upp henne där jag lämnade henne sist; på flygplatsen. Men jag hoppas vi ses snart ändå för lite kramkalas, för jag har längtat så mycket efter henne. Det ska bli spännande att höra om hennes äventyr.
 
Med två nätter i bagaget och en tredje på gång, avstod jag kvällsmaten hos herr sambos syster ikväll. Jag kände bara för att vara hemma dom få timmar innan jag ska iväg igen. Herr sambo åkte för ett tag sedan och jag har i min ensamhet precis ätit fiskpinnar och makaroner. En väldigt delikat måltid en fredagkväll får jag lov att säga.
 
Grejen är den att jag var knappt hungrig idag. Jag åt så mycket gott igår kväll som jag fortfarande känner mig mätt på. Vi hade ju julfest med nattgänget från jobbet, och om vi säger så här: grönkålen gick hem. Den fick mycket, mycket väl godkänt. Jag tyckte till och med någon sa att den var det godaste på hela julbordet. Jag sög i mig berömmet likt en svamp och när jag åkte därifrån skickade jag ett sms till svärmor och tackade för hjälpen.
 
Nu ska jag tanka kroppen min med kaffe. Jag är så himla trött så jag vet knappt vad jag heter, så tankandet lär fortsätta natten lång. I över en vecka nu har jag känt mig lite klen i kroppen och knoppen. Det känns som en förkylning ligger och gror men bryter aldrig ut. Atjo, prosit.

 
Fredagsmys på Hultavägen.
 

En tisdag med lite av varje.

 
Det tog ett tag, men under all snö som jag fick skottat bort i förmiddags fanns en bil. Den tog jag en vända till Varberg med för lite julklapps-shopping. Jag har några stycken kvar, men för en gång skull har jag börjat i tid så det känns som om jag har läget under kontroll.
 
En svängom till jobbet blev det idag med, trots att jag var ledig. Lite utbildning samt vaccination stod på schemat. Imorgon ska jag dit igen; första natten av tre. Ett personalmöte samt julfest ska klämmas in däremellan också. Och så den fantastiska grönkålen förstås. Den har blivit hackad ikväll och imorgon ska den stekas. Så himla omständig är den faktiskt inte att göra. Det är väl bara det att det hade varit ganska mycket smidigare att fått gjort alltihop på en och samma gång, men det var lite svårt att få ihop. Så nu fick det bli såhär.
 
Med snön som föll kom faktiskt även lite mer julkänsla till mig. Jag köpte hyacinter och julstjärna idag som jag pyntat med. Och på söndag är det dags för det årliga pepparkaksbaket med la familia. Ett bak som i år dragits ner drastiskt på. En deg blir det, eller jaa en halv kanske efter att vi ätit upp lite?! Det blir säkert alldeles lagom, så slipper mamma stå och baka ut den sista degen helt själv när ingen annan orkar. Pepparkakshuset skippar vi nog i år, däremot ska vi göra julgodis. Jag har hittat två recept som låter spännande; Snöbollar och Julchokladtryffel med pepparkakskross!
 
 

Snöflingor och grönkål.

 
Hej mitt vinterland! Så förvånad jag blev när jag gick upp imorse och såg att allting var vitt ute.
Jag la till lite plustimmar på sovkontot idag, och efter att ha tagit tag i lite tråkiga men ack så nödvändiga saker här hemma, tog jag mig ut i snön i eftermiddags på en härlig promenad. Eller ja, den blev härlig när jag vände och gick åt rätt håll. Innan dess var det mest fryskallt och gjorde ont i ansiktet av den kalla vinden och snön som föll.
 
Det är bara måndag men ändå är hela veckan redan fullbokad. På torsdagkväll till exempel är det julfest med nattugglorna på jobbet som står på schemat. Det är knytkalas och när jag skulle skriva upp vad jag skulle ta med mig var alla enkla saker som köttbullar, prinskorv eller ägghalvor tagna. Så av någon skum anledning skrev jag upp att jag ska ta med mig grönkål. Visst hade jag kunnat gå och köpa en färdig burk och värmt till, men det känns inte riktigt lika aptitligt. Så därför bestämde jag mig för att göra den själv. Det är ju bara det att jag har aldrig i hela mitt liv gjort grönkål någon gång?! Tur för mig att jag har väldigt duktiga och väldigt snälla svärföräldrar som hjälper mig lite på traven. Kvällen har nämligen gått åt till att skölja, rensa och koka sisådär 5 kg grönkål här på Hultavägen. Imorgon ska den hackas och på onsdag stekas. Med facit i hand kanske det inte hade varit helt fel att köpt den där färdiga burken...!?
 
Cirka 10 kg grönkål i vårt kök.
 
 
Vinterfint under promenaden.
 

Sju Sjöar.

 
Nu har vi haft en sådan där lyxig helg igen, herr sambo och jag. Den här gången blev vi bjudna av Stråvalla maskinstation på en härlig och mycket trevlig lördag-söndag. Eller vad sägs om go'fika, årsredovisning för karlarna och chokladprovning för oss respektive under tiden, förfest på 15 kvadratmeter, julbord med god mat och dryck, bad i vedeldad-tunna i flera timmar, övernattning samt en god frukost dagen efter? L som i lyx.
 
Tydligen blir man dock väldigt trött dagen efter när man har badat tunna. Så idag har vi inte gjort något vettigt överhuvudtaget sedan vi kom hem. Vi tände det första ljuset i adventsljusstaken och har kört soffhäng all day long. Jag fick lite ångest faktiskt med tanke på att det var så fint väder ute, men med massor av minus på sovkontot under hela helgen lockade soffan mer och vann matchen den här gången.
 
Så här fint var det när vi gick upp imorse för att äta frukost
vid Sju Sjöar, Öxnevalla.
 

RSS 2.0