I'm driving one of your cars.

 
Förutom ett besök hos frisören i Varberg idag hann jag med lite annat smått och gott. Bland annat tog jag en sväng in på Systemet och köpte lite dryck inför helgens tjejfest. Dessutom fick jag ordnat födelsedagskort och en styck dop-present. Check!
 
Då herr sambo och Jarmo håller på med service av Volvon jag brukar köra annars fick jag låna svärfars bil idag. Det är också en Volvo, men ingen automat som jag är van vid. Snacka om lite kängurukörning i början innan jag kom in i det där med att behöva växla. Min fasa var rondellerna; att behöva stanna och sedan komma iväg igen utan att få kärringstopp. Men jag oroade mig i onödan för allt gick fint, även om jag kanske skuttade fram lite emellanåt. Haha!
 
Det gick även utmärkt att parkera!
 

Jag vet något som du inte vet.

 
Ska man skratta eller gråta när man lagt ut ett antal hundralappar hos frisören på klipp och färg; och ens sambo inte ens märker något när vi ses?! Nåja. Jag är väldigt nöjd med resultatet i alla fall, trots att han inte såg det. Välsignad vare min frisör som fick bort den inte så snygga utväxten och dom ganska slitna topparna.
 
 

You get what you give that much is true.

 
Tjejfest kombinerat med 30-årsfirande. Kräftskiva. Logdans. Tårtkalas. Söstra mi 30 år. Lillasyster Sandra 21 år. Systersonen Elmer 5 år. Inbjudan till fest hos en tjejkompis på Valhall. Kalas med gamla jobbet. Sigges Loge. Barndop gånger två. Och så slänger vi in lite jobb utöver det; och vips så har vi ett ganska fullspäckat schema under helgerna framöver.
Joråsåatte... är det någon som vill ses får jag nog be er återkomma om ett par månader!
 

Spring i benen.

 
En långpromenad var vad jag ställt in mig på tidigare ikväll. Den slutade dock med en hel del inslag av spring, vilket kändes riktigt skönt i kroppen. 5 km visade stegräknaren när jag kom hem, men jag vet inte hur pålitlig den är då den är inställd på stegen när jag går. 50 minuter var jag ute i alla fall så det kanske stämmer någorlunda bra ändå?
 
Jag har faktiskt saknat att springa och har nu lovat mig själv att försöka ge det en chans igen. Det återstår att se om jag får någon springkamrat eller ej. Steve, en kille här i Bua, och jag bestämde på en kräftskiva för ett antal veckor sedan att på måndag klockan 17:00 går startskottet. Då vi ska ses på slingan. Minst ett varv ska vi ta oss runt och sedan ska vi försöka springa en dag i veckan. Något säger mig att jag kanske får skicka ett sms och påminna honom om detta, då han kanske inte riktigt var i sina sinnes fulla bruk när vi bestämde det...
 
 

It's not a good sign.

 
Det här med att behöva ändra timern på lamporna så att dom börjar lysa betydligt tidigare är ett riktigt tråkigt tecken på att det börjar bli höst tycker jag. Nu börjar den där perioden snart då det är mörkt när jag åker till jobbet, mörkt när jag kör hem, mörkt när jag lägger mig, mörkt när jag vaknar. Synd att jag inte har någon semester kvar att ta ut för då hade jag lagt den på en vecka till solen när det är som värst; ljusterapi eller vad kallas det?
 
Hej förresten. Man skulle nästan kunna tro att jag var lite väl i gasen i lördags och sedan inte har orkat med mig själv. Om det är sanning eller ej får man själv avgöra. Men roligt hade vi i alla fall. Förfest här med vänner och sedan Bodegan och Societén. Avslutningen på kvällen kunde varit betydligt roligare. Screw you, Varbergs taxi säger jag bara. Att stå ute i hällregn och vänta i en evighet var inte det roligaste vi gjort i våra liv, men hem kom vi till slut i alla fall.
 
Om en liten stund åker jag och jobbar min andra natt av två - på hela den här veckan. Sedan är fröken Nilsson minsann ledig tills på måndag igen. Vilken vardagslyx! Det ska bjudas på lite smått och gott dessa lediga dagar, bland annat klipp och färg på torsdag samt tjejfest för/hos söstra mi och Elin på lördag.
 
Nu blir det en kopp kaffe och inspektion av om det verkligen var så att jag hörde rätt; att herr sambo tände en brasa i källaren. I så fall är det ännu mer hösttecken för den har vi inte eldat i på evigheters evighet!? Hua...
 

Eviga velande.

 
Inte nog med att söstra mi och jag har velat som tokar om vad vi skulle göra idag; nu börjar vännerna göra detsamma. Och jag orkar i ärlighetens namn inte lägga ner 28 sms på att försöka locka med någon ut som uppenbarligen inte vill det. Säg bara ja eller nej, för tusan. (Säger hon som lever med beslutsångest konstant.) Nåja. Bästa H och hennes Mikael är på väg hit nu i alla fall. Och så kommer Tobbe trollkarl om en stund. Det blir förfest här och sedan åker vi till Varberg. Societén eller Bodegan blir det, kanske bägge delar till och med. Bodegan har bartömning idag och det vore ju ofint att inte dra sitt strå till stacken så att säga...
 

F som i fredag.

 
Och f som i fri hela helgen! Så här gött med fredag har det nog inte varit på länge. Veckans arbetspass är över. Ikväll tog vi med oss Mattias i pärlan och styrde färden till Varberg för pizza och öl. Och som avslutning blev det en Irish coffe nere på Campus.
 
Imorgon är det lördag och vad som händer då är än så länge oklart. Jag tror kanske att jag lyckades locka med mig Mattias till Societén på kvällen. Lite goda drinkar och ett par fula dansmoves hade varit på sin plats tycker jag allt!
 
Kanske att jag slår till på den här klassikern på dansgolvet om det blir utgång imorgon!?
 

Raindrops keep falling on my head.

 
75 meter. Ungefär så långt hann jag på min promenad i eftermiddags innan himlen öppnade sig och regnet kom. Jag hade funderingar på att vända tillbaka hem igen men valde att fortsätta min vandring. Vid ett tillfälle när jag inte trodde att det kunde regna mer så var det precis vad det gjorde. Svar ja; jag kände mig som en dränkt katt. Men den vinner som är trägen och istället för att bli bitter fick jag spring i benen. För första gången på länge sprang jag. Inte långt och inte så fort, men jag sprang! Och i samma stund kikade solen fram igen.
 
Efter en dusch i regnet blev det också en dusch här hemma; dock en vanlig sådan. Sedan körde jag "hem" till Thårstorp och hälsade på mamma en stund. Jag visste att söstra mi och Ludvig skulle vara där med, så jag slog två flugor i en smäll och passade på att lämna över ett par höstkläder till lilleman som jag shoppade i Varberg igår.
 
Regnpromenadspringet som gjorde mig "lite" blöt, därav den roade blicken.

 
  Höstkläder till Luddis.
 

Köp fyra stycken, få åtta.

 
För 6 år sedan träffade jag en alldeles nyfödd Engla; dotter till Bella. Idag träffade jag henne igen för första gången på alla dessa år. Vi tre sågs i Varberg idag för en fika och en massa prat och bus. Snacka om att tiderna förändras. Mycket har hunnit hända på alla dessa år och ändå kändes det som om dom minnen vi pratade om lika gärna kunde skett igår?!
 
När jag sagt hejdå till Engla och Bella mötte jag upp lillasyster Lina. Fina, brunbrända lillasyster Lina. Hon har varit på Cypern en vecka och kom hem igår. Vi kikade lite i affärer och sedan åkte vi till Mastvägen. Där skulle vi beställa pizza till kvällsmat åt oss plus pappa och en vän till honom. Vi blev dock lite förvånade när vi kom hem och inte en enda av pizzorna vi fått var vad vi skulle ha, så det var bara till att köra tillbaka igen och hämta hem rätt. Och helt plötsligt hade vi åtta stycken istället för fyra, plus ett antal drickor som vi fick på köpet.
 
Vi smakade förresten på en av pizzorna vi fick med som var fel. Vad sägs om blandningen chèvre, valnötter, ruccola, honung och mozzarella? Jag kan tala om att den inte var särskilt god. Den smakade som svett luktar, typ.
 
                                                       

Shop until you drop.

 
Om vädret hade tillåtit hade bästis-H och jag kört på strandhäng idag men det var väl lite sisådär med den saken, så istället åkte vi till Kungsbacka. Vi besökte både Freeport och Kungsmässan för lite shopping och fika. Som vanligt när jag egentligen inte ska ha något speciellt hittar jag en massa fint och en del utav det fick följa med mig hem. Förutom lite vardagskläder köpte jag mig ett par skor på Stadium till jobbet. Det är faktiskt ganska viktigt med ett par bra skor om man kör 10-timmarspass känner jag. Och jag har aldrig investerat i ett par under alla dessa år jag jobbat, så nu var det minsann dags! //Mogen_tjej_85
 
 

Recept på en bra söndag.

 
Helgens arbetspass är över. I eftermiddags drog jag med mig herr sambo och Mattias in till Varberg; kebabtallrik på Hamnpaviljongen där ölen idag byttes ut till en starkare variant, minigolf som jag vann samt en god glass från Kulingen. Och nu avrundar vi den här kvällen med en film och soffhäng. Sämre dagar har jag nog haft i mitt liv!
 
 

Make a wish.

 
Just ikväll önskar jag att någon skulle ringa och säga "Carolin, du behöver inte komma och jobba inatt." Då hade jag snabbt som attan bytt ut den här till en starkare version och sedan hade jag suttit på vår altan hela kvällen lång och bara njutit av det underbara vädret.
 
 

Små och stora kärlekar.

 
När jag får vara tillsammans med människor som jag tycker om mest av allt mår jag bra. Dom senaste dagarna har till min förtjusning bjudit en del på den varan. I onsdags hade jag besök av fina söstra mi och bäste Luddis. Vi var ute på en svettig promenad i solskenet, fikade med jordgubbar och åt kvällsmat på altanen. Och igår träffade jag bägge mina bästisar under dagen/kvällen. Först var jag hos Linda G och hälsade på henne och familjen. Vi satt ute i trädgården hela dagen och myste, pratade, fikade, grillade korv. På vägen hem passade jag på att svänga jag förbi H för lite catch-up. ♥
 
Mys med fina lilla Älva igår som somnade gott i min famn.
 

My heart just wants to scream.

 
Det är konstigt hur livet sakta maler på, även fast saker sker som får tiden att kännas som om den stod stilla. Man går liksom omkring i någon sorts dimma och undrar om det som hänt verkligen är sant. Men det har hänt. Och det är sant.
 
Ibland är det som om all ångest han måste bära på flyger över mig. Den kan komma precis när som helst och när det händer är det med en kraft som gör att det suger till i magen och samtidigt börjar hjärtat slå hårda och snabba slag, en klump i halsen växer och det svartnar framför ögonen. Stackars honom tänker jag, även fast man kanske inte får tycka det enligt vissa. Men jag kan ändå inte låta bli. Tänk dig själv att lära sig leva med att man faktiskt har varit vållande till en annan människas död. För så är det. Cyklisten som blev påkörd av honom i lördags dog av skadorna dagen efter.
 
En solig dag som den här tänker jag på henne, även fast jag inte vet vem hon var. Men jag tänker ändå på henne. Och jag tänker på hennes anhöriga, släkt, vänner. Hur lång tid kommer det dröja för dom innan dom kan njuta av en vacker morgon som den här igen? 
 
Vid några tillfällen har jag klandrat mig själv. Varför märkte jag inte att han körde iväg? Hade jag vetat vad han tänkte göra hade jag försökt hindra honom. Visste någon annan att han stack? Och försökte dom i så fall stoppa honom? Hade jag fått spela om partiet, om jag fått en ny chans, hade jag gjort allting annorlunda. Det hade vi alla som var där den kvällen.
På något sätt är det ändå en tröst i sig; att vi har varandra. Vi var ändå ett gott gäng som var tillsammans den kvällen. Det är människor jag tycker om och bryr mig om, och jag tror och hoppas att dom känner likadant för mig.
 
Som alltid när livet väljer att svikta lite finns det dom som försvinner totalt. Dom som inte hör av sig överhuvudtaget, trots att jag vet att dom vet vad som hänt. Det känns konstigt. Men å andra sidan är jag inte särskilt förvånad, för det är nästan alltid samma människor som väljer att fly när verkligheten kommer och knackar på dörren. Och sedan kommer dom tillbaka igen efter ett tag. Men jag klandrar ingen. Alla tacklar vi livets öden på olika sätt.
 
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer."
 

Don't drink and drive.

 
Under åren herr sambo och jag varit tillsammans vet jag inte hur många gånger jag påpekat att jag absolut inte gillar när folk kör på fyllan. Tyvärr händer det titt som tätt här omkring. Det spelar ingen roll att man "bara" ska köra moped hem på en väg som inte är så trafikerad, oavsett om man tagit 2 öl eller 17. Man sätter sig inte och kör när man druckit alkohol. Punkt. Jag har även sagt att jag nog inte bryr mig så mycket om den som ändå är så korkad och sätter sig och kör, men grejen är att du vet aldrig vad du möter. Lägg hellre ett par hundringar på en taxi för att komma hem säkert och för att inte äventyra andra oskyldiga människors liv.
 
Igår var vi på kräftskiva hos Erik och Emma ute i Videberg, vid Ringhals. Det var en så jäkla rolig kväll med underbart väder, god mat och dryck, fina vänner, många skratt. I alla fall fram tills det som absolut inte får hända hände. Stämningen dog ganska bra efter att vi fått reda på vad som inträffat. En kille som var med på festen hade tagit en moped för att åka och hämta en annan kompis i Bua. Han hade druckit. En hel del. Och på vägen krockade han med en cyklist. En människa som nu ligger med livshotande skador på Sahlgrenska. Jag finner inte ens ord för denna obotligt dumma jävla grej. Jag blir bara förbannad så fort jag tänker på det. Och tro mig, det gör jag, mest hela tiden.
 
Jag vet inte vad jag ska skriva mer om saken, än att jag hoppas att alla andra som gjort precis samma sak nu lärt sig en jäkla läxa. För det kunde lika gärna varit någon av dom.
 

Euphoria.

 
Finns det något finare än bröllop? Att två människor fattar ett sådant stort beslut är fantastiskt. Min kollega gifte ju sig igår och oj, så vackert det var. Och vad kan vara mer passande än att gå ut till tonerna av "Euphoria" på orgel?! Mäktigt.
 
 

Men du sover ju, du hör ju inte på.

 
Plötsligt en dag händer det kanske att jag lyckas ta mig upp i tid efter att ha jobbat och är ledig. Den dagen var inte idag i alla fall. Tre nätter sätter sina spår och jag varken orkade eller ville lämna den goa' sängen när klockan ringde. Istället sov jag en stund till. Och lite till. Och en liten stund till. Sedan, sedan gick jag upp.
 
Jag kan med glädje berätta att hjärnan följde med mig till jobbet dom två andra nätterna jag gick dit. Den första hade jag ju tydligen lämnat den hemma. Det är tur att mina kollegor låter mig vara lite ny och vilsen i pannkakan emellanåt. En utav dom ska faktiskt gifta sig imorgon, på tal om något helt annat. Hon är även granne till pappa och hans fru, så vi tänkte gå och skåda brud tillsammans. Note to myself: glöm inte näsdukarna.
 
Men först ska det firas fredag. Det gör vi tillsammans med bästa Tommie och Anja och deras två pojkar ikväll. Lite god mat och dryck står väl på schemat skulle jag tro. ♥
 
 

Baby, there's a shark in the water.

 
Äta, jobba, sova. That's the life of a nattuggla. En natt är gjord, två återstår. Förhoppningsvis tar jag med mig hjärnan till jobbet ikväll. Igår glömde jag den nämligen hemma tydligen. Att ha en massa saker snurrandes i skallen leder till att man glömmer bort hälften av vad man skulle göra, det upptäckte jag natten som var. Inget allvarligt inträffade men jag känner ändå att på en arbetsplats som min krävs det att man är på topp och inte gör onödiga misstag.
 
Min obotliga trötthet tycks inte vilja ge med sig. Jag känner mig helt tjock i huvudet och hade jag bara fått kunde jag nog somnat när som helst, var som helst. Det kanske är dags att börja ta tag i livet litegrann igen; försöka börja träna lite smått. Då blir jag piggare och gladare, det vet jag. Jag måste bara hitta lusten till det först. Ingen som har lite motivation att bjussa på??
 

När katten är borta dansar råttan på bordet.

 
Kaffe, kaffe, kaffe och så lite kaffe till. Det verkar dock inte hjälpa mot min hysteriska trötthet som flugit på mig. Redan igår anlände den och jag gick mest omkring och gäspade hela dagen kändes det som. Jag fick i alla fall åkt iväg och träffat bästis H över en fika och massa catch-up. Sedan åkte jag hem och tog vara på min ensamtid under kvällen.
 
Herr sambo jobbade natten som var så då passade jag på att krypa upp i soffan och se filmer som han nog inte skulle varit så noga med att titta på. En skål popcorn fick därför bli mitt sällskap istället. Först hyrde jag "Like crazy" som var en romantisk drama och därmed bjöd på en del tårar. "The bounty hunter" blev det sedan; en gratisfilm vi hade på tv'n. En romantisk action-komedi som var helt okej. Och till sist såg jag även "Sammy's adventures" som var en animerad familjefilm. Jag älskar sådana filmer!
 
Och tänka sig, idag är jag också alldeles ensam. Jag och tröttheten. Vi ska snart sticka ner till affären och handla lite inför kommande nätter på jobbet. Ikväll är det dags igen och den här gången har jag tre nätter framför mig.
 
 

L som i Ludvig.

 
Inte visste jag att det skulle vara så känslosamt när lille Luddis döptes igår. Ett antal gånger under dagen fick jag torkar bort dom små tårarna som kom för att jag blev rörd. Mest var det för att andra blev rörda - då blir jag också väldigt lätt detsamma.
 
Dagen var enligt oss, nyblivna faddrar, helt perfekt. Ludvig Bertil Karlsson skötte sig fint i kyrkan och var på ett strålande humör. Prästen var lättsam och allting gick bra för oss: dopvattnet spilldes inte ut och dopljuset slocknade inte. Efteråt bjöds vi på massor av god mat och dryck i Spannarp och tårtorna som mamma och jag ansvarade för till kaffet blev mycket väl godkända. Solen sken och allting var precis så bra som det bara kunde vara! ♥
 
I fortsättningen ska vi be för älskade Ludvig varje dag och... eller nähe. Det där kanske inte riktigt är vår melodi. Jag hittade den här texten på barndop.nu och tycker den var så himla bra:
 
Så här skriver Svenska Kyrkan: ”Fadderns främsta uppgift är att vara ett stöd för barnet i dess fortsatta liv, att komma ihåg barnet på dopdagen och födelsedagen, hjälpa barnet förstå vem Gud är och vad dopet betyder. Faddrarna kan också fungera som hjälp och stöd till föräldrarna efterhand som barnet växer upp. Det är bra om faddrarna kan bli barnets förebedjare. En fadder ska vara döpt och helst också konfirmerad.”
 

Känns den beskrivningen stor och svår och obekvämt religiös? Tänk så här: även om det svårt att föreställa sig det så kommer den här lilla rara bebis-gossen förmodligen att växa upp till en tvåmeters-tonåring med 44 i skostorlek snabbare än vi anar. Kanske kommer tonårstiden att bli stormig, vem vet? Kanske kommer det en tid då mamma och pappa inte står så högt i kurs. Hur värdefullt är det inte då om det finns en annan vuxen person i barnets liv som känner barnet sedan han eller hon var liten och som barnet har förtroende för. Någon som har lovat att alltid ställa upp, alltid ta sig tid, och alltid finnas där för en om man vill ha stöd. En räddningsplanka när tillvaron stormar. Tänk om man lyckas bygga en relation som blir så stark och full av tillit att faddern blir en samtalspartner om de stora livsfrågorna! Och snarare än ”kristen fostran”; tänk etik och moral och civilkurage, integritet eller vägval i livet. Något av en sådan roll kan en fadder ha som målbild. Det vore stort.


Där kan vi segla på molnen tillsammans.

 
Fredagen den 3:e augusti, det vill säga igår, går nog till historien för en av dom roligaste kvällarna den här sommaren. Vi började med lite grill och förfest hos Markus i Väröbacka. Sedan kom Tobbe trollkarl och hämtade oss med sin lilla racer och körde oss till Varberg. Där var det Societétsparken som gällde: Eldkvarn och Nationalteatern stod på schemat. Och vilket ös dessa gubbar bjöd på. Nationalteatern var riktigt, riktigt bra. Kul att ha sett dom live!
 
När musiken tystnade i parken gick vi in fortsatte festen där. Det var tyvärr lite tomt på folk, men dom som var där var kul att se. Träffade på en hel del känningar faktiskt för en gång skull. Dom andra gångerna jag varit ute har det varit alltför många okända ansikten.
 
Jag har väl kanske haft bättre dagar i mitt liv än just den här idag. Men det går ju över som tur är. Lite god mat i magen kan nog göra susen. Det ska vi få om en stund hemma hos Gabbe och Åsa som bjudit dit oss på grill. Det blir en lugn afton för vår del då det är en stor dag imorgon. Lille fina Luddis ska ju döpas! ♥
 
 

Those were the best days of my life.

 
Jag var ju lite upptagen med att leva livet för ett par veckor sedan, och uppdateringen här blev lidande för det tyvärr. Det hände faktiskt ganska mycket roligt och galet under den tiden och så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte skrev om det då. Nåja. Det är lätt att vara efterklok. Lite bilder på en del av sakerna jag sysselsatte mig med kommer här i alla fall:
 
 
God mat och 123 Schtunk med lillasyster Lina, 18/7.
 
 
Utgång med bästis på Societén, 19/7.
 
 
Top Cats på Societén, 20/7.
"God, saftig och dryyyyg"
 
 
Wild West i Halmstad med svärföräldrarna + svägerskan & Christian, 21/7.
 
 
GALEN utgång med lillasyster Lina på Oscars, 23/7.
"Alla ska med! Huesvagn forever!"
 
 
En älgko som blev lite irriterad på mig (när jag kom emellan henne och hennes kalvar)
och därför jagade mig, efter utgången med lillasyster.
"Jag skulle ju bara ta ett kort... och kanske klappa den lite!?"
 

Go'fika.

 
Det här med att vara ensam hemma är inte riktigt min grej. Vilken tur att jag har en fin söstra mi med familj som lät mig komma och hälsa på en stund i afton. En god fika, lite prat och mys med allra finaste Ludvig räddade min kväll. Tack för att ni finns. ♥
 
 

RSS 2.0