Ledin Showtime.


En tågresa till Gbg där konduktören tyckte att jag borde fått betala halva priset för min biljett då jag bara satt på ett halvt säte. En fin middag på Lilla London på Avenyn: fläskfilé Oscar, ett par goda glas vitt vin, en god Irish coffe. En suverän show på Rondo av och med Tomas Ledin. En Johan har jag kär, men en del av mitt hjärta kommer alltid slå för Tomas. Vilken underbar torsdagkväll! ♥



Organiserat kaos.


"You pretend it doesn't bother you, but you just want to explode" sjöng Metallica när jag haltade hem från slingan tidigare ikväll, och det kunde inte ha stämt bättre just då. Det är bara att konstatera: jag måste antagligen värma upp med ett varv gång innan jag ger mig på löpningen. Ikväll var jag otålig och ville springa med detsamma och det gick ju som det gick. Faaaan!

Dagen i övrigt har varit bra. I förmiddags körde jag till Ullared och Gekås en sväng. Jag tyckte inte jag handlade något särskilt men ändå gick pengarna åt. Ett par gardiner fick jag med mig hem i alla fall och dom har jag kämpat med nu ikväll. Jag tänkte att dom skulle få hänga i fönstret där vårt nya bord ska stå så småningom. Just nu ligger det färdigskruvat men upp- och ner. Det finns inte en chans att jag lyckas vända det själv så det får vänta tills imorgon då min starke sambo är hemma. Han skruvade ihop skänken igår och jag gav mig på stolarna. Hade vi vetat vilket jobb det var med den saken hade vi nog beställt möblerna färdigmonterade tror jag. Och hör här då: hur troligt är det att när du ska skruva ihop åttonde och sista stolen, så stämmer inte en av delarna, så du kan inte sätta ihop den som du ska?! Mycket osannolikt men högst troligt om du heter Carolin Nilsson. Mio skulle beställa hem en ny del som vi kan hämta senare i veckan.

Mitt upp i allt kaos ska jag alltså byta gardiner också. Det är så jäkla typiskt mig; jag kan inte fokusera på en sak utan allt ska ske samtidigt. Dom nyinköpta gardinerna är på plats, nu är det bara resten kvar. Jag vill sätta upp mina gråa öljettgardiner jag hade i lägenheten. Dom skulle passa väldigt bra i vardagsrummet tror jag nämligen. Men det får bli ett projekt tills imorgon, för nu orkar jag faktiskt inte mer utan säger tack och hej för den här gången.







Party in my head.


Vilket underbart väder det är ute! Synd att jag har sovit bort hela dagen, men det är ett måste om man har jobbat och ska jobba igen. Nu är det sista natten av tre och sedan är jag ledig igen.

Vi gick ner till affären innan, så lite av det fina vädret fick jag i alla fall. Jag hade gärna gått en längre promenad, men Johan är döende idag så det gick absolut inte. Stackars, stackars honom som var på fest igår kväll och inte kom hem innan 04:30 imorse. Om ni bara visste hur synd det är om honom idag. Eller också inte!?? Det är ju ganska självförvållat om man säger så, även fast det är lätt att skylla på att Bertil i Derome ville snapsa whiskey och att Jonny-rocker hade med sig Jägermeister. Det här är nog enda fördelen med att jobba natt en lördag folk; man kan gotta sig lite över hur dåligt många andra mår idag!

Innan jobbet kallade på mig igår hann vi med att fira mosters favorit som fyllt 4 år. Vi bjöds på väldigt god paj och en lika god tårta. Det är ju bara så himla tråkigt att behöva lämna dom man tycker om så mycket för att behöva åka och jobba, men that's life. Jag är van vid det här laget.


En liten, liten Elmer och jag för 4 år sedan. ♥


Gammalt men ej glömt.


Tidigare idag bestämde jag mig för att lägga över lite ny musik på min mp3. Jag har nämligen tröttnat rejält på låtarna som finns där. Men istället för att leta musik fastnade jag i en massa gamla kort och filmer, som jag har sparat på hårddisken där låtarna också ligger. En resa från 2005 - 2010 har jag gjort och herrejisses som jag har skrattat! Vilka undebara (och mindre fina) bilder jag har liggandes där alltså. Och filmerna ska vi inte tala om. Snacka om guldgruva!

Med andra ord: kom inte och mucka med mig, för då kanske jag råkar lägga ut en film... Haha!
Eller "muppa" som lillasyster Sandra sa då hon var liten. Det var en kille i skolan som var taskig och elak mot henne, så jag lärde henne vad hon skulle säga till honom: "Mucka inte med mig, för muckar du med mig så muckar du med min syster, och muckar du med min syster så muckar du med döden." En dag kom hon hem med ett stort leende på läpparna och berättade att hon hade sagt precis som jag lärt henne: "Muppa inte med mig, för muppar du med mig så muppar du med min syster, och muppar du med min syster så muppar du med döden..."





Victory.


7,5 km totalt - känn på den jäkla högerben som gjort så ont dom senaste veckorna! Idag kunde jag inte hålla mig längre, fixade inte att sitta still mer, så jag gav mig iväg. Först tog jag ett varv promenad som uppvärmning, därefter sprang jag tre och så avslutade jag med ett varv gång. Man ska väl inte ropa hej kanske, men just nu känns det som I'm back on track och det känns jäkligt gött! Jabadabadooo! Jag tror minsann det var mammas kålpudding till middag som var den magiska ingrediensen. Fina, bästa mamma. I love you. ♥




Oh, aj aj aj aj, buff.


Inte nog med att jag heter Carolin och har ögon av porslin, jag har även problem med mina öron. Jag är ett typiskt så kallat öronbarn. Öron- näs- och halsmottagningen på sjukhuset i Varberg var som mitt andra hem när jag var yngre. Cirka 2 gånger/år fick dom söva ner mig för att kunna göra något i mina öron, för jag vägrade då jag var vaken. Nu har jag inte behövt gå dit på ett antal år, tack gode Gud för det, men nu verkar det kört igen. Sedan ett par dagar tillbaka är mitt högra öra kaputt. Något är fel, väldigt fel. Men livrädd som jag är så avvaktar jag nog tills efter helgen och ser om det blivit bättre. Om inte får jag ringa in och be om en tid. Jag får nog även be min älskade mamma att följa med och hålla mig i handen i så fall. Hon är nog den enda som förstår vad jag gått igenom under åren. Hon och min Nalle som så troget alltid följt med mig... ♥




Grodjakt.


Den här veckan består av jobb, jobb, jobb och... gissa!? Jepp, lite mer jobb. Jag har gjort en natt och har två kvar, sedan jobbar jag hela helgen lång: fredag, lördag och söndag.

Förutom underskörska kan jag nog lägga till jägare som titel förresten, i alla fall efter natten som var. Inte mindre än 3 stycken slibbiga grodor fick jag jagat ut. En utav dom var riktigt läskig och hoppade galet högt. Jag själv hoppade nog minst lika högt samt gapade som en tok. En av mina gubbar skrattade ganska gott åt mig vill jag lova. Det är ju skönt att man kan bjuda på sig själv?!

Just nu sitter jag och tittar på dom ensamma föräldrarna på tv. Jag själv är också ensam ikväll. Visst längtar jag lite efter min sambo men det är ganska skönt att vara själv hemma ibland också. För någon månad sedan var det bland det sista jag ville vara, men det har ändrat sig igen. Skönt!


In a moment like this.


Efter att ha tryckt på snooze-knappen ett antal gånger imorse (8 gånger för att vara exakt) så tog vi oss upp ur sängen. Sedan körde vi in till Varberg en sväng där vi förmiddagsfikade lite på Veras. En liten svängom till Systemet blev det också där jag passade på att bunkra upp med ett par Tre Apor; vitt vin i baginbox för den som inte vet. Det är faktiskt det jag dricker mest nu för tiden, om jag dricker. Vitt vin alltså. Öl smakade bättre förr och hemmagrogg på typ Vodka och Sprite är inte riktigt min grej. En god drink är aldrig fel dock. Synd att man inte blandar till det så ofta bara.

Ikväll verkar det inte som om att det ska blandas något alls. Det ser ut att bli en lugn hemmakväll framför tv'n. Johan pratade om tacos men det är jag inte alls sugen på. Jag är faktiskt inte ens sugen på att "bara vara hemma" om sanningen ska fram. Jag är mer laddad inför fest. Men ingen annan verkar på så då får jag väl lägga ner den planen. Å andra sidan är klockan inte så sent än så mycket kan hända...

Det hände förresten saker på kontot idag då vi besökte Mio i Varberg. Vi var ju där för ett tag sedan och kollade på bord och stolar, och idag gjorde vi slag i saken. Det blev det som vi funderade på sist. Dessutom bestämde vi oss även för en skänk i samma serie. Det kommer nog bli kanon tror jag. Om cirka 1 vecka får vi möblerna:




Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.


Varför ska tiden alltid gå så fort när man gör något man tycker är roligt?! Det känns som om att någon knäppte med fingrarna och så var konserten med Håkan över. Världens bästa Håkan. ♥

19 500 personer var vi tydligen som hade samlats för att se och höra honom på Liseberg ikväll. Det är ju galet mycket folk alltså. Jag tycker det är lite jobbigt att stå och trängas med en massa folk så jag går ofta inte så långt fram på konserter. Just ikväll kom vi inte särskilt långt fram men ändå tillräckligt. Vi hade bra platser, ända tills ett gäng lite överförfriskade och mycket irriterande grabbar kom och ställde sig bakom oss. Jag förstår inte grejen med att bara förstöra för alla andra?! Väldigt många runtomkring blev förbannade på dom, men det skrattade dom bara bort givetvis. Jag försökte låta bli att bry mig men hela tiden fick man ändå ha lite koll på dom, vilket resulterade i att man inte riktade all uppmärksamhet mot scenen. Synd, väldigt synd.

Håkan var som alltid magisk. Hans musik får mig att må bra och hjärtat tar ett extraslag av glädje. Första timman körde han bara den senaste plattan från början till slut. Den har jag inte lyssnat på överdrivet mycket, så det var först andra timmen som det exploderade kändes det som. Då kom gamla godingar som "Känn ingen sorg för mig Göteborg", "Kom igen Lena" och "Ramlar". Låtar som man kan utantill om någon så skulle väcka än mitt i natten och be en sjunga - baklänges!




Längtan bor i mina steg.


Jag har myror i brallan, svårt att sitta still. I magen bor det fjärilar. Det känns som julafton och jag är ett litet barn som bara väntar på att få öppna mina klappar. Snart är det äntligen dags!




15:e september 2011.


Alldeles nyss kom vi hem efter en mycket trevlig afton i Thårstorp. Ikväll har vi firat lilla lillasyster Sandra som fyller 20 år idag. TJUGO ÅR! Vad hände där liksom?! Helt plötsligt är hon ingen tonåring längre. Fast i mina ögon kommer hon alltid vara liten. Lilla Sandor. ♥

Det är inte bara Sandra som firar födelsedag idag, utan även vår favorit Elmer. Han fyller 4 år och jag ringde och grattade honom och tidigare idag. Han hade dock ingen större lust att prata med mig, för det var så många som ringde idag tyckte han. Gos! Honom ska vi kalasa för nästa helg.

Jag tänkte göra ett försök och gå och lägga mig nu. Det är ju en dag imorgon med, som det så fint heter. Mina planer för dagen är få. Möjligtvis ska jag plantera ett par blommor som jag köpte i måndags. Dom har blivit ståendes då jag inte velat att dom skulle blåsa sönder i allt stormande. Förhoppningsvis lugnar det ner sig imorgon? Såg i tidningen imorse att det skulle bli fint väder imorgon. Vi får tro att det stämmer. Fast det skulle inte förvåna mig om det börjar regna lagom till kvällen. Då ska jag till Liseberg och dom tre gångerna jag varit där tidigare i år har det regnat...




Trasig.


Förra veckan när jag sprang fick jag ont i mitt ben. Det gick dock över efter ett par dagars vila, så igår gav jag mig iväg till slingan igen. Redan under första varvet började samma känsla komma tillbaka igen, men jag fortsatte springa ändå. Andra varvet fick jag sedan släpa mig runt för det gjorde så himla ont. Varje gång jag satte ner foten blev smärtan värre och värre, och när jag väl tagit mig hem var jag så sjukt besviken. För självklart kändes det som "jag-kan-springa-till-världens-ände" i kroppen annars. Viljan och styrkan fanns där, men benet satte stopp.

Med facit i hand var det nog inte så smart att ge sig på det andra varvet, för idag har jag ännu mer ont. Jag har bara så svårt att förstå varifrån smärtan kommer egentligen. Om jag gör övningar där jag stretchar rumpan så gör det galet ont och då även på insidan av låret, tror jag. Ändå känns det som att det gör på utsidan av låret, lite längre ner än höftkulan liksom. Och så i vissa lägen smärtar det ända ner till foten. Det känns nästan som en låsning. Jag funderar på om det kan vara en nerv som ligger i kläm någonstans? Hur som helst - det gör jäkligt ont!


Happy birthday.


Idag är det ingen vanlig dag, för det är min systers födelsedag. Fina, fantastiska söstra mi. Hurra! Jag tror att det var när jag började åttan som vi fick i uppgift att skriva en bok om någon. Det var valfritt om vem men som förslag gavs antingen en förälder eller en mormor till exempel, som hade lite att berätta om sitt liv. Men jag, jag valde minsann att skriva om min älskade storasyster. Hon var ju den jag såg upp till. Så har det alltid varit - och är än idag. Hon är grym, min syster. ♥


Ikväll ska hon firas då vi är ditbjudna på kalas. I ärlighetens namn funderar jag på en powernap nu så jag orkar med detta. Jag är så trött att jag snart trillar av stolen. Natten som gick bjöd inte på den bästa sömnen och dessutom var jag uppe ganska tidigt imorse. Jag hade nämligen bokat klipp- och färg hos min frisör in the city. Så nu är håret lite, lite kortare och ganska mycket mörkare än tidigare. Höstfint skulle jag vilja kalla det. Men smakar det så kostar det och jag insåg idag varför jag inte går dit så ofta som jag kanske skulle vilja. Ett par gånger om året brukar jag unna mig lite färg, annars är det enbart klipp som gäller.




Låt oss gå och fiska.


Igår gjorde jag pinsamt lite under dagen. Möjligvis plockade jag ur diskmaskinen på sin höjd, jag minns inte riktigt. Fram emot kvällen blev det lite bättre dock. Då var vi hos svärmor och åt söndagsmiddag: porterstek, kokt potatis, sås och gelé. Efter en god kopp kaffe också åkte Johan och jag till intaget vid Ringhals, tillsammans med hans syster Anneli + pojkvännen Christian. Dom tre fiskade en stund innan mörkret slog till. Jag satt mest och njöt av den friska luften och att se ut över havet. På långt håll såg jag en saknad vän i en båt. Det gjorde ont i hjärtat, då jag inte träffat honom sedan i våras någon gång. Livet är så dumt ibland.







Från ett fönsterlöst rum.




Du som var säker på det mesta,
käftade emot natten,
du höll ditt huvud övet ytan,
du kunde nästan gå på vatten.
Nu har din stora vida värld
krympt till ett rum,
ett rum som saknar utsikt,
det är ett fönsterlöst rum.
Dina knogar är så vita,
ditt grepp om livet så hårt,
hjärtat slår med en knuten hand,
att bara andas är så svårt.
Och du är rädd för att leva
och lika rädd för att dö,
men mest rädd för att bli galen
och sakta smälta bort som snö.
Det som håller dig tillbaka
bjöd du in med öppen famn,
du är din egen fångvakt,
fruktan stal ditt namn.

Så här ligger du förstenad
men det här är inte du,
det är din rädsla som har snärjt dig
och haft dig inlåst så länge nu.
Men någonstans långt inom dig
finns en känsla du glömt bort,
som en trygg inre glädje,
en tro av en sällsam sort.
En frihet i ditt inre
där du är den du vill va.
Där finns allt som du saknat,
där finns lugnet du vill ha.
Och du vet ju var du är nu
men inte vart du ska härnäst,
du måste gå rätt genom elden
där det smärtar som allra mest.

Du förtjänar att vara lycklig,
du har rätt att ha en dröm,
du förtjänar känna lust igen
och ta dig ut ur detta rum.
Blunda för alla andra,
låt dom se dig falla ner,
dom är säkert lika rädda
fast dom inte tror någon ser.
Så möt mig på din tröskel
och våga titta ner.
Det du ser som en bottenlös avgrund
är en liten springa, inget mer,
så kom och räck mig handen,
släpp ditt krampaktiga tag,
kom och kasta dig helt handlöst
och fall fritt ett litet slag.

Vägen ut leder inåt min vän,
vägen ut leder inåt igen.
Och detta måste få ett slut
så kom följ mig vägen ut.

Vägen ut leder inåt min vän,
vägen ut leder inåt igen.
Och det är bara ditt beslut
så kom följ mig vägen ut.

Peter Lemarc - Från ett fönsterlöst rum
Definitivt en ny favorit ♥


On the right track but going the wrong way.


Idag vaknade jag alldeles för tidigt. Jag borde ha sovit längre för att orka jobba ännu en natt, men det var omöjligt. Så till slut gick jag upp och nu får jag bara hoppas att det blir bra ändå. Tredje och sista natten är på ingång och sedan är jag ledig ett par dagar igen. 

Lite fredagsmys hoppas jag att vi hinner med trots att arbetet kallar på mig senare. Jag har nog hunnit ändra mig 27 gånger angående vad jag vill äta ikväll. Lax? Fläskfilégryta? Potatisgratäng? Får fundera lite till och sedan bege mig till affären och handla lite gott.

Imorgon är det redan lördag igen. Det var ju inte längesedan vi var där sist? Dagarna flyter ihop, men helg är alltid fint. Vi får se hur vi firar detta. Anja och jag pratade om att eventuellt spela lite spel och det är ju alltid trevligt. Kanske att en och annan öl slinker ner också?

Igår var jag ute och sprang. Totalt blev det 6 km och sammanlagt denna veckan har det blivit 13,5. Det känns fint! Synd bara att jag sprang sönder något i mitt ben igår. Känns inte riktigt hundra men hoppas det går över lika snabbt som det kom. Ödet verkade inte vilja att jag skulle springa igår förresten. Benet gick sönder, ena hörluren till mp3'n slutade fungera och då jag tog på mig mina nya löpsockar visade sig att jag fått 2 stycken högerstrumpor. TypisK. Men tur då att jag köpte 2 par så jag kunde låna vänstersocken därifrån!




Dagen idag.


Dagens bästa: att få spendera tid med fina vänner som H & Anja. H var jag i Varberg med hela dagen lång och Anja gick jag till en stund på kvällen. Underbara vänner som ger mig energi. Kaffet från Espresso House på eftermiddagen var också väldigt bra och behövligt efter ett antal timmar i staden. Och salladen från Campino var lika bra och god som vanligt.

Dagens sämsta: folk som vägrar höra av sig när man själv gör det cirka tusen gånger i veckan. Och vädret. What's up with that? Hösten får mig att vilja gå i ide och vakna upp först i vår någon gång. En restresa hade suttit fint eller också ett par, tre månader långt bort från det här tråkiga.

Vad jag borde göra nu: gå och lägga mig. Snart i alla fall. En liten stund till får jag vara uppe då jag behöver sova lite längre imorgon. Yes, det är dags för arbete igen. 3 nätter har jag framför mig och jag inbillar mig att det kommer gå som en dans, sedan är det lördag igen och jag är ledig.


Måndag den 5:e september.


Det är väl märkligt, att om man festar på lördagen så är man trött i flera dagar efteråt. Eller det kanske beror på hur man festar? Det var ALL IN på kräftskivan hos Elof vill jag lova. Jag hade en väldigt trevlig och rolig kväll med många goa' människor och minst lika många skratt. ♥
Igår mådde jag oförskämt bra men var trött som tusan. Med alkohol i kroppen sover jag inte särskilt många timmar, så det var väl därför jag fick ta igen det lite idag kanske.

Jag har fått gjort litegrann idag ändå. Till exempel så putsade jag färdigt fönstrena här hemma; dom jag sparade till en annan gång häromdagen. Dessutom fick jag spring i benen och gav mig iväg till slingan. Totalt blev det 7,5 km idag, vilket nog är rekord. Dock sprang jag inte hela tiden utan varierade lite med gång emellan. Hur som helst så var det riktigt, riktigt skönt att komma ut idag. En veckas vila ibland kanske inte är helt fel?

Kvällen har tillbringats i soffan framför tv'n. Vi såg premiären av "Ensam mamma söker" och jag höll fullkomligt på att avlida vid ett tillfälle. Jag skämdes så jag helt seriöst trodde jag skulle dö. Ni som såg programmet vet nog varför. Ni andra kan bara vara glada att ni missade detta pinsamma ögonblick. Förutom dom ensamma mammorna och den ensamma pappan har vi tittat på CSI, sedan bläddrade vi runt lite hejvilt. På "Breaking news" ikväll hos Filip & Fredrik var Eric på besök. Han kastade en tårta på Kungen då han var i Varberg för 10 år sedan. Jag kan inte minnas riktigt om vi umgicks på den tiden, men det måste vi ju gjort, för jag kommer ihåg att jag hade honom i min mobil under namnet "Tårt-Eric". Time flies.

Nu ska jag försöka gå och lägga mig och sova. Imorgon är det tisdag och jag har bestämt träff med H. Vi ska åka in till Varberg en sväng, där jag eventuellt ska handla lite födelsedagspresenter. Det är ju september nu och vi har tre födelsedagar framför oss: söstra mi, lillasyster Sandra och mosters favoritkille. Massor av mysiga kalas med andra ord!


We might not get tomorrow, let's do it tonight.


Ikväll är vi bjudna på kräftskiva till Elof ute i Sanddamm här i Bua. Det kommer nog bli en kväll att minnas, som Johan sa igår. Runt 60 personer kommer tydligen och Elof den galningen ska bjuda på allt - kräftor, snaps, öl, vin. Som bekant är jag ju inte så förtjust i kräftor så jag får nog sticka ner till affären och köpa mig ett par korvar att grilla istället. Att leva på burkmat hela kvällen tror jag nämligen inte är en så bra idé...?

Fest i Bua brukar innebära hemgång ungefär samtidigt som solen går upp, så den här dagen blir i övrigt lugn för att orka med detta spektakel. Ladda och tagga, med den här låten på hjärnan:



Eddie Meduza - Kräftkalas


Gluteus maximus.


Joråsåatte... tydligen kan man få en jäkla träningsvärk av att rensa ogräs. Det känns ungefär som att jag sprungit 11 varv på slingan och sedan gett tusan i att stretcha efteråt. Eller streta, som Jonny the Rocker brukar säga. Hur som helst, my ass is killing me!

För en gång skull gick jag upp i tid idag. Annars brukar jag ha svårt att ta mig upp ur sängen då jag jobbat, men nu är jag förhoppningsvis trött ikväll. Frågan är vad jag ska göra med min tid innan dess. Lusten till att springa finns nog inte idag heller, men kanske en långpromenad? Om min stackars rumpa klarar av det vill säga...



Wake me up when September ends.


1:a september, det visar almanackan idag och jag förstår inte riktigt vad som hände med juni, juli och augusti?! Farväl sommaren. Tack för alla fina, härliga, fantastiska, underbara minnen!

Idag sov jag länge, för länge egentligen. Det har jag nog gjort i över en vecka när jag tänker efter, men det kan ju vara skönt att ligga plus på sömnkontot ibland också. Och just idag var det faktiskt nödvändigt då jag ska jobba inatt. Det är första natten på ett tag då jag varit ledig en del. Det bästa av allt är att detta bara är en enkelnatt och sedan är jag är ledig ända tills på onsdag igen!

Vilken fin dag det har varit förresten. Det gör så mycket när solen är framme. Jag passade på att lägga lite energi på trädgården i eftermiddags. Det händer inte särskilt ofta då jag inte har något större intresse av den, men idag fick jag gjort ett ryck i alla fall. I övrigt har kvällen varit lugn.

Inte en enda gång har jag varit ute och sprungit i veckan. I vanliga fall brukar det bli minst 2 gånger i alla fall. Det känns verkligen i både huvudet och kroppen att jag inte varit iväg. Men jag har bara verkligen inte haft lust, och när det väl har funnits lite motivation har annat stått i vägen. Kanske att jag får spring i benen imorgon och ger mig iväg? Om inte; nya tag nästa vecka!




RSS 2.0