Saftkalas.


"Han den där ligisten du gillar kommer på tv ikväll" sa min käre sambo innan han gick och la sig innan. Den där ligisten han syftade på heter Joel Kinnaman och han är med i en ny serie som går på TV4 ikväll. Det lilla jag har sett av honom, ehm.. jag menar den, verkar lovande.

Imorse när jag åkte hem från jobbet gjorde jag det med ett stort leende på läpparna, för nu har jag SEMESTER i 3 ljuvliga veckor. Behöver jag ens beskriva känslan? Lovely!

Jag hade storslagna planer på att gå upp i tid idag, men det gick väl ungefär som det brukar. Jag får helt enkelt hoppas på att det blir fler dagar med lika underbart väder som det varit tidigare i veckan. Lite sol fick jag i alla fall innan den försvann bakom molnen. Under kvällen blev det mycket svalare och då passade jag på att ta en springtur.

Förra sommaren och även sommaren innan dess gjorde jag flädersaft här i Bua. Detsamma gäller i år. I måndags plockade jag blommor, skar citroner och kokade vatten och socker med citronsyra och natriumbensoat. I tre dagar ska det sedan stå i kylen innan man häller över det på flaskor. Så det har jag gjort idag. Ingen är nog gladare än Johan. Han gillar verkligen den!




Vem Saade du att du var?

 


Kolla in den här stackars killen som sitter jämte mig. Han hade inte lätt på midsommardagen vill jag lova. Då befann vi oss på samma fest - hos Karin & Christofer - och han fick heta Eric hela kvällen. Eric som i Eric Saade. Det var Johannes idé från början och sedan hängde alla andra på. Jag tror han själv tyckte det var lite roligt också faktiskt, i alla fall till en början. Då diktade han egna löpsedlar och grejer! Förlåt om vi var jobbiga grabben...

Den här kvällen var förresten riktigt rolig. Söstra mi och jag rockade dansgolvet såpass bra att vi till och med fick applåder. Åh, jag önskar att någon hade filmat oss just precis då jag hoppade upp i syrrans famn till gitarrsolot i Journeys Don't stop believin'. Haha!


Lycka är. . .


. . .att ha glömt att man stal med sig en sådan här hem från hotellet i Kroatien. Minst en slank ner i magen vid varje frukost i en hel vecka!


Lycka är även att bara ha en natt kvar att jobba sedan är man ledig heeela helgen. Imorgon är det midsommarafton och den kommer firas med nära och kära. Först åker vi till Läjet och äter lunch hos far med familj. Kvällen tillbringar vi i Bua med fina vänner. På lördag är det kalas tillsammans med en massa roligt folk. Då är vi bjudna på 25-årskalas till en tjejkompis och hennes kille. Det här kommer bli en härlig helg! Och tänk när den är över, då har jag bara 3 nätter kvar att jobba nästa vecka sedan har jag s e m e s t e r i 3 underbara veckor. Lovely!


Ab imo pectore.


Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det, och istället fokuserar jag på saker som tar upp en massa onödig kraft och energi. Det är så lätt att haka upp sig på småsaker, saker som inte egentligen inte betyder någonting. För med handen på hjärtat: vad gör det om man har lite skit i hörnen. Hellre det än ett rent helvete?! Det är så jäkla lätt att ta allting för givet. Plötsligt en dag kan allting rasa samman och ingenting blir som förut. Jag måste lära mig leva här och nu, och inte sedan. Och jag måste acceptera att jag inte kan förändra människor, oavsett hur mycket jag än vill. Det valet måste dom själva göra utan att jag lägger mig i.


Vad skulle jag göra utan dig vid min sida?
I ♥ you


Trust your instincts.


Say cheese! Springet gick bra, precis som jag trodde. Den lilla rösten i huvudet försvann så fort jag tog dom första stegen på slingan. 3 varv spring + 1 varv promenad blev det idag. Efter en go' dusch bjöds jag på omelett av min käre sambo. Det fick honom att längta tillbaka lite till "omelett-kocken" i Kroatien. En sådan hade vi nämligen på hotellet vid varje frukost.

Innan vi åkte till Kroatien var jag ju som bekant på anställningsintervju på sjukhuset, på IVA. Jag var verkligen helt tom i skallen då jag kom ut därifrån, jag kom knappt ihåg vad jag sagt. Och jag kände mig så liten, så oerfaren, så vilse - trots att dom som höll i intervjun var oerhört trevliga och positivt inställda till mig och min ansökan.  Ändå har jag burit med mig den där inte-bra-känslan enda sedan dess, det har inte känts riktigt hundra och magkänslan har sagt "nej, tack men nej". I eftermiddags kom domen då avdelningschefen ringde.

Jag fick många fina ord från henne. Hon sa att jag skulle vara stolt över att ha kommit så långt som jag gjorde; att jag blev utvald till intervju av 120 sökande, samt att jag var med och "slogs i toppen". Den här gången kunde dom dock inte erbjuda mig någon tjänst, men jag var mer än välkommen att söka på nytt om det kommer ut fler i framtiden. Jag fick gärna hänvisa till dom på IVA om jag går på någon mer intervju framöver, och det känns ju riktigt kul att höra. Ett sådant proffsigt ställe och dom föll för mig, men valde dom som hade mer erfarenhet av intensivvård. Och allt det här känns helt okej, det sa jag till henne. Jag är ändå en erfarenhet rikare, det har jag sagt tidigare. Summa summarum: I will survive. Nu tar jag nya tag!




Strö lite socker på mig.


Jag vet inte vem jag försöker lura när jag säger att jag ska gå upp i tid, för i 9 fall av 10 fungerar det inte. Klockan hann bli ett par timmar senare än vad jag planerat innan jag tog mig upp idag. Men vad gör det om hundra år?

Den här eftermiddagen har jag ägnat mig åt att städa mer eller mindre hela huset. Ödet ville nog något annat dock, då bägge dammsugarna vi har gick sönder!? På den ena trillade ett hjul av så jag fick släpa runt den, och på den andra hoppade munstycket av hela-hela tiden.

Nu ska jag ut och springa, så är det bara. Jag har försökt peppa mig själv inför detta länge nu men energin räcker inte riktigt till. I mitt huvud sitter en liten röst som viskar "neeeej, jag orkar inte". Men jag tror och hoppas på att den försvinner så fort jag kommer ut!


Äntligen måndag.


Jabadabadoo, jobbhelgen är över! Tänk, nu är jag ledig hela 2 dagar innan jag ska dit igen. Underbart är kort, men jag ska försöka förgylla dessa dagar med en massa bra och roligt.

Idag har jag dock inga direkta planer. Jag ska krypa ner under täcket snart och försöka ta mig upp i tid igen. Sedan kanske det finns någon som vill umgås lite, vem vet? Om inte hittar jag säkert någonting att fördriva tiden med. Kanske lite vardagliga saker som städ och tvätt.

Imorgon planerar jag en tur till staden. Jag måste bland annat fylla på alkoholförrådet lite inför midsommar. Dessutom ska jag umgås med lillasyster Lina en stund, vilket ska bli mysigt då det är alldeles för längesedan vi sågs. ♥

Midsommar förresten, denna helg fylld av ångest. Vad ska man göra vem ska man välja?! I år har vi bestämt oss tidigt och utan bekymmer faktiskt. Vi är bjudna till far på lunch/middag och sedan kommer vi tillbringa kvällen i Bua med krypavstånd hem; hos Tommie & Anja. Kul!

På tal om Tommie, honom ska jag allt höra av mig till lite senare och se om han ska med ut på en springtur. Han har tydligen börjat med detta och det är ju aldrig fel med lite sällskap. Kanske att vi skulle testa på lite "Säpojogg"??




Ghost of days gone by.


Joråsåatte... jag har inte gjort något vettigt överhuvudtaget sedan jag gick upp i eftermiddags. Om det inte räknas att man bläddrar igenom alla 78 tv-kanaler utan att hitta något, eller att sitta och stirra på dataskärmen förstås?! Näe, fy. Den här dagen får mig att vilja kräkas lite faktiskt. För första gången någonsin vill jag bara att tiden ska gå så att jag kan köra till jobbet. Det här med att vara ensam hemma en lördagkväll är väl inte riktigt min melodi...




Alter Brigde - Ghost of days gone by


Saying Image 20567.


Jag var ute på en promenad tidigare ikväll. Skallen behövde rensas lite inför kommande helg som ska spenderas på jobbet. Fredag, lördag OCH söndag ska jag jobba. Det var evigheter sedan jag hade ett sådant pass. Med andra ord kommer det inte bli mycket mer än att äta, sova och jobba dessa dagar. Helt klart nackdelen med att jobba natt. Hur som helst, under min promenad som varade cirka 1 timma såg jag verkligen hur många fjärilar som helst. Jag tappade räkningen till sist, så många var det!

 


Det hade varit fint; att vara en fjäril, och få dansa med vinden...


Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.


Det är snyggt att vara mer solbränd på den ena armen än den andra, har jag hört!? Det lyckades jag bli hemma hos storasyster idag när vi satt ute på altanen och åt lunch. Hon hade köpt med sig bulgursallad med lax och kräftskjärtar hem. Det smakade fint. Efter en kopp kaffe och en massa prat om allt mellan himmel och jord åkte vi och hämtade världens goaste systerson på förskolan. När han fick syn på mig frågade fröknarna honom vem jag var, varpå han svarade: "hon har en raggarbil". Det var alltså inte så noga med mitt namn utan i detta sammanhanget var raggarbilen viktigast; som för det mesta! Älskade skitonge. ♥

Efter en helmysig eftermiddag och en bit in på kvällen åkte jag hemåt igen, med ett löfte om att vi ska komma och plocka upp Elmer med raggarbilen en dag. Hemma i Bua väntade nykokt färskpotatis och sill. Fast för min del blev det tonfisk på burk. Sill är inte riktigt min grej.

Nu tänkte vi smälta maten framför en film, om det inte går något speciellt på tv. Jag var bara tvungen att skicka iväg ungefär 15 mail till Hallandstrafiken först, i hopp om att vinna 2 biljetter till Håkan Hellström i sommar. Jag försökte med samma sak till Hallands Nyheter då dom hade en likadan tävling men då lyckades jag inte. Vinner jag nu är det ödet, och då tar jag med mig lillasyster Sandra. Vi hade ju bokat biljetter i slutet av april, men sedan upptäckte vi att han spelar samma kväll som Wheels & Wings, så vi hämtade aldrig ut dom...


"Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt"


En av sjuttio sökande.


Fy, så trött jag var när klockan ringde 07:00 imorse. Men jag tog mig upp till sist, efter att ha tryckt på snooz ett antal gånger. Med lite frukost i magen körde jag sedan till Varberg och sjukhuset. Väl där väntade en intervju tillsammans med två avdelningschefer. Och hur gick det den här gången då? Jo, det kändes riktigt bra. Jag var nog lite mer förberedd den här gången och med lite erfarenhet från sist så gick det fint att svara på alla frågor.

Med handen på hjärtat så hoppas jag mer på den här tjänsten än den på IVA. Jag tror inte jag har tillräckligt med erfarenhet i bagaget för att vara där. Visserligen kan man ju skaffa sig den, men det känns ändå inte riktigt rätt i magen. Magkänslan var mycket bättre efter idag, och när jag gick i dom långa korridorerna på sjukhuset kände jag att där skulle jag nog kunna trivas.

Efter en vända på Hajen kom jag nyligen hem, och nu ska jag iväg igen - in till Varberg. Eller den här gången blir det Träslöv. Jag ska äta lite lunch med storasyster. ♥


Strawberrylicious.


Skepp o'hoj! Alldeles nyss åt jag svenska jordgubbar för första gången i år. En före detta kollega var här och fikade tillsammans med mig. Hon slutade på min arbetsplats för över ett halvår sedan och jag har saknat henne varenda sekund på jobbet sedan dess, så det är alltid roligt när vi ses. Vem vet, snart kanske vi är kollegor igen!? Hon är nämligen på IVA och jobbar nu, och där har ju jag som bekant varit på intervju. Jag skulle få besked därifrån den här veckan men har inte hört någonting än. Magkänslan säger att det inte blir något, men oavsett vad som händer går jag ur det hela en erfarenhet rikare.

Nu ska jag försöka ta mig ut på en liten springtur. Jag tog en i måndags och jädrar så kass jag var! Snacka om att veckan i Kroatien satt sina spår...

...men vi hade det sååå härligt, så det gör mig faktiskt ingenting. Det ska va' gött att leva, annars kan det kvitta!

 


Amazing. Beautiful. Lovely. Great. Wonderful.


Jag hade gärna stannat kvar i semesterbubblan ett tag till, men allting har sitt slut och det är dags att återgå till vardagen igen; något jag verkligen inte alls har lust med.

Veckan i Kroatien var verkligen helt underbar: sol och bad, god mat och dryck, många goa skratt, ett par utflykter, shopping, vacker natur, lättsamt folk, fantastiskt billigt.

Vi kom hem i lördags igen, och det gjorde faktiskt lite ont i hjärtat att säga hejdå till dom andra på flygplatsen efter en hel vecka tillsammans. Och det kändes väldigt märkligt att vakna upp i sin egna säng igår och behöva gå upp och göra sig frukost själv. På hotellet hade vi nämligen en underbar frukostbuffé varje morgon! Det enda som gjorde allting lite lättare var att det ju var fint väder här hemma också, både i lördags och igår.




Give me everything.


Jag tror att jag fått packat det som behövs för 1 vecka i Kroatien nu efter många om och men, och skulle jag missat något finns det säkert att köpa på plats. Nu stänger jag ner här och förflyttar mig till sängen. Några timmars sömn innan svärmor kommer vid 03:30 vore ju fint.

Hej då! Vi hörs om 1 vecka. Puss & kram ♥




Pitbull & Ne-Yo & Afrojack & Nayer - Give me everything


Lyckliga ögon.


Igår hade vi finbesök på Hultavägen. Finaste Erik & Emma var här och hälsade på med sin alldeles nya Mira. Att bebisar kan lukta så gott?! Mysigt. ♥





I'm on my way so don't close the gate.


Mina tre nätter på jobbet är avklarade för den här gången, en utav dom visade sig vara den mest påfrestande på mycket länge. Psykiskt påfrestande. När jag körde hem igår rann tårarna ner för mina kinder av utmattning och känslan av maktlöshet. Tålamod har jag på jobbet, det ska gudarna veta, men detta blev helt enkelt bara för mycket. I 10 timmar försökte min kollega och jag på bästa sätt hantera situationen som var helt ohållbar för en av våra boende. Jag tillkallade nattsjuksköterskan som kom, men inte ens hon kunde göra det hela bättre. Mycket har jag varit med om under dessa år jag jobbat, men det här tog nog hem priset. Att inte kunna hjälpa den som behöver hjälp får en att må riktigt, riktigt dåligt.

Ärad vare Gud i höjden, för natten som gick var totala motsattsen. Den boende hade fått åka till sjukhus där den förhoppningsvis får den hjälp som krävs. Det hade inte känts bra att ha ytterliggare en sådan natt, särskilt inte med tanke på att det var min sista på över en vecka. För nu gott folk, nu har jag semester! Tidigt imorgon bitti lyfter planet till Kroatien och det ska bli helt fantastiskt härligt att komma bort ett tag.

Som alltid är det svårt att veta vad man ska packa. Jag har lagt fram en del kläder, men frågan är ju om man verkligen behöver allt? Svaret är ju så klart nej, för hälften lär väl vara oanvänt då vi kommer hem igen. Jag ska försöka ge mig på hygienartiklarna nu. Dom har ju en förmåga att bli en del då man är tjej, men jag ska försöka begränsa mig!




RSS 2.0