Onsdagkväll.

 


Goder afton, goder afton, båd' herre och fru, vi önskar Eder alla en fröjdefull jul! Ser ni mitt väldigt snea långfinger på bilden? Det har jag aldrig tänkt på innan.

Idag har varit en bra dag. Jag har putsat alla fönster här hemma förutom tre stycken. Dom sparar jag till en annan dag då jag vill ha det lite roligt i vardagen. När Johan vaknade till liv på eftermiddagen åkte vi till Varberg en sväng. Vi var bland annat på Jysk och köpte persienner. Det var verkligen på tiden då flera utav dom vi har är trasiga, varav den i sovrummet inte ens går att dra upp. Nu återstår det bara att se hur lång tid det tar innan dom sätts upp. Det brukar vara så när vi köper nya saker att det tar sin lilla stund innan det kommer på plats. Häromdagen köpte vi till exempel nya lampor till källaren och dom ligger fortfarande kvar i sina kartonger.

Nu ska jag roa mig med att kolla på film. Jag var nere på Pressbyrån nyss och hyrde 2 stycken:


Black Swan (drama/thriller) & Water For Elephants (romantiskt drama)


Gå in, spring ut.


Klockan 8 ringde min väckarklocka imorse. Då gick jag upp och åt lite frukost, sedan packade jag ihop lite grejer och körde in till Varberg. Jag bestämde mig igår för att unna mig några timmars lyx på Asia Spa idag, så där tillbringade jag min förmiddag genom att "bara vara". Det var fantastiskt skönt att vara där ensam faktiskt. Jag njöt av den rogivande miljön och fyllde på energi med hjälp av bland annat te och frukt, bastubad, kallkar och 40-gradig källa.

Tiden sprang dock ifrån mig litegrann så jag fick lite för bråttom därifrån. Det sägs ju annars att man ska sväva därifrån, men jag sprang nog mer. Mina hemska eksem i ansiktet hade dessutom blossat upp rejält så jag ville inte riktigt visa mig bland folk. Därför valde jag att köra hem istället för att stanna kvar i stan, som var tanken från början.

Johan och jag gjorde lite pannkakor här hemma. Sedan ringde jag till vårdcentralen där jag fick en tid klockan 18, just för mina eksem. Den läkartiden kostade mig 130 kronor och varade nog inte ens en halv minut. Jag fick en doktor som nog var väldigt trött på sitt jobb och bara ville hem, för han sa åt mig att det inte finns någonting att göra. Det var ju konstigt, med tanke på att förra året då jag sökte för samma sak fick jag både penecillin och salvor med mig därifrån. Lite lagom labil som jag är just nu tackade jag för mig och satte mig i bilen och stortjöt.

Åkte upp till mamma en sväng och sedan vidare hemåt igen för att hinna säga hejdå till Johan. Han åkte nyligen iväg till jobbet och blir borta hela kvällen/natten. Nu sitter jag med en kopp kaffe och filurar över vad jag ska hitta på. Våran tv fungerar inte så jag funderar på att åka och hyra en film. Det känns som en lagom aktivitet då jag är ganska mör i kroppen efter spaandet.


Tell me this night is over.

 




Forgive me Father for I have sinned.



Söstra mi passade på att bikta sig hos Fader Mikael på kräftskivan.
Det bjöds på "prostost" som oblat och Utö som vin.

Lördagkvällen blev precis lika bra som jag trodde: fina vänner, goa' skratt, dans, dans, dans.
Och vilken tur att vi har mamma!? Vad skulle vi göra utan fina, bästa mamma. När taxi sviker mitt i natten ställer hon upp. Det tackar vi för flera, flera gånger om.

Igår mådde vi faktiskt riktigt bra, men vi var trötta så det blev inte mycket mer gjort än att hämta hem bilen, beställa pizza och kolla på tre filmer. Bland annat såg vi "The Adjustment Bureau" som jag får lov att rekommendera. Den var riktigt bra!


I gotta feeling.


- That tonight's gonna be a good night; kräftskiva i Bjurum hos Erik och Marie med fina vänner!
Det blir dock ost- och skinkpaj för min del då jag inte lärt mig att uppskatta havets läckerheter.

Johan har lagt snapsen i frysen och i kylen står öl och vin på kylning. Vid 19:00 börjar kalaset och jag funderar på om jag ska ta en springtur innan det är dags att börja göra sig redo. I så fall får jag sticka nu innan det börjar regna igen!


                                                            Kräftskiva hos Anders 2008


Goodbye my lover, goodbye my friend.


Jag hatar att ta farväl, även om jag vet att man kommer ses snart igen. Jag hatar det ännu mer när det gäller en älskad lillasyster som flyttar härifrån. Skövde är inte långt bort och jag tycker det är helt grymt att hon ger sig ut på äventyr, våran lilla Lina-Lotta-Fahn. But still, jag kommer längta efter henne... Jag kan inte låta bli att få lite ont i storasysterhjärtat. ♥

Igår var vi på Mastvägen i Läjet och träffades allihopa innan hon flyttar, lillasyster. Det var en väldigt mysig kväll med god mat och dryck och underbara människor. Min familj är top notch.
Vi satt ute på altanen hela kvällen/natten och njöt av den tropiska värmen. Var det sommaren som hälsade på en sista gång och tog farväl den också tro? 21° var det ute när vi kom hem vid 01:30.


I love you ♥


Converse All Star Hi - Mörkgrå Canvas.


Som jag har letat efter dessa skorna. I somras provade jag dom inne i Varberg men där fanns dom givetvis inte kvar när jag väl skulle köpa dom. Inte någonstans har jag hittat dom. Vilken tur då att Internet finns i såna lägen. På converseshop.se ligger skorna på samma pris som ute i butikerna och man slipper fraktavgiften. Jag beställde mina igår. High five!


Calleth you, cometh I.


Faktiskt så fick jag tårar i ögonen vid ett par tillfällen ikväll då vi såg The Ark på Liseberg. Mycket av det Ola sa gick rakt in i hjärtat, utan några konstiga omvägar. Och självklart var det lite extra känslosamt och sorgligt eftersom detta var deras sista spelning i Göteborg någonsin innan dom lägger av om ett par veckor. Just därför ville man inte att den väldigt bra konserten skulle ta slut. ♥

Tänk, första gången jag såg The Ark är 11 år sedan. Då spelade dom tillsammans med Magnus Uggla och han med stort H: Håkan Hellström. Det var vid fästningen i Varberg och jag var där tillsammans med Johanna. Då var vi 15 år gamla. Den kvällen blev jag nog kär i både Håkan och The Ark. Hellström slog igenom med plattan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" den sommaren. Jag köpte den på Verktygsboden i Veddige och lyssnade sönder den t-o-t-a-l-t.

Vi missade ju Håkan i somras när han spelade i Varberg. Tur som vi har så avslutar han sin turné just på Liseberg, så det blir ytterliggare ett besök dit i år. Närmare bestämt i september!


"Jag tror när vi går genom tiden
att allt det bästa inte hänt än"



It takes a fool to remain sane.


Den här dagen startade jag med att äta framför tv'n. Det var verkligen evigheter sedan jag gjorde det. Jag hade glömt bort alla "bra" amerikanska program som går på förmiddagen.

När frukosten landat i magen gav jag mig ut på en springtur. Huvudvärk + kvav luft = ingen bra kombination. Jag orkade verkligen inte 3 varv på slingan idag, utan fick gå sista halvan. Men vad gör det om hundra år? Nästa gång går det säkert bättre igen!

I duschen efter träningen gjorde jag en fasansfull upptäckt på min mage: en fästing. Jag kan inte ens minnas när jag hade det senast. Fy tusan, så läskiga dom är! Den måste ha hittat mig igår då svärmor och jag var ute och plockade björnbär. Det blev för övrigt inte så mycket som vi hoppats på, men för min del räckte det ändå till att koka sylt. Så det gjorde jag minsann nyss. Det borde ge lite vuxenpoäng tycker jag allt?! Nu håller vi bara tummarna för att den blev god också.

Nu ska jag ta och göra mig lite vacker. Kvällen kommer att tillbringas i Göteborg med lillasyster Sandra bland annat. Vi ska till Liseberg och lyssna på The Ark. Det lär bli grymt!




Mio, min Mio.


4,5 km avklarade på slingan. Sista varvet gick trögt och jag trodde att jag skulle falla ihop i en liten hög när som helst, men jag tog mig runt och hem. Där väntade lite armhävningar, situps och annat skoj. En härlig dusch efter det och sedan fick jag sätta mig vid ett dukat bord: kokt potatis, kött, sås, lingon, blomkål och broccoli. Pussade Johan hejdå innan han skulle iväg till jobbet och här sitter jag nu med en kopp kaffe. Snart är det även min tur att åka. Jag och min bula i pannan.

Jag funderar på om jag fått en lätt hjärnskakning, helt seriöst. Jag har haft ont i huvudet sedan i lördags nu. Anledningen till detta är att Jennie och jag lyckades skalla varandra på dansgolvet i Karl-Gustav. High five! I övrigt var det en mycket trevlig afton med raggarbil, bra och roligt folk, dans och skratt. Ännu en kväll att lägga som en favorit bland minnen från den här sommaren. "Nästa gång du ska ut och festa får du ha hjälm på huvudet" sa en av mina gamlingar på jobbet inatt då jag berättade om helgens bravader. Det kanske vore ett bra alternativ??!

Igår var det måndag och vi var i Varberg en sväng; Johan, mamma och jag. Inne i centrum lyckades vi få parkeringsböter på 400 kronor. Tack för det, parkeringsvakten som vi mötte på väg till bilen. Hade vi varit där 2 minuter innan hade vi klarat oss. Men det är väl bara att betala och se glad ut. Vi missade att man bara fick stå där vi gjorde i 1 timma. Surt, sa räven.

Vi vill köpa nytt bord och nya stolar till vardagsrummet, så vi var på Mio och tittade lite igår. Först hade vi planerat att köpa från IKEA, men borden där kändes inte särskilt stabila. Annars gillar jag IKEA och tycker inte alls det är fel att handla möbler därifrån. Dom har bra saker till ett bra pris. På Mio däremot kunde man till exempel köpa ett bord för bara 17 000 kronor ungefär. Som hittat!? Som tur är har dom paketpris också, för vanliga människor som oss. Det kostade "bara" 7990 kronor, för ett bord och 8 stolar. Det kommer in i butiken i september så vi avvaktar tills dess, så får vi se om vi hittar något annat som faller oss i smaken under tiden.




Halva priset, kort datum.



Varje gång du tänker att du inte orkar längre kommer från ingenstans ett ljus.
Det lilla ljus kommer förnya din styrka och ge dig kraft att gå ett steg till.

"Va' det är bra att jag har dig"



Money can't buy you happiness.


Klockan blev mycket inatt innan jag lyckades somna. Som vanligt då jag lägger mig i sängen svämmar hjärnan över av tankar om allting mellan himmel och jord, men till slut kom John Blund. Tog mig upp runt halv tio imorse, åt lite frukost och fixade mig. Sedan satte jag mig i bilen och körde till Kungsmässan där jag haft en härlig stund ensam.

Det är ganska skönt att gå omkring själv faktiskt. Man kan gå precis vart man vill, prova hur mycket som helst, äta när man vill, fika lite, bara vara. Egentid är bra! Den enda nackdelen är väl att man inte har någon att fråga om smakråd då man provar kläder. Jag får lita på mig själv helt enkelt och hoppas att det som fick följa med hem var bra saker: 2 par jeans, 2 koftor, 2 t-shirtar, en tunika, örhängen och en grej att stoppa mp3'n i när jag springer. Sedan tyckte kontokortet att det var dags att åka hem. Jaa, efter lite mat och en latté förstås!

Shoppingen gjorde mig visst lite trött så jag funderar på att ta en powernap nu. Ikväll är det tydligen fest och om sanningen ska fram är jag inte alls sugen. Jag funderar starkt på en hemmakväll i soffan. Det låter säkert jäkligt tråkigt en lördagkväll, men jag vet inte om jag orkar vara iväg hela kvällen. Å andra sidan; känner jag mig själv rätt lär jag hinna ändra mig både en och två gånger innan det är dags...




Talking to the moon.


Det var med gott samvete jag kröp ner under täcket imorse. Att ta ett par varv på slingan efter att ha jobbat hela natten visade sig nämligen vara bra för både kropp och själ. Det känns därför inte helt omöjligt att det sker igen någon gång. Förhoppningsvis då utan en himmel som öppnar sig och bjuder på massor av regn. Fast jag får nog erkänna att det nog är mitt bästa springväder ändå. Inte ösregn, men det får gärna dugga lite. Jag gillar luften som blir då.

Kvällen som gått har varit fin. Tidigare åkte Johan och jag in till Varberg. Det blev mat på Campino och sedan vidare till biografen för att se filmen "Bridesmaids". Tyvärr missade vi början då det tog "lite" tid att få maten innan. Jag beställde en sallad och fick ätit i lugn och ro, Johan däremot lyckades trycka i sig sin pizza på 10 minuter innan vi var tvugna att rusa.

På hemvägen svängde vi förbi Mc'Donalds och drack varsin kaffe innan vi körde vidare hemåt. Väl framme på Hultavägen drog jag på mig joggingbyxor och ett par goa tofflor medans Johan tände en brasa i kaminen. Sedan blev det soffhäng med ytterliggare en film.

Nu är klockan mycket och jag borde väl gå och lägga mig. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Jag har planerat att starta den med en god frukost och sedan åka iväg någonstans. Jag funderar på en sväng till Kungsmässan - eventuellt lite shopping, en god latté, lite egentid. Kanske att det är vad jag behöver just nu för att samla lite ny kraft och energi.




Timeless.


Den här veckan började vi med att sova bort hela förmiddagen. Johan för att han ska jobba inatt och jag mest för att jag kunde. Det enda jag hade planerat för dagen var ett möte på jobbet vid 15. Innan dess hann jag med en kort springtur.

Dagarna som gått har varit riktigt bra, trots att det ligger något och gnager inombords mest hela tiden. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad bara, men jag jobbar på det.

I torsdags hade jag en riktig guldkväll. Jag hade förfest här på Hultavägen med stjärnor som H och Maria. Även Åsa, Gabbe, Anders och Jimmie var med. Vi åkte in till Societén och drack goda drinkar, dansade och skrattade. Jimmie och jag avslutade sedan det hela med ett havsbad vid hamnen här i Bua mitt i natten. Det var stjärnklart och ganska så k-k-k-kallt.
På fredagen mådde jag hyffsat bra faktiskt, men var så galet trött. Det kändes "lite" tufft att behöva tillbringa natten på jobbet. Men å andra sidan hade vi jäkligt kul kvällen innan så det var värt det. Det är ju kvällar som den som man kommer minnas tillbaka till senare.

Efter att ha sovit ikapp några timmar på lördagen åkte Johan och jag in till Getterön på kvällen. Där åt vi en god middag på Parasollen: vitlöksbröd, fläskfilé och potatisgratäng, kaffe och äppelkaka med vaniljsås. Till detta tog jag ett glas vin, som visst blev några till senare hemma hos Anders. Vid 04 landade jag i sängen på söndagmorgonen lite smått ångerfull över att jag sagt att jag skulle köra till Liseberg dagen efter.

Men vi kom minsann iväg igår eftermiddag; Johan, Jarmo och jag. Med varsitt åkpass runt handleden blev vi som barn på nytt. Visserligen i ösregn, men det gick bra det också. Jag älskar karuseller och den adrenalin-kick man får utav dom. Men när Johan och jag stod i kön till AtmosFear var jag inte så jäkla kaxig längre. Då trodde jag att min sista stund på jorden var kommen, så jag skickade ett sms till söstra mi och bad henne att inte glömma bort mig.

Cirka 100 sekunder tog det att åka hela vägen upp i Lisebergstornet. 146 meter upp i luften hade vi en makalös utsikt över Göteborg. Jag vet inte hur många sekunder vi satt där uppe, 5 kanske. Sedan störtade vi rätt ner. I 110 km/h. Jag skrek. Högt.

"Aldrig mer, aldrig mer" tänkte jag först. Men känslan som kommer efteråt, när man har klivit av karusellen, och gått därifrån på skakiga ben - I love it. Just den där sekunden då man inser vad man gjort och att man faktiskt överlevde. I det läget är jag ta mig tusan kung över världen. Då skulle jag kunna fixa allt, ingenting kan stoppa mig. Jag älskar den känslan.






Set fire to the rain.


Det är augusti och jag har svårt att sätta ord på mina känslor. Det är augusti och jag har svårt att sätta ord på någonting alls, så därför har uppdateringen här varit kass - ännu en gång.

Jag skulle gärna vilja berätta hur jag mår, vad jag känner, vad jag upplever. Men det liksom fastnar någonstans på vägen ut, gör en u-sväng och vänder tillbaka in igen. Och istället samlar jag på mig allting inom mig istället. Svårt att förklara, lättare att förstå om man är jag.
Utan att låta alltför dramatisk så har jag nog hamnat i någon form av livskris. Jag vet varken upp eller ner, ut eller in. Vem är jag? Vad vill jag? Är det så här livet ska se ut? Stora frågor och jag inser att jag måste finna vettiga svar för att reda upp situationen. Men var börjar man?

"Det kallas tvivel det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör".

Jag vet att det låter helt sjukt och hemskt, men så länge jag håller mig hemifrån mår jag bra. Men så fort jag går innanför dörren hemma kryper väggarna inpå och det känns som att jag ska kvävas. Jag som alltid gillat att vara ensam gör nu allt för att inte behöva vara det. 

Min största fiende förutom ensamheten är nog sängen. Så fort jag lägger mig i den kommer alla tankar smygandes och tar sakta men säkert en stadig hand kring halsen och jag får svårt att andas. Men jag kämpar emot och till slut somnar jag och sover i några få timmar, allt för att vakna till samma känsla igen...

Vissa kanske känner igen sig i det jag skriver. Andra blir säkert livrädda och undrar hur det står till med mig egentligen?! Varför har jag inte sagt något, undrar säkert någon. Det är för att jag inte vet vad jag ska säga, var jag ska börja. Jag vet ju inte ens själv varför jag känner såhär, men jag vet att jag måste ta reda på det. Det löftet ger jag mig själv.




Lars Winnerbäck - Jag får liksom ingen ordning




Förutom allt det här jobbiga ni nu fått ta del av har jag även haft det fantastiskt sedan sist jag skrev. Är det inte konstigt säg mig, att mitt i allt det där tragiska kan livet visa sig från sin ljusa sida också? Men som sagt, så länge jag inte är ensam mår jag bra. Grillkvällar, sol och bad, fest, Liseberg, familj och vänner är bara några få saker som förgyllt min tillvaro det senaste. ♥


Be att havet bär oss bort till en lugn och skyddad hamn.
Brassa segel, styr iväg, låt oss nå'n gång komma fram.


RSS 2.0