Morning after dark.



· • Timbaland featuring Nelly Furtado & SoShy · •

Höj volymen!




Hej igen, hjärnspöken.


Hello hey. Nattugglan är uppe sent som vanligt. Jag har ingen ro i kroppen. Fixade inte att krypa ner under täcket för cirka 1 timma sedan då Johan gjorde det, istället satte jag mig här och kikade runt lite. "Råkade" visst hamna på ellos.se och klickade hem ett par saker. Jag ger dom en chans till. Sist var jag inte alls nöjd med det jag beställt utan fick skicka tillbaka en massa. Trist. Bättre lycka den här gången får vi tro!

Dagen som gick bestod av att sova fram till 13:30 ungefär. Jobbade natten som var, därav anledningen. Fick rycka ut nästan med detsamma då jag vaknat och agera färdtjänst åt H som var fast i Derome. Mikael hade visst åkt hemifrån på morgonen med både hennes bil- och husnycklar. Hon själv hade en tid att passa på vårdcentralen och hade alltså lite svårt att ta sig dit och hem, så då ställde jag upp som en räddare i nöden.

Passade på att fynda lite på Apoteket då vi ändå var i samma byggnad. Köpte mig nässpray, lypsyl och värktabletter. Jaa, jag mår fortfarande piss. Dessutom undrar jag om jag fått magkatarr. Jag mår illa konstant. Äter jag känns det bra för stunden sedan kommer det tillbaka igen. Olustigt att gå runt med känslan av att man skulle vilja kräkas hela tiden. Kanske att jag skulle reda ut det här. Dock inte via läkare och tabletter, utan jag skulle nog behöva rensa skallen. Åh, jag önskar att jag kunde gått på box-passet som var tidigare ikväll. Det hade verkligen gjort susen. Inte bra att träna då man är kass dock, så nya tag nästa vecka!

Det är lite mycket just nu. Och lite jobbigt. Jag mår inte riktigt bra. Varken psykiskt eller fysiskt. Mycket är väl på grund av jobbet, utan att gå in på några detaljer. Jag hoppas på bättring. Jag själv kan inte göra så mycket mer känns det som utan förändringen måste ske hos andra. Jag har bestämt mig för att bita ihop och försöka klara mig fram tills i april då vi går över till privat. Fortsätter allt i samma anda där och då så får det vara nog. Man måste bra, känna att man trivs med det man gör. Vad är det annars för mening?

Dags att göra ett nytt försök med att krypa ner under täcket. Det är ju en dag imorgon med, som man brukar säga. Och tänk, det är redan fredag igen. Galet! Jag ska förhoppningsvis orka med att hälsa på Linda och pojkarna imorgon efter lunch. ♥
Senare på eftermiddagen/kvällen ska vi antagligen till svärfar som fyller år. Grattis!



Beställt!


Skrämseltaktik fungerar inte på mig!


Precis då jag lagt mig i soffan tidigare idag med min kopp te på bordet bredvid ringde telefonen. En vän i nöd ville att jag skulle komma till henne. Givetvis gjorde jag detta då det handlar om en av dom finaste jag har. Styrkekramar, torka bort tårar, kaffe, nybakta bullar, lite småprat. Därefter åkte jag hem till Veddige för att duscha då vi endast har ett badkar som inte är riktigt bra att bada i här i Bua. Tvättstugan med duschen håller ju på att renoveras.

När jag kommit innanför dörren hemma ringde någon på. Jag kikade genom nyckelhålet och utanför stod 2 män, varav den ena vinkade på mig. Läskigt!? Jag dök ner på golvet då det slog mig att han såg ju inte mig, så vad höll jag på med?? Jag var allt lite tveksam över vad det var för snubbar men till slut tog jag mod till mig och öppnade.

Dom var ifrån TM-brandskydd sa dom och frågade om dom fick testa min brandvarnare. Dom undrade när jag gjort det själv senast, varpå jag slog ner blicken lite skamset i golvet och sa att det hade jag aldrig gjort. Och hur länge hade jag bott i lägenheten utan att testa den?? Dom höll på att avlida då jag sa att det är 2 år i juni. Hur som helst så fungerade den. Bra, då skulle dom bara ta en titt på min brandsläckare också. Ööhhh, vaa??

Då förstod jag vad det hela gick ut på: dom skulle försöka sälja en till mig. Smarta som dom var hade dom stängt yttedörren "så att inte brandvarnaren skulle låta ut i trappuppgången och skrämma slag på grannarna". Den ena mannen sa absolut ingenting, han stod bara och stirrade på mig, medans den andra pratade på non-stop.

3990 kronor skulle det kosta om jag ville köpa en brandsläckare. Med tanke på att ytterdörren var stängd och det stod 2 främmande män i min hall som jag bara ville få ut därifrån så var det ganska lockande att skriva på det där pappret. Men icke! Jag ville ju inte ha någon så varför?? Jag tackade vänligt men bestämt nej och mannen som pratade hela tiden sa att han hoppades att min lägenhet inte skulle brinna ner efter mitt val. "Det hade ju varit väldigt synd".

Han hoppades också att grannarna inte skulle råka tända eld inne hos sig så det spred sig till mig som inte äger en brandsläckare. Han var även väääldigt noga med att berätta att det tar ett bra tag innan brandkåren är på plats vid en brand, och då vore det ju tragiskt om jag inte skulle hinna ut innan dom kom.

Ehm, okej. Trodde han att den taktiken skulle fungera på mig så trodde han fel! Näe, det där med att skrämma upp sina eventuella kunder är väl kanske inte så smart. Det borde jag nästan sagt till honom...


Dubbel Treo.


Nu är jag trött på det här! Jag vill inte må dåligt längre! Varken igår eller idag har jag gjort något vettigt överhuvudtaget vilket får mig att må ännu sämre. Idag har jag inte ens varit utanför dörren. Eller joo, jag slängde soporna innan. Räknas det??

Igår kväll åkte jag ut till Bua. Egentligen hade jag velat träna men med tanke på hur jag mådde plus att folk påstår att man kan få hjärtsäckinflammation samt dö om man gör det då man är sjuk, så hoppade jag över det den här gången... Istället bjöd Johan mig på kvällsmat och så tog vi det bara lugnt. Jag kollade givetvis på Paradise Hotel. Det är ju helt beroendeframkallande!? Igår var det extra roligt för Andreas, en deltagare som åkt ut, kom tillbaka och rörde om lite i huset! Är det någon som fattar vad jag skriver om eller är det bara jag som är tragisk och följer detta program??

Nu har jag druckit upp min dubbla Treo och precis gjort mig en kopp te. Ska lägga mig framför tv'n en stund och fortsätta få dåligt samvete över att jag gör absolut ingenting. Måste skicka ett sms till min fina Linda också. Vi hade pratat om att ses idag men det känns lite avlägset just nu. Onödigt att smitta ner henne och pojkarna och tråkigt att inte må bra ju!

Urk. Den här hostan är inte att leka med alltså. Sedan har jag en näsborre som är täppt precis hela tiden, spelar liksom ingen roll att jag använder nässpray. Har fruktansvärt ont i ryggen nu med. Dessutom höll jag på att avlida innan när jag kom upp från källaren efter att ha gått i trappan. Jag blev helt utmattad. Inte bra, inte bra alltså.




Heaven and hell.


09:45 i lördags samlades lillasyster Sandra, Lars, Linda, Johannes, Johan och jag hos oss på Björkholmsvägen. Vi gick sedan till tågstationen där 2 frusna människor befann sig.
09:30 hade Lars släppt av mamma & Jonny där, i tron om att dom skulle ta tåget upp för en weekend i Borås - själva. Mor visste dock att vi andra skulle följa med, men inte Jonny. Överraskning! Vi skulle följa med och fira hans 50-årsdag!!!

Väl framme i Borås gick vi till hotellet där vi skulle bo; Grand. Vi checkade in och fick våra rum med detsamma. Längst upp fick vi bo i väldigt fina rum! Det skulle visa sig att vissa skulle få tillbringa mer tid på dessa än andra...

Efter att ha lämnat av väskorna gick vi en sväng på stan. Vi tjejer tog en liten shoppingrunda medans grabbarna letade upp någonstans att dricka öl. Vi träffades en stund senare på "Tant Grön" där vi åt och fikade. Efteråt blev det ännu lite mer shopping för damerna. Herrarna gick till hotellet. När vi kom tillbaka bjöds det på öl, vin, cider, grogg. Man fick ta det man ville ha!
Vi kollade på en gammal OS-match i hockey från 2006, vilket Linda tyckte var lite trist, så vi lekte en lek istället. Uppskattat av dom flesta som förstod vad det gick ut på!
Vi hade sedan lite fri aktivitet ett par timmar och då valde jag att ta ett bad. Det gjorde gott för både kropp och själ. Min förkylning hade gått och blivit värre; ont i halsen, hosta, ont i örat.

Vi träffades sedan återigen på mamma & Jonnys rum för lite god dricka och snacks. Sedan var det dags att gå och äta då vi hade beställt bord till 20:00. I hissen stod det att restuarangen låg på våning 2 men vi skulle visst äta längst ner. Vi fick klämt in oss vid några bord - precis bredvid bardisken!? Till förrätt bjöds vi på skagenröra på mörkt bröd, gott! Till varmrätt fick vi ryggbiff, potatisgratäng och rostade grönsaker. Ända fram tills denna stund hade allting varit så bra, så roligt och lyckat. Men nu skulle det minsann gå utför, och det ganska rejält! Ryggbiffen var bränd, potatisgratängen var i själva verket vad vi kallar potatismos, Johannes gick och kräktes, mamma ville klaga på maten, Sandra gick, Lars försvann... så helt plötsligt var vi bara 5 av 8 kvar vid bordet. Dessutom mådde Linda heller inte riktigt bra; frusen och lite illamående. Och så jag med min förkylning.

Mamma berättade om sin besvikelse angående maten och ny kom in. Vid detta laget var nog ingen av oss som kvar särskilt hungriga dock. Kaffe på maten blev det i alla fall, sedan gick vi.
Den tappra skaran som sedan fanns kvar begav sig ut på nattklubb: mamma, Jonny, Sandra för en kort sekund, Lars, Johan och jag. Strax efter tolvslaget gick vi upp på rummet igen och firade med champange att det var Jonnys födelsedag! Därefter var det klubbande som gällde igen, dock försvann Johan ganska snabbt då han var trött. Mamma och Jonny gick och la sig någon gång mellan 1 & 2 tror jag. Lars och jag var kvar till sist i alla fall. 02:30 tände dom lamporna i taket och vakterna sa att det var dags att gå hem... Samma vakter som för övrigt ändrade åldersgränsen på nattklubben helt plötsligt. Vi fick komma och gå som vi ville i början, men sedan var det tydligen 25 som gällde och då var vi för unga. Men det löste sig då jag fjäskade in mig ändå och Lars hittade en annan väg in.

Klockan 08:00 på söndagen knackade det på vår dörr och utanför stod roomservice med kaffe, något Johan beställt dagen innan. Då var det bara att gå upp och se glad ut, för det var dags att gratulera Jonny med kaffe på sängen, sång och presenter.
Det blev cirka 1 timmas vilande därefter innan den goda frukostbuffén väntade. Åååhh, så gott! Jag åt massor: smörgåsar, kokt ägg, youghurt, prinskorvar, köttbullar, äggröra, frukt.

Vid 12 var det dags för oss barn att checka ut. Mamma och Jonny stannade en natt till. Vårt tåg hem gick vid 13-tiden, så strax innan dess sa vi adjö till dom.

Galen helg?! Oh ja! Vi var rörande överrens om en sak allihop: vi kommer sent glömma den!



                                    


En väldigt slö fredag.


Det blev träning igår kväll trots att halsen gjorde ont. Då vi sprang under uppvärmningen rev det ganska bra men annars gick passet bara fint! Då vi kommit hem igen, lillasyster och jag, så gjorde vi lite goda toast till kvällsmat, kollade på tv och tog det bara lugnt.

Vid 08-tiden imorse serverades det frukost här på Björkholmsvägen, sedan körde jag lillasyster till staden då hon skulle jobba. Jag åkte hem lika snabbt igen och landade i soffan. Där har jag sedan tillbringat den mesta av tiden idag, förutom ett par avstickare då jag ägnat mig åt bland annat disk. Jag är verkligen helt slut! Halsen känns inte värre, snarare bättre tror jag, men den är irriterad. Har fått en jobbig hosta nu med. Kroppen värker, men jag försöker intala mig själv att det säkert är träningsvärk och inte sjukvärk.

Kvällen blir lugn. Johan kommer hit och vi ska väl äta någonting. Jag är sugen på pannkaka! Amerikanska sådana som blir lite mer matiga. Supergoda verkligen! Till efterrätt ska jag unna mig Toblerone. Jag har hur mycket som helst liggandes i skafferiet. Mums!

Nu blir det citronvatten för hela slanten. Kanske att det kan göra liten nytta för halsen?? Jag har druckit honungsvatten ett par gånger men tvi - det är ju verkligen inte gott...

Håll nu tummarna för att jag ska krya på mig så snabbt som möjligt! Imorgon ska vi på hemlig resa med hemliga personer. Ooohh, jag gillar att vara hemlig! ♥


Ja tack, gärna!


Tänk, snart är det 1 år sedan vi åkte till Australien och landade i Sydney. 
Jag hade gärna gjort om samma sak i år!
Skulle göra vad som helst för lite sol och värme...




Hey ya.


Tro det eller ej, men idag gick jag upp strax innan 07:00 för att köra Johan till jobbet. Som vanligt fungerar jag ju inte då jag varit uppe så tidigt, så efter att ha ätit lite frukost här hemma la jag mig i soffan. Kikade lite på tv och slumrade till emellanåt. Hade bestämt mig redan igår för att städa då lägenheten såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig-att-dö, så det fick sedan bli dagens projekt. Det är alltid gott när det är klart!

Nu sitter jag här och är galet irriterad. Igår kväll började jag få ont i halsen och det sitter i även idag. Det är så typiskt! Dels för att vi ska bort i helgen och dessutom har jag planer för kvällen. Lillasyster Lina kommer hit! Vi ska träna box och så ska hon sova över här inatt. ♥
Är det farligt att träna om man inte är riktigt kry tro?? Ähh, det som inte dödar det härdar. Jag trotsar nog halsontet och kör på det vi planerat.

Ska samla lite kraft för att gå bort till affären nu. Det behövs fyllas på lite varor minsann.


Jag & lillasyster Lina, sommaren 2009.


Mission completed!


Vid 17-tiden kom mamma och plockade upp mig och så åkte vi ut på hemligt uppdrag. Jag kan avslöja att det handlade om att hitta vissa utvalda personers postlådor. Det gick riktigt bra! Vi misslyckades bara med en, men det löste sig till slut ändå.

Har precis ätit lite. Det blev gräddstuvad pyttipanna idag. Det gäller att passa på att äta sådant ens pojkvän inte tycker om då man är själv. Vi har knappt hörts av idag, Johan och jag. Det slog mig nu. Jag får nog ta och ringa till honom och höra vad han har för sig!

Snart kallar jobbet på mig igen. Jag tror minsann jag tar bilen bort idag. Igår när jag cyklade höll jag på att vurpa flera gånger om. Och nu snöar det visst ute igen, eller det gjorde innan i alla fall. Det är lurigt att cykla då.

Förresten! Jag tog mod till mig och ringde tandläkaren imorse då jag kom hem. Dom var snälla och klämde in mig vid 08:30. Jag hade bra ont i tandköttet innan jag gick dit men frågan är om det inte gjorde ännu mer ont då jag gick hem!? Huvudsaken är att NU känns det bra! Jag har fortfaranade lite ont men tror nog mest att det är ömt efter att dom spolade rent det. Det var tydligen rejält inflammerat och satt en massa skräp i så det var ju för väl att jag ringde! Nu får vi hålla tummarna att det inte blir sämre igen bara.


"Det regnar köttbullar"


Det vore intressant att veta vad den där filmen heter som original, på engelska? Jag tycker det är ett lite.. hmm.. udda val av filmtitel faktiskt. Filmen i sig kan jag inte uttala mig om då jag inte sett den. Det är ingenting jag planerar heller. Fast det jag egentligen skulle skriva om är just köttbullar. Jag gillar dom! Helst ska det vara mamma eller pappas, det är dom bästa!

Nästan varje gång jag äter köttbullar tänker jag på min lillasyster Sandra. En gång för en herrans massa år sedan, hon kan inte varit så gammal, satt vi i hennes säng och så frågade jag henne vad hon önskade sig i julklapp. Hon funderade lääänge och svarade sedan:
                                               
                                                           "Jag önskar mig en köttbulle".
                                                                               ♥

Håhå jaja. Jag sitter på jobbet och väntar på att klockan ska gå fort så jag får gå hem! Jag har ganska så mycket ont i mitt tandkött. Jag tackar Gud för att det inte är tanden som värker i alla fall. I vilket fall gör det galet ont i munnen trots att jag knaprar smärtstillande. Jag har även kletat på bakteriedödande tandkräm samt sköljt med saltvatten. Det känns kanske liiite bättre men ingen större skillnad. Något säger mig att jag borde ringa tandläkaren imorgon men jag vet inte om jag vågar. Tänk om dom får för sig att dra ut tanden?! Läskigt! Det har jag aldrig behövt göra förr och låter det gärna fortsätta vara så. Men kanske att dom kunde spola rent i alla fall? Jag misstänker nämligen att det är ganska inflammerat...

Innan jobbet kallade på mig igår kväll var jag och tränade COR en stackars halvtimma. Det var gott för under den tiden tänkte jag inte ens på att jag hade ont i munnen! Det var väldigt skönt att röra lite på sig med då träningsvärken från i torsdags varit nästintill olidlig. Då drog boxen igång. Passet gick hur bra som helst, jag blev förvånad över hur lätt det var. Dagen efter var inte lika rolig. Inte dom som följde heller. Aaaajj.

Nähe, dags att dra vidare. Ska göra lite nytta samt fundera på hur jag ska göra med tandläkaren. Jag borde ju ringa men det dumma i allt är att jag ska jobba natten som kommer igen, så jag behöver ju min sömn under dagen. Jag vet, det är idiotiskt att tänka så, men så är läget. Kanske att jag kan få en tid på onsdag?! Nåja, den som lever får se.


Idag för 4 år sedan.


                              Sorgen över det som brustit och det man förlorat bär man med sig.
                                      Det gör ont, men succesivt bildas det ett ärr över såret. 
                           Detta ärr finns där som en påminnelse om vad man varit med om. 
                    Det berättar om att man varit med om något som för alltid förändrat ens liv.

(¯`·´¯)(¯`·´¯)
 ` · (¯`·´¯) .·´
       `· . ·´


Kvällen den 17:e januari 2006 tillbringade jag tillsammans med mamma och söstra mi. Vi var på bio i Varberg, där vi såg filmen Narnia. Jag gick och la mig ganska snart efter vi kommit hem har jag för mig. Jag bodde fortfarande hemma men skulle snart flytta till en liten etta.
Jag låg och tänkte länge på filmen vi sett och drömde mig bort i en värld där ett lejon som Asslan fanns och såg till att ingenting hemskt kunde hända.

Jag minns att jag vaknade på natten av ett sms från en kille jag pratade med en del på den tiden. Han bodde i Norrland och hade läst på text-tv om en bilolycka i Veddige där han som kört var 26 år gammal. Han hoppades att det inte var någon jag kände. Jag själv var bara 21 och umgicks inte med så många som var lite äldre, men Erik var en utav dom, så därför var det honom jag kom att tänka på först av alla. Jag slog dock bort den tanken lika snabbt igen. Sånt händer bara alla andra, vet jag att jag tänkte. Och så somnade jag om igen.

På morgonen den 18:e januari vaknade jag av att mamma stod i mitt rum. Hon pratade i telefon och jag märkte att hon var upprörd. Då hon lagt på sa hon bara "nej, nej, nej" flera gånger om. Hon till och med ropade det tror jag. Jag, som var helt nyvaken förstod ingenting. Jag försökte lugna ner henne men det enda hon fick fram var att hon måste åka då hon hade en tid hos frisören i stan. Sedan sa hon något mer: Erik, det är Erik som kört av vägen.

Jag rusade upp i köket där jag fick tag i dagens Hallands Nyheter. Bläddrade snabbt fram till Varberg-sidan. Där fanns en artikel samt en bild från olyckan. Jag minns inte vad som stod, jag vet bara att jag tittade på bilen. Jag såg med en gång att det var hans bil, men ändå förnekade jag det. Jag tillät mig inte att tänka sådana hemska tankar. Mamma åkte mitt i allt kaos, hon hade ju en tid att passa.

Telefonen ringde. Det var min syster i andra änden. Vi visste båda två mycket väl vad som hänt, men inte ett ord om detta vi sa till varandra under det där samtalet. Hon undrade om jag inte kunde komma ner en stund och jag svarade något i stil med att jag bara skulle klä på mig eftersom jag precis gått upp.

Det tog inte många sekunder den där morgonen för mig att göra mig färdig. I vanliga fall var jag världens slöaste människa som aldrig någonsin kom iväg i tid.
Jag satte mig i min röda Mazda323 och körde mot Veddige. Vid affären slängde jag en hastig blick åt höger för att se om Eriks bil stod där. Det gjorde den inte. Jag nästan skrattade bort situationen och minns att jag tänkte "han är ju på jobbet, klart att bilen inte står hemma då".

Det är inte långt från parkeringen till söstra mi och J's lägenhet men ändå hann jag tänka tusen, miljoner saker den sträckan. Jag gick faktiskt och funderade på vem det kunde vara som kört ihjäl sig, för i min värld fanns inte verkligheten. Jag ringde på dörren. Väntade. Sedan öppnades den och då jag mötte min systers blick förstod jag. Jag var nog ändå tvungen att fråga om det verkligen var han, minns jag. Det var han.
Då vi stod och höll om varandra där i hallen medans våra liv slogs i spillror såg jag att det var någon mer i lägenheten. Vem detta var minns jag faktiskt inte idag. Det har fallit bort. 

Mycket annat har försvunnit också. Små detaljer som inte längre finns kvar. Antingen har dom fallit bort i naturlig glömska eller också är det ett sätt för psyket att bearbeta det som hänt.
Det är nog därför jag väljer att skriva om det här. För även om det absolut inte är några positiva minnen vill jag ändå att dom ska finnas någonstans, innan dom kanske också försvinner bort. Jag förstår om det inte är någon rolig läsning för någon annan. Men för min egen skull gör jag det här. Ibland måste man vara lite ego.

                                                                        ♥ ♥ ♥


100117.


Först av allt måste jag ju tacka för alla kommentarer i förra inlägget! Det är ju bara så roligt att ni engagerar er! Dessvärre är det ingen av er som har rätt i vad som ska hända i april. Eller jaa, söstra mi vet vad det gäller, men det är inte så konstigt. Även lillasyster Lina vet numera vad som är på gång. Ni andra får veta tids nog!

Jag önskar att Linda G's gissning vore den rätta; en flytt till Bua. Men det kommer väl så småningom?! Befinner mig där just nu och det brötas på ganska bra här vill jag lova. Johan håller som sagt på med tvättstugan. Han har kommit en bra bit på vägen, han är så händig min karl! Kanske att jag kan smyga ner och fota honom så ni får se lite resultat??

Idag är det söndag vilket alltså innebär att helgen snart är slut. Det har varit en bra sådan trots att den gått alldeles för fort, as always. I fredags blev det en god tacogratäng tillsammans med H, Mikael och Johan hemma hos mig. Till efterrätt blev det kladdkaka och glass, vilket slog mig att det har vi nästan jämt då vi har gäster. Dålig fantasi!? Nåja, det är ju gott i alla fall! H och jag drack vin och det visade sig vara lite lurigt en fredag då man jobbat 3 nätter innan...

...därför blev det inte så många knop gjorda igår. Johan åkte hem ganska tidigt då svärfar skulle komma och hjälpa till i tvättstugan. Jag själv låg kvar under täcket ett tag till. Fram emot sena eftermiddagen/kvällen åkte jag ut till Bua, där tanken var att vi skulle åkt till Anders och badat tunna. Johan var dock rejält trött och hade ingen större lust, så vi stannade faktiskt hemma. Det kändes som ett väldigt bra beslut! Vi bakade scones istället och gjorde te, kollade på tv och tog det lugnt. Sedan ringde Emil och frågade om han fick kika förbi. Han bjöd oss på varsin Redbull-vodka och vi honom på kaffe.

Även idag sov jag ganska länge. Det är det enda som hjälper mot min fruktansvärda tandvärk jag fått. AJ! Eller, jag tror inte det är tanden som gör ont egentligen utan tandköttet. Jag har en visdomstand som fått för sig att växa litegrann och det gör ju så galet ont då den ska igenom!

Ska försöka äta lite nu sedan kör jag hemåt en sväng. Ska till Thårstorp är tanken och sedan när mörkret faller på tänkte jag gå till kyrkogården och tända ett ljus för Erik. ♥

 


Bollen har satts i rullning. . .


Det är galet. Jag är redan nervös inför någonting som inte kommer ske innan i april. APRIL! Det är för tusan bara januari nu ju. Jag påpekar dock ganska ofta att tiden går alldeles för fort, så det kommer väl bara säga -swisch- och så är vi där. Vad som händer återstår att se... Det är i alla fall något väldigt roligt som kräver en hel del planerande, så mycket kan jag avslöja.

Ikväll är jag gräsänka. Kan man säga så trots att jag inte bor ihop med Johan? Nåja. Han är på hockey i Scandinavium, Göteborg. Far hans ringde igår och sa att dom hade en biljett över.
Jag själv gör inte så värst mycket. Jag tog mig ut på en promenad innan med slutdestination affären. Handlade lite frukt inför kommande nätter på jobbet. Har 3 stycken att se fram emot nu. Jag skulle även hämta ut biljetter men det fungerade visst inte!? Väl hemma dubbelkollade jag bokningsnumret och det stämde ju. Tågbiljetter är det som är beställda och jag tänkte aldrig på att säga det till henne i affären... Inte visste väl jag att det gjorde någon skillnad, men så var tydligen fallet. Det fick jag minsann höra då jag kom dit igen.

Jag börjar bli lite hungrig nu så jag får nog ställa mig vid spisen en stund. Ikväll bjuder jag mig själv på kokt potatis samt mammas kassler. Alltså, jag ska laga den själv, men jag kallar den mammas då det är hennes recept från början. Supergott och väldigt enkelt: man skär kassler i skivor, lägger i en form, häller på matlagningsgrädde och soja. Man kokar upp lite broccoli och lägger i formen. Man kan även skiva tomat och ha i men det är jag inte så förtjust i så jag hoppar över det. In med formen i ugnen en stund sedan är det klart. Me like!


Barnhemmet.


"Laura, en kvinna i vuxen ålder, flyttar tillbaka till barnhemmet där hon bodde som barn. Hon tänker använda huset till ett hem för handikappade barn. Allt ser ut att gå bra för Laura, hennes man Carlos och sonen Simón, till dess att föräldrarna upptäcker att Simón har en låtsasvän. Simón försvinner plötsligt spårlöst men Laura vägrar ge upp sökandet efter sin son. Hon kallar in ett mediumet Aurora för att hitta honom."

Det finns absolut ingen annan än mig själv att skylla på, men frågan är ju ändå hur korkad man kan bli som sätter sig och tittar på en sån här film - själv?!! Låtsasvänner och barnhem är ingen bra kombination, det fattar väl vem som helst. Men neeej, jag kollade så klart färdigt på filmen vilket resulterat i att jag vänder mig om och tittar över axeln var 5:e sekund ungefär. Tur för mig att jag får krypa ner jämte Johan sedan i alla fall, för hade jag varit ensam hade jag nog inte gått och lagt mig innan det blir ljust ute....

Egentligen var filmen inte så värst läskig, men det är ju det att jag är så jäkla bra på att skrämma upp mig själv efteråt. Minsta ljud får hjärtat att slå 57-dubbla slag. Men som sagt: jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag får helt enkelt stå mitt kast!




Miss i planeringen. . .


Sitter här och är lite besviken just nu. Jag fick ett sms av söstra mi innan som frågade om vi skulle träna ikväll. What!?? Jag hade ingen som helst koll på att det drog igång idag igen. Har inte haft en tanke på att kolla upp detta heller, vilket stör mig nu. Jag har nämligen tvätt-tid nu och alla ni som bor i lägenhet vet att det är nästintill heligt. Jag hade ju givetvis kunnat hoppa över att tvätta dom två sista maskinerna jag har kvar, men å andra sidan är det gott att få gjort av det också. Så nu får det bli så - tvätt istället för träning.

Förutom att ägna mig åt att tvätta sedan klockan 14 idag, så har jag hunnit med att tacka tomtarna för deras medverkan den här julen och hoppas på ett återseende till nästa. Jag har alltså städat bort dom. Stjärnor och ljusstakar är också dom borta, likaså gardiner. Johan var snäll och hjälpte mig med att hänga upp nya samt sätta fram lamporna igen. Det är lite sorgset på ett sätt att allting är över, men det går ju galet fort och så är vi där igen! Sedan sa Johan en bra sak med; att nu kan man ju faktiskt börja se fram emot sommaren. ♥

Nu ska jag springa ner och slänga i den sista maskinen! Funderar på att ta en promenad då den är klar, så hinner tvätten förhoppningsvis torka under tiden.
Vet ni förresten?? Varje gång jag går ner i tvättstugan måste jag låsa min ytterdörr. Jag har nämligen hört en historia, som tydligen ska vara sann, om en som inte gjorde det och medans personen befann sig i källaren smet det in en annan människa i lägenheten. Denna människa gömde sig sedan där ett par dagar innan personen som bodde där egentligen upptäckte något. Läskigt...

                        


Tenderness.


Vi tillbringade kvällen i Bua igår, Johan & jag. Vi beställde hem kinamat och köpte en stor påse lösgodis. Vi hyrde även en film, nämligen så som rubriken lyder. Tenderness hette den och det var en knasig film. Den var oerhört seg, ungefär som kola. Psykologisk och konstig. Rusell Crowe fanns med i en av huvudrollerna och jag ångrade i efterhand att vi inte valde att se filmen som gick på tv igår med honom istället; A beautiful mind. Den är ju galet bra!

Vid 23-tiden fick vi besök. Erik & Emma hade varit ute och härjat och sökte sovplats. Man kan ju lätt säga att Erik bjöd på kvällens underhållning! Klockan 14 tidigare på dagen hade dom haft pulkaåkning med dricka och sedan afterpulka på det, så ni kan ju gissa i vilket tillstånd han var då dom kom hit. *skratt*

Nu ska Johan börja ta ut höjder på golvet i tvättstugan så att det är klart tills imorgon då han ska gjuta. Jag ska väl försöka hjälpa till så gott det går! Då detta är klart var det tal om att gå bort till svärföräldrarna och ta med oss deras hundar ut på promenad. Vi får se vad som händer! Jag måste i alla fall åka hemåt en sväng och upp till Thårstorp senare. Men det får bli framåt sena eftermiddagen/kvällen på order av mamma. Dom hade folk hemma igår kväll och trodde därför att dom kanske skulle vara lite trötta idag. ♥

Sitter och lyssnar på Spotify och precis nu spelas en låt med Basshunter. Jag läste en lite rolig grej om honom i tidningen igår. Han är tydligen med i Big Brother i Storbritannien och som straff - vet ej vad han gjorde för att förtjäna det - hade han blivit instängd i ett rum för att lyssna på sin låt "All I ever wanted" minst 40 gånger i rad.....



- GÅNGER 40 -


Björkholmen 9/1 2010.


Johan och jag bestämde oss för att åka upp till Björkholmssjön idag, då jag sovit klart efter att ha jobbat natten som var. Han hade packat matsäck: frallor, ägg, varm choklad. ♥








♥ ♥ ♥


Ett litet tips!


Det kanske finns någon där ute i detta avlånga land som vill muntra upp mig i min livskris?
I så fall skulle den här telefonen faktiskt göra mitt liv lite enklare. Tack på förhand! 






Hot'n cold.


Just nu är det lite tråkigt, för det verkar som att inspirationen till att skriva här har sprungit och gömt sig!? Innan var jag nog nästan beronde av att blogga, men inte nu alltså. Kanske kan det bero på att det inte har hänt så mycket det senaste? Eller också är det för att det verkar som att jag börjar få en livskris. I år fyller jag 25 och jag kan inte låta bli att fundera en massa. 25 är väl ingen ålder kanske, men det är ändå så att jag undrar om det är så här mitt liv ska se ut? Det kanske är dags att göra vissa val; en del svåra andra lättare...
Det är inte så dramatiskt som det kanske låter, tro mig. Men jag känner faktiskt att mycket av min tid går åt till att tänka och fundera och analysera. Sådan har alltid varit men nu verkar det blivit 10 gånger värre. Jag menar, hallå - jag blir ju ändå ett kvarts sekel i år?!

Näe, om vi skulle prata om något annat. Vädret kanske? Det fungerar ju i alla lägen! Jag tycker det är ganska härligt med all snö som kommit faktiskt. Även gillar jag kylan för det är så friskt då man är ute. Som tidigare idag, då var H och jag på promenad. Det är så gott när det riktigt biter i kinderna!

 
Jag & H, Nyår 2009 ♥


Klockan är sent och jag ska strax gå och lägga mig. Jag fastnade visst här i vanlig ordning. Har bland annat lyssnat på en massa bra musik. Vilken fantastisk uppfinning Spotify är!
En grupp som jag lyssnat en del på det senaste heter The Baseballs. Det är ett rock'n'roll-coverband från Tyskland. Här gör dom sin tolkning på Kate Perrys Hot'n cold:




Nyår 2009, Isfiske 2010.


Jag gör det enkelt för mig den här gången. Bilderna finns här:

http://www.facebook.com/album.php?aid=146993&id=623557376&l=9d6eace176 


2010!


Första inlägget detta nya år och det är väl på tiden kanske?! Jag har inte riktigt haft varken tid eller ork till att skriva innan. Det har nästintill varit fullt upp sedan nyårsafton. En afton som för övrigt var väldigt trevlig! Festen blev lyckad. God mat, efterrätt och dryck, raketer och champange vid tolvslaget, sen/tidig hemgång. Dagen efter gjordes det inte många knop vill jag lova. Mamma och Jonny bjöd in sig på fika men det kunde nog lika gärna kvittat då varken Johan eller jag var särskilt sociala där vi låg i soffan.

På lördagen var vi lite mer hurtiga då det stod isfiske och korvgrillning på schemat hos Johan Ivarsson. En oerhört trevlig stund trots att det är lite läskigt att befinna sig på en frusen sjö, tycker jag. På kvällen var Linda och Patrik hos oss och åt fläskfilé och potatisgratäng. Till efterrätt bjöd vi på kladdkaka. Vi spelade spel och grabbarna vann ganska överlägset, men det var roligt ändå! Det är så kul att kunna träffas bara för en kväll och hitta på något. Förr, då Linda bodde i Småland, var vi ju alltid tvugna att planera långt i förväg då vi skulle ses.

I söndags gjorde jag min första natt på jobbet. Efter den här har jag 1 kvar, så dessa dagar gör jag inte mer än sover, äter och försöker hinna med att mysas lite med min fina Johan. ♥

Så ja. Där hade vi en liten snabb sammanfattning om vad som hänt dessa första dagar på år 2010. Bilder från dessa tillfällen kommer så småningom. Kanske imorgon om vi har tur!


RSS 2.0